”Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska” – Claire Castillon
Bra kvällsläsning i New York har varit Claire Castillons ”Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska”. En novell per kväll, eller två, de kvällar som jag var lite piggare.
Jag gillar verkligen Castillon. Jag älskade hennes ”Insekt”. Jag tycker att ”Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska” är lite mer störande, handlar om lite mer störande ämnen, såsom ett par noveller om incest. Jag tycker inte nödvändigtvis att det är bra. Jag kastar inte boken ifrån mig precis, men jag blir illa berörd, när mina misstankar blir bekräftade och jag kan inte riktigt få novellen ur mitt huvud. Det finns andra kvinnor som jag tänker på lika länge av andra orsaker: som kvinnan i titelnovellen som möter sin man på järnvägsstationen varje vecka med en resväska med rena kläder. Som den avskräckande kvinnan som inte får några dejter. Castillon säger själv: Jag berättar inte odelat vidriga historier. Mina texter innehåller alltid ömhet: den ena handen slår medan den andra smeker.
Jag tycker att Castillons språk känns som en katt som elegant skakar av sig vattendroppar efter en promenad i regnet. Castillon är katten. Med en sådan, till synes, uppenbar nonchalans tecknar hon fantastiska människoporträtt och lämnar inget språkligt kvar att önska. Castillon kommer jag att fortsätta läsa.
I ”Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska” gillar jag dessutom fokus på översättarna, vilka är 14 stycken kvinnor. Missa inte deras presentationer i slutet av boken. Många av dem är riktigt fyndiga!
Loading ...
RSS Bokhora.se