”Jan Lööfs serier, volym 1″ – Jan Lööf
Vilka sjuttiotalister älskade inte ”Skrot-Nisse” när de var små? Jag var iallafall en av dem som fascinerades utav Janne Lööfs fantastiska bildvärld. Och ”Sagan om det röda äpplet” förstås. Men mamma hade även en annan skatt i bokhyllan: uttklippta sidor från VI-tidningen med serien ”Ville”, ihopsydda med sick-sack-söm.
Tyvärr saknades något avsnitt, men jag älskade verkligen den smått galna serien med Ville, flygande tefat, robotar, Palme och Kungen. Nu finns chansen återigen att läsa ville i och med att volym ett av hans samlade serier har getts ut. Förutom Ville så är det mest Felix-serien i den här volymen. Jag är dock inte riktigt lika förtjust i just Felix som i Ville. Ska man klaga på något annat så är det väl att det knappt finns några kvinnor alls i hans serier. Förstora bilden nedan (insidan av omslaget) och räkna antalet kvinnor… Det är likadant i hans annars fantastiskt fina ”ABC boken”. Fast det hindrar mig inte att tycka att den här boken har en given plats i bokhyllan.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Det är inte bara 70-talisterna som älskar Jan Lööfs fantastiska värld också 00-talisterna, eller åtminstone min unge.
Och jag samlar ju Pixisar med just Jan Lööf så att min presumtiva 10-talist ska bli indoktrinerad vid tidig ålder.
Den här 70-talisten älskade inte Skrot-Nisse. Jag tycker att han är jätteotäck. Jan Lööf i allmänhet däremot = kärlek!
Åhh vad jag älskade Skrot-Nisse som liten. Där fanns en ton av något abstrakt, nästan obehagligt, som jag aldrig förstod mig på. Måste läsa om och se om det känns likadant nu…
/Frida
http://fridasforfattardrommar.blogspot.com/
Felix var en av mina favoritserier som liten! Speciellt avsnittet där han hämtar ett dinosaurieägg med hjälp av en tidsmaskin. Det roliga med Jan Lööfs bilder är alla detaljer man kan hitta när man tittar noga. Barn älskar sånt! Fast, jag gav ”Ernies bilar” till gudsonen och han grät: ”jag vill inte haaa nån bok”…
”Tomten berättar” är favoriten hemma hos oss:)
Även 80-talister älskade Skrot-Nisse (TV-serien, that is). Jag kan i alla fall komma på en… Jag satt som klistrad och minns särskilt avsnittet med Bertil ute i öknen och en creepy talande gam som skrämde livet ur mig och förtjuste på en gång. Skiljer sig teveprogrammet mycket från boken?
Alldeles nya efterlängtade Jan Lööf-bilderboken
(konstnären sitter – enligt kompisen Carl-Johan de Geer -och surar i Spanien över det svenska konstlivet, så han skapar bara sporadiskt nya verk)
är en pärla för alla bildvänner och djurvänner oavsett ålder:
MATILDAS KATTER
Och det är en FLICKA som är berättare!
Jag tyckte att Skrot-Nisse var jätteläskig och alldeles för konstig (men så var jag ett rätt fyrkantigt barn också), men älskade Sagan om det röda äpplet.
Är också 80-talist och avgudar Skrot-Nisse! Köpte den nyligen på DVD för att kunna sträckse hela serien när jag vill.
Nä, alla 80-talister älskade inte Skrot-Nisse som barn! Jag var fyra-fem år när programmet sändes i tv första gången, och jag har ALDRIG under hela min barndom varit så rädd för ett tv-program som för Skrot-Nisse. Häxorna i Trolltider något år tidigare gick enligt mamma bra, men gubben Björkman i Skrot-Nisse var rent skräckinjagande. Numera gillar jag Skrot-Nisse, tycker att det är både roligt och charmigt, men när jag var liten… det var inte ens sådär mysigt på-gränsen-till-för-spännande som det senare blev med vissa delar av Flickan vid stenbänken eller med Sagor för stora barn – det var bara outhärdligt jättehemskt. Minns t.o.m. en skräckupplevelse när Björkman förekom på en bild i tv-krysset i Hemmets Journal, och att jag blev rädd för hela tidningen.
Jag upplevde Skrot-Nisse som något väldigt otäckt som barn, det var något väldigt difust och ruggigt över allt ihop som jag inte tyckte om. Och jag är inte så säker på att den känslan har gått över än.
” Ta fast Fabian” är nog favoriten hos oss. Gillar hans djur de är vackra och spännande. Ser fram emot att läsa om Mathilda då det är första gången (vad jag vet) som han skriver med en tjej i huvudperson.