Kommentarer till ”I döden dina män” – Niklas Ekdal

Av: Frallemamman

Frallemamman — Sun, 21 Feb 2010 12:22:41 +0000

Tycker att du ska kika på vad en vanlig bokälskare tycker. /kram

Av: Frallemamman

Frallemamman — Sun, 21 Feb 2010 12:18:41 +0000

Efter att ha kikat på div tyckande på nätet så inser jag att jag s a s hamnat i bakvatten. Har nu för andra el ev tredje gången läst ”I döden…” måste jag som boslukare ge dej en eloge. Att vissa finkulturella snobbar jämför dej negativt med Brown är rent ut sagt BS. Den spänning du bygger upp och den insikt du har om svensk historia gör att man både får ståpäls och väcker ett intresse för det som hände ”innan”.
Ge mej mer …mer… mer. Brown kan nog vinna en o annan match men Du är närmare, mer skrämmande o intilligentare / keep up

Av: Louise K

Louise K — Tue, 21 Jul 2009 11:57:08 +0000

Jag har precis läst den och även om jag tyckte att både Larson och Brown var helt okej ur underhållningssynpunkt så måste jag säga om I döden dina män: Något av det sämsta jag läst. Utan tvekan. Hade väl i och för sig högre förväntningar än jag brukar ha på deckare och kanske var det därför jag blev besviken men… Så. Jävla. Dålig.

Av: J Eberhardt

J Eberhardt — Tue, 30 Dec 2008 19:45:25 +0000

Mnjo, visserligen underhållande roman. Men varför envisas journalister med att uppgradera sig till den ”tredje statsmakten”? Såvitt jag minns av Montesqieu och dennes maktlära är de tre statsmakterna den lagstiftande, verkställande och den dömande. En fjärde skulle i modern prosa vara den ”granskande” – e.g. media.

Men om media uppgraderas till nr 3?

Vem granskar och vem dömer då?

/JE

Av: Daniel Åberg » Konspirationsteorierna och jag

Daniel Åberg » Konspirationsteorierna och jag — Thu, 11 Sep 2008 20:17:18 +0000

[...] senaste veckan kändes också lovande, varför jag blev lite besviken och nedslagen när jag läste Bokhoras recension av boken i går morse, där den fick rätt besk kritik. Aldrig får man vara onsdagsglad, [...]

Av: Johanna L

Johanna L — Thu, 11 Sep 2008 11:23:12 +0000

Läste precis chatt med Ekdal på dn, och då slog det ju mig – småbarnspappan är deprimerad pga sin tillvaro. Detta kändes så i flykten för mig att jag inte ens kom ihåg det nu några dagar efter avslutad läsning… Säger ju en del om hur jag uppfattade figurerna.

Av: Johanna L

Johanna L — Thu, 11 Sep 2008 10:00:25 +0000

Skrivs det om mansrollen i hans bok?? Både män och kvinnor är ganska platta här. Det är ju inte karaktärerna som är huvudsaken utan all action. Det finns en del olika män – gay / barnslig och less hemmapappa / adlig och snobbig morfar. Fast jag har verkligen inte tänkt på något speciellt med dem… De är mest actionfigurer av olika slag. Tunna. Ointressanta. Inte nydananade eller revolutionella på ngt sätt. Hemmapappan är less på sina skrikiga barn, men det har vi väl kunnat läsa om i 25 böcker de senaste åren, så inget nytt med det.

Av: bokaktivisten

bokaktivisten — Thu, 11 Sep 2008 08:53:08 +0000

Svenska katastrofer, konspirationer och cliffhangers – det låter ju jättekul!
Jag tyckte da Vincikoden var riktigt underhållande, älskar historiska fakta och gillar fem böckerna. Det låter som en matinéfilm och framförallt låter det så väldigt, väldigt osvenskt. Det skrivs ju en del funderingar kring mansrollen i Ekdals bok, vad skulle du Johanna säga om den?

Av: Johanna L

Johanna L — Thu, 11 Sep 2008 04:14:20 +0000

Med att likställa Larsson och Brown menade jag så här. Larsson för detaljrikedomen. Brown för konspirationer + berättarstil. Ekdal gör en kombo av dessa i sin bok.

Av: Malinka

Malinka — Wed, 10 Sep 2008 18:43:25 +0000

Men man kan väl ändå inte likställa Brown och Larsson! Eller jo det kan man, men det stämmer inte.

Annars håller jag med om analysen av da Vincikoden – en enda lång räcka av ospännande cliffhangers som visade sig vara nada när man väl vände blad till nästa kapitel.

Nu är jag inte alls sugen på I döden dina män längre, om jag ens var det innan.

Av: Anna

Anna — Wed, 10 Sep 2008 10:00:15 +0000

Ifall Ekdal lyckats skriva in en konspirationsteori i det 4-5 sidor långa avsnittet om ett föräldramöte på dagis kunde boken ha blivit ens en smula intressant…

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 10 Sep 2008 09:18:35 +0000

Den skulle jag nästan vilja läsa bara för att se om den är så överdriven… Klyschor i den allra högsta graden brukar man ha rätt roligt åt. Just nu läser jag en annan bok på samma tema (förvisso några år gammal), Labyrrinth. Enligt recensionerna skulle den vara ”som da vinci koden, fast bättre”. Och hittils är den faktiskt det. Mycket spännande.

Av: Kristin

Kristin — Wed, 10 Sep 2008 07:50:55 +0000

Håller också med! Hade varit bättre om han valt ut en eller kanske två av spåren i intrigen och hålligt sig till dem, inte försöka få med ALLT. Jag tycker dock att den flöt bra i språket även om de väl var lite väl mycket marshmallowfluff som sagt över det hela. Jag fångades av den i början men sen gick det liksom utför. Den här hade tjänat på att lyda skrivandets första regel, kill your darlings.

Av: Boktoka

Boktoka — Wed, 10 Sep 2008 07:26:08 +0000

Håller med. Det ballar ur rejält efter ungefär halva boken. Då blir det da vincikoden-ripoff så det skriker om det. Och även jag ledsnar. Det blir alldeles alldeles för mycket. Inte en ingrediens saknas och jag är inte ens nyfiken hur det ska gå när det är 50 sidor kvar. Och det känns som att det är något fel då.

Intressant dock med den hyfsat snälla recensionen i DN idag…