”Tiden går. Ur Det stora kartoteket” – Lev Rubinstein
Låt gå att den f.d. bibliotekarien Rubinstein skriver sina texter på kartotekskort, jag är ändå inte speciellt förtjust i att man anammat kartotekskortslooken även i layout:en av ”Tiden går. Ur Det stora kartoteket”; kanske för att jag är en sådan j—a traditionalist, kanske för att jag spontant retar mig på det som är annorlunda och sticker ut (obs skämt).
Än blir Östern rosenröd.
Än mörknar det i Väst.
Än är det dagens mödor.
Och dessutom så är tiden nuförtiden…
Nåväl. Background: Rubinstein tillhör Moskvakonceptualisterna, smaka på det, (speciellt min brorsa): f.y.i. var de en del av ”den underjordiska konströrelse som motarbetade Sovjetdiktaturens tanke- och uttryckskontroll. De riktade också kritik just mot den tillbedjan av ryska klassiker som de upplevde”.
Än alldeles för långt.
Än lite för kortfattat.
Än totalt fel på något sätt.
Och dessutom så är det någon som ropar på en.
Det visade sig vara utmärkt att läsa ”Tiden går” på ett tåg genom vintersvärtan. Man lutar sig ständigt mot sin medpassagerare och pekar på en passage och uppmanar till överaxelnläsning.
Kära vän!
Vad är det med oss?
Var är vi?
Vad skall det här föreställa?
Det är bra handväsklitteratur, och jag syftar inte på storleken.
Det finns ingen anledning till varför du inte skall läsa Rubinstein.
Kära vän!
Efter att ha kommit inrusande i hemmet med andan i halsen och knapparna uppknäppta vet man ju också själv vad följden blir.





Fantastiskt! Lånar gärna. Eller vänta, jag tror jag vill äga eget. 2008 is the year of lyrik?
Det finns ingen anledning varför vi inte ska läsa poesi …
Men var? – det gäller att finna poesins plats!
Min poet-följeslagare på vägen till Istanbul (om en liten stund …)
blir Gunnar Ekelöf. Och Fatumeh.
Önska mig lycklig färdlektyr, tack
”Att lida är svårt
Att lida utan att älska är svårt
Att älska utan att lida är icke möjligt
Att älska är svårt”
(Sagan om Fatumehm nazm 27).
Bokhora är lyrikhuvudstad 2008.
Ja, fy tusan, just det sista citatet tänkte jag klämma in i det gröna rummet idag men det går ju då rakt inte för sig när det redan finns till allmän beskådan redan här!
dvs:
Kära vän!
Efter att ha kommit inrusande i hemmet med andan i halsen och knapparna uppknäppta vet man ju också själv vad följden blir.
[...] lokaltrafiken passar Lev Rubinsteins Tiden går. Ur Det stora kartoteket finfint. Caroline hade ju redan skrivit de ord jag hade tänkt citera idag, så inte helt oförgrämd sänker jag min lekamen till soffs, [...]
Eller hur!! Precis vad som helst!