Tropiskt varm och svettig långhelg. Tydligen leder Sverige värmerekordsligan i Europa. Skogs-, radhus- och campingbränder, sirener på andra sidan sjön, svenssongemyt med hotbilden på lagom avstånd. En perfekt helg att ägna åt skräck, följaktligen. Jag har fördjupat mig i två amerikanska skräckromaner och börjar med den bästa.

Det är något med Sarah Langans vardagsnära americanaperspektiv som får mig att tänka på tidiga Stephen King och – i ännu större utsträckning – Peter Straub. I ”Virus” drabbas en idyllisk liten stad i Maine av en farsot efter att en liten pojke försvunnit i skogen under en skolresa. Det är hoppahögtläskigt, krypande och apokalyptiskt i sann ”Pestens tid”-anda, men det är i skildringen av det vardagliga livet som sakta men säkert krackelerar och förbyts till en mardröm som Langan briljerar. Blodstänk i sagohörnan på det lilla biblioteket, ett halvt dussin sönderslitna kaniner i en prunkande trädgård… och shapeshifting-motivet! Det läskigaste jag vet, och en bidragande orsak till att Peter Straubs ”Ghost Story” (en av 1900-talets bästa skräckromanerna om du frågar mig) fick mig att vakna mitt i natten och gallskrika. Blotta tanken på att de man litar på byter form – en död och begraven förälder i en zombifierad skolfröken, för att ta ett exempel från Langan – är nästan outhärdligt otäck.

Det råder ingen tvekan om att Sarah Langan kan sin King, Straub och moderna skräckhistoria. Samtidigt förhåller hon sig så pass självständigt till förebilderna, och lyckas hitta nya spår i redan upptrampad terräng, att ”Virus” känns som en behövlig vitamininjektion i den amerikanska skräckgenren. Vid sidan av författandet forskar Langan i toxikologi vid New Yorks universitet, vilket också märks i hennes författarskap. Det här är det klassiska farsotsmotivet med en twist, tillskruvat med ett genomtänkt miljöperspektiv och roliga kapitelcitat. En tjej som skrämmer skiten ur mig och refererar till Joyce Carol Oates, Gilmore Girls, Beach Boys och Nirvana kan inte få annat än väl godkänt. All heder åt juryn till Bram Stoker Award (skräcklitteraturens Augustpris, om man så vill) som tilldelade Sarah Langan och ”Virus” 2007 års pris för Outstanding Novel.

Enda minustecknet när det gäller ”Virus” är det vansinnigt fula och oläsvänliga typsnittet, som tar lång tid för ögonen att vänja sig vid. Jessica, som skrivit uppsats om läsbarhet, kan säkert ge en mer uttömmande analys. Likväl: efter ett fåtal sidor var jag fast, trots den jobbiga utformningen. Ett gott betyg till Sarah Langan.

Varning! ”Virus” finns även utgiven under den alternativa titeln ”The Missing”. ”Virus” är den brittiska utgåvan, ”The Missing” den amerikanska. Gå inte i dubbelköpsfällan. Hennes debutroman ”The Keeper” är dock en alldeles egen roman. Det blir nästa utflykt i Sarah Langan-land för mig.

Sarah Langans hemsida