”Breaking Dawn” – Stephenie Meyer
Ja, det är överspänt, överhettat (fast samtidigt påfallande kyskt – kanske inte så märkligt med tanke på att Stephenie Meyer är troende mormon), överdrivet, över-allt. Det är mycket marmorvita bringor, trånande blickar och känslor av osäkerhet och otillräcklighet. Det är, med andra ord, en direkt och vansinnigt underhållande inblick i en svärmisk tonårsflickas känsloliv. För visst känner man igen sig i Twilight-sagans protagonist Bella Swan; i hennes vacklande självförtroende, knoppande sexualitet och ständiga kamp mellan hormonerna och förnuftet. Böckerna om Bella och Edward har kritiserats för sitt upphöjande av den undersköne, gudalike mannen, men herregud, precis sådär nyanslös och stjärnögd var man ju! Med betoning på ”var”, men visst har den där lilla andlöst svärmiska fummeltjejen en plats i mitt hjärta fortfarande, och det är till våra inre fjortisar som Stephenie Meyer skriver. Att man sedan måste blunda för en stor dos amerikansk puritanism och en rejäl laddning moralkakor, det är jag och många andra beredda att bortse från. ”Vad ÄR det med Stephenie Meyers böcker som förvandlar i vanliga fall fullkomligt resonabla, vuxna, stadgade kvinnor till dyrkande hysterikor?” frågade jag mig själv i ett tidigare inlägg, under den mörka, barmhärtigt korta period i mitt liv då jag var bortom vampyrfixar. 700+ sidor Bella och Edward-pornografi är jag lite närmare gåtans lösning. Kanske. För mig handlar Bella & Edward-fascinationen främst om tre saker:
- 1. Vampyrtemat. (But of course!) Även om Twilight-sviten inte är regelrätta skräckromaner – och fastän Meyer inte läst ”Dracula” (källa: Stephenie Meyer själv) – lyckas hon blåsa liv i vampyrgenren genom att ge sina blodsugare mänskliga drag. Familjen Cullen vistas i dagsljus (fast undviker gärna starkt solljus), tittar på dvd-filmer, är fashionistas, umgås med dödliga och har lyckats stävja sina dunkla drifter så till den grad att de endast dricker blod från djur. (Lite som Louis i ”En vampyrs bekännelser”…) Skönt att slippa vitlök/krucifix/kist-klyschorna, som ärligt talat funkade bäst när Bram Stoker uppfann den vampyr vi är vana att se inom litteraturen och populärkulturen. Jag är en sucker för mytologi och episkt betonade berättelser, och Meyers vampyrmytologi är vid det här laget så invecklad och stor att det vampyrindex som går att finna längst bak i ”Breaking Dawn” kommer väl till pass.
- 2. Det är roligt med popkulturella fenomen som väcker ens inre geek/fangirl! Som gammal New Kids on the Block-fantatiker (jag var en Jonathan-tjej), X-Phile och Morrisseyälskare kan jag identifiera mig med alla små fanpires till 100%.
- 3. Identifikationsfaktorn, som jag redan berört och ska återkomma till senare.
Om ”Twilight” handlade om att finna kärleken, ”New Moon” om att förlora den och ”Eclipse” om att tvingas välja mellan två olika män och, ytterst, två olika öden så handlar ”Breaking Dawn” om konsekvenserna av Bellas slutgiltiga val. Boken är indelad i tre delar, två ur Bellas perspektiv och en ur varulven/shapeshiftern Jacob Blacks. Det är främst del ett som kräver en skämskudde eller två. Ni som i tidigare böcker retat er på Bellas lyriska beskrivningar av Edwards perfekta kropp kommer att vrida er i ömsom lustfyllda, ömsom direkt plågsamma konvulsioner när alla de där ångande hormonerna och elektriska stämningarna som trollbundit miljontals vampyrkåta läsare i de tre första böckerna (bokstavligt talat) når sitt klimax. Min initiella glädje över att den annars så passiva Bella faktiskt tar för sig sexuellt dränks lite i det tjatiga språket och Bellas sedvanliga underlägsenhet. Precis när det börjar bli outhärdligt kommer Jacobs del och styr upp såväl intrig som riktning. När det sedan återigen blir Bellas tur att berätta har själva grundförutsättningarna förändrats, och det blir betydligt mer actionbetonat och gåpåigt än i tidigare böcker.
Men är Bella en hjältinna värd namnet? Jag tycker nog det. För realiteten är att, fastän Buffy är en fantastisk hjältinna och förebild och bör ha en självklar altarstatus hemma hos alla fanpires med självaktning, har de flesta nog lättare att identifiera sig med en klumpig, blyg och osäker artonåring än en hårdkokt vampyrdödande dito. Om Buffy är utopin är Bella realiteten, i alla fall för mig. Jag kan inte tänka mig något mindre politiskt korrekt än att, år 2008, skriva en tegelsten om en fumlig, nördig präktotjejs kamp mot ondska och sina egna drifter. (Vänta nu, skrev inte J.K. Rowling sju böcker på samma tema? Fast då var förstås protagonisten en man, så då hörde vi inga protester av detta slag.) Att sedan Bella inte bara sparkar vampyrstjärt utan dessutom tar för sig sexuellt och, trots allt velande, Edward-dyrkande och ”7th Heaven”-moraliserande, slutligen visar vad hon går för är inte bara en revansch för alla oss som kan skriva under på Morrisseys textrad ”sixteen, clumsy and shy, that’s the story of my life” – det är bannemig girl power.
Att min recension saknar information om intrigen – annat än att Bella faktiskt får ligga i ”Breaking Dawn”, vilket jag tror att vi alla (särskilt vi som inte heller fick ligga på gymnasiet) unnar henne – är ingen tillfällighet. Dels vill jag inte att mina fellow fanpires ska slita halspulsådern av mig, och dels är ”Breaking Dawn” med sina 756 sidor så sprängfylld med vändningar, vampyrmytologi och förvecklingar att det vore svårt att försöka göra en rättvis sammanfattning utan att hänge sig åt spoilers. Ett litet moment 22 där. Men jag tror att jag talar för alla Bella och Edward-fans när jag säger att det finns något för alla redan bitna här. Bella och Edward-shippers får våta drömmar att livnära sig på i åratal, Jacob-shippers får sitt lystmäte i de kapitel där han är berättarröst, skräckfantasterna får lite mer horrorstämning än vad tidigare böcker bjudit på och jag, fd blyg, klumpig och svärmisk artonåring, har, trots brist på stilistisk finess och många upprepningar, så roligt att jag helt glömmer bort de där skämskuddarna.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Fin beskrivning du gör av fascinationen, tycker jag.
Berättelser om en ung flickas kamp mot det egna driftlivet finns ju också i hög grad i Kate Canns realistiska ungdomsromaner, de som börjar med ”Dyk i,”
De är oerhört populära blamd flickor från och med årskurs 5 och uppåt, t o m gymnasiet. Intresant att fundera på: Varför?
Jag har också en teori att en förklaring (det finns mnga fler)
till att så många unga killar dras till fantasy är att det nästan alltid är garanterat fritt från sexualitet – till skillnad från realistiska ungdomromaner .
Man kan fortfarande beskriva dem med det gamla och bevingade Stefan Mählqvist-citatet:
”Ingen anständig ungdomsroman utan ett samlag”.
Stavningsrättelser:
bland
intressant
många
ungdomsromaner
Precis Lena, fantasyromaner är traditionellt sett påtagligt asexuella. Det är där, tror jag, som en stor del av Meyer-fascinationen finns: att hon kombinerar elementen från fantasy och skräck men adderar en stor dos sexuell frustration och lust. Har inte läst Kate Cann (men jag tror att JoL har skrivit om någon/några av hennes böcker?) men det låter ju onekligen som ett liknande fenomen.
Jag tror personligen att Twilight-sviten, trots, eller kanske just på grund av, den vaniljartade kyskheten är ett utmärkt sätt för unga flickor att komma underfund med sin egen sexualitet. Sedan får man också, som jag är lite inne på i min recension, ta hänsyn till det klimat som böckerna skrivits i. Middle America präglats fortfarande (mer än någonsin?) av en sexualfientlig syn på ungdomar. Många skolor har ersatt sexualundervisning med s k abstinence classes, där man helt skippar sexprat och istället förespråkar avhållsamhet. Tom Perrottas underbara satir ”The Abstinence Teacher” tar upp denna problematik. I det klimatet tror jag att Meyers böcker – faktiskt! – kan ses som smått revolutionerande. (Även om allt går väldigt rätt till i boken…) Flera av de upprörda/moralpanikiga recensionerna på Amazon tyder i alla fall på detta.
Alltså, Helena, du säger det så bra att det knappt ens är någon idé att jag skriver ett blogginlägg om detta själv. Jag har helt enkelt inte så mycket mer att tillföra.
Jag tyckte både det ena och det andra under berättelsens gång (och ungefär samma som du verkar tycka), men när jag till slut lade ifrån mig boken efter sista sidan så var det ganska motvilligt. Jag har gillat att vara i Bella och Edwards vegetarianvampyrvärld, och i slutändan är det inga skämskuddar i världen som kan ändra på det. Jag gillar att drömma om möjligheten att en dag bli en äkta awesome vampyr-Alwilda, fast jag gissar att min väg kommer att se annorlunda ut. (Man kan aldrig vara säker dock :-)).
/Den blyga fjortistjejen som har fått sin Edward, men som ändå har lååång väg kvar att gå.
Fast jag blir lite besviken att bokhora, som jag ser upp till så, gillar Twilightböckerna; jag försökte verkligen läsa dem, men gav pga OMG teh terrible. Så dåliga – och då gillar jag endå både skräck och tonårsfantasy/scifi. Bella har ju ingen personlighet! Och intrycket jag fått att andra klarade mig inte igenom mer än en tredjedel av ettan) är att hennes syfteslöshet helt okejas av Meyer. Helt otroligt att hon kommer undan med det.
En av mina favoritbloggare om problem med hur serien handskas med könsroller och icke-vita; http://minisinoo.livejournal.com/439655.html#cutid1 om Breaking dawn: http://minisinoo.livejournal.com/484650.html
Japp, det var helt enkelt en jävligt bra sammanfattning av varför Twilightböckerna har ett existensberättigande och dels varför man ska fortsätta att läsa även fyran (dööh, som om det fanns ett alternativ..!).´
Jag var på väg att skriva en kommentar till det här blogginlägget där bl.a. Lena K E ifrågasatte Meyer och några andra också hävdade att Twilightböckerna var sexistiska, men jag kom av någon anledning av mig… Om jag hade avslutat det jag påbörjade hade jag sagt att jag inte alls förstår vad som är sexistiskt. För det gör jag inte. Tonårigt, geeky och trånande, visst, men vaddå? Får man inte som tjej avguda sin pojkvän så till den milda grad att man glömmer bort att andas när han står för nära? Det är väl fullkomligt himmelskt att få känna så? Vad i övrigt är det som uppfattas könsstereotypt och traditionellt?
I övrigt undrar jag hur många vuxna fantasy- och skräcklitteraturkonnässörer (av alla kön) som fick ligga på gymansiet. Inte jag. Är det symptomatiskt?
Sara: Hehe, jo, det är nog lite symptomatiskt. :)
På tal om ungdomsfanatism: jag fick biljetter till NKOTB-konsert i New York i september av min man i 30-årspresent. Det är kärlek det!
Det ska bli spännande att se publiken där. Är det bara ex-fans som jag, eller är det även nya flickor som fallit?
P.S Jag var en Joe-tjej jag…
Helt klart Jonathan. Han var så blyg och tillbakadragen och hade den finaste rösten. Var på Scandinavium-konserten -92 (eller var det -91?) med fem tjejkompisar och en pappa. Vi fattade aldrig hur man skulle bete sig – alla andra i publiken skrek i falsett och kastade nallebjörnar. Vi satt ner och lyssnade.
Full Bokhylla: kan du avlägga rapport efteråt och berätta om publiken var lika hysterisk nu som då?
undrar om någon på bokhora läst kate atkinsons ”Not the end of the world”.- inte hela världen? 12 löst sammanhängande halvt övernaturliga noveller…och hon nämner buffy i nästan varje på något sätt….
Veronika: Yes, jag har läst den (och allt annat av Atkinson förutom ”When Will There Be Good News?” som ligger i ”att läsa”-högen. Hon är alldeles underbar, Kate, en av de mest intressanta nutida brittiska författarskapen. Jag noterade också Buffyreferenserna! :)
Mitt problem var egentligen med slutet, när (SPOILER ALERT!) allting knöts samman med en prydlig liten knut. Ingen dör, alla får som de vill, och lever lyckliga i alla sina dagar. Jag har lite svårt för det… det känns lite… rosa. Så att säga.
[...] att ha en relation till en vampyr. Böckerna är fantastiska utan att vara välskrivna, läs gärna inlägg på bloggen Bokhora för en grundlig [...]
Har bara läst ettan, Om jag kunde drömma, och jag måste säga att jag fullkomligt älskar den boken.
Vilken ålder är den egentligen rekommenderad för?
Det känns i a f som att 11 är lite för ungt, elr?
Och tycker ni att jag ska läsa de tre andra?
(Fast det e klart, det gör jag i a f, den är ju så bra! <3<3 XD)