”No Country for Old Men” – Cormac McCarthy
Den bok som grep mig mest förra året var nog ändå ”Vägen” av Cormac McCarthy. McCarthys fantastiskt vackra korthuggna språk och den fina skildringen av pappan och sonens förhållande lämnade inte mina tankar på lång tid efter och jag har gett bort boken i present flera gånger med lyckat resultat. Så jag såg verkligen fram mot att läsa ”No Country for Old Men” nu när den kommit på svenska. Men den här historien lyckas inte gripa mig alls på samma vis även fast det är en väldigt spännande thriller.
Det är 1980 och Llewelyn är ute och jagar antilop när han råkar på en väska med 2,4 miljoner dollar (samt en last heroin och en hög med döda män). Han tar väskan och i och med det blir han en väldigt eftersökt man, av både prisjägare och polisen.
Det är lite fånigt att man valt att inte översätta titeln och att man använder sig av filmaffischen till omslaget men låt inte det avskräcka dig från att läsa boken. Dock tror jag att man får en bättre läsupplevelse ifall man inte sett filmen innan. Jag såg den nämligen ganska nyligen och det var verkligen en nackdel vid läsningen av boken eftersom filmatiseringen är så ytterst trogen förlagan. Jag kom på mig själv att mer leta efter händelser som ej är med i boken eller som sker på något annat vis än att njuta av själva läsningen. Trist, för annars hade jag nog kunnat uppskatta boken mer.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Vad är detta för en story? Vad vill den? Underhålla? Oroa? Väcka uppseende? Få läsare/tittare att vända bort blicken i avsky över det ‘meningslösa’ våld den innehåller? Man tar till allt grövre redskap för att väcka sensation eller vad man nu vill. Endast fantasin sätter gränser för vad som är möjligt.
Oh, Vägen var den störta läsupplevelse jag haft på länge. Jag har No country på sängbordet sedan ett par veckor och misstänker att jag kommer att ha samma dilemma som du.
Har du läst någon av hans andra böcker?
Nej. Vad var det i Vägen som du fann så fascinerande?
Läste annars igår kväll en novell på engelska av Katherine Mansfield – The Garden Party. Tematiskt inget extraordinärt men språkligt en fröjd för örat
och tanken.
Tyvärr inte läst någon mer än de två. Men ska absolut kolla upp fler.
Jag kan hålla med om Vägen, det är en av mina absoluta favoriter någonsin. Jag rekommenderar den till alla hela tiden.
Men No Country for old men?? Njae… den tyckte jag inte alls om. Jag blev rejält besviken, och jag har inte ens sett filmen innan. Jag skrev i min recension något om att jag kände mig ointelligent när jag läste, och det är det värsta jag vet. Det är som att han skriver på ett språk och jag läser på ett annat, jag fattar helt enkelt inte vad han vill ha sagt med sin story.