”Ordets makt och vanmakt” – Jan Guillou
När jag intervjuade Jan Guillou på bokmässan förra året så berättade han att han tänkte se till att skriva sina journalistiska memoarer innan han fick ”någon hjärnblödning”. Det har han nu gjort i boken”Ordets makt och vanmakt – Mitt skrivande liv”.
Såklart har det blivit en hel del kontrovers kring den, särskilt efter att Peter Bratts Newsmill-artikel där han anklagar Guillou för att ljuga om vad som hände kring IB-affären.
Jag är normalt sett inte så särskilt förtjust i memoarer, men Guillous karriär är faktiskt så galet spännande att läsa om och ärligt talat så gör det mig inte så mycket ifall det bara är hans sanning, istället för en absolut sanning, eftersom det här är riktigt bra underhållning. Guillou vet verkligen hur man håller tempot och läsarens intresse uppe. För mig var den faktiskt avsevärt mer underhållande än hans vanliga böcker och jag tyckte särskilt att det var kul att läsa om hans första tid som journalist och aspirerande författare. Tänk om han hade fått sin första roman publicerad…
Loading ...
RSS Bokhora.se
Läser denna bok just nu! Väldigt intressant. Kan dock tillägga att jag är väldigt förtjust i biografier.
Det här är (än så länge) den enda boken jag ”måste” köpa på bokmässan. Dock har jag detta år gott om stålar, så det blir väl en hel del annat också. Förra året köpte jag endast ett vykort föreställande Strindberg. Skall försöka insupa atmosfären och känna efter vad jag bara ”måste” ha.
Blev nu sugen på att läsa den. Gillar både Guillou och biografier. Finns den som ebok köper jag den direkt.
Jag har precis läst den och skrivit om den på:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12016781
[...] Själv lyckades jag haffa Jan Guillou i vimlet och fick en signatur i hans senaste bok ” Ordets makt och vanmakt” där han skriver om sitt liv som journalist. Tillika hade jag möjlighet att delta i ett seminarium där Barbro Hedvall (ledarskribent i DN) samtalade med Guillou om boken och hans skrivande. Seminariet var både roligt och intressant och bjöd på en och annan överraskning. Boken beskriver nämligen tiden före succéer som böcker om Hamilton och Arn. Med tanke på hur bra Guillou skriver ser jag fram mot att läsa denna bok. Se ressension här. [...]
‘den unge mannen’ bla bla… Självförhärligande även om han ’skäms’ för sin naivitet i början… Jag önskar att det var mer underhållande och inte så mycket faktarapning… Han skryter om att han var vid god fysik när han var ung och cyklade mellan Bonnier och Fibban… Boken är en orgie i självsmicker. Han betonar många hänger att han är ovanligt duktig på att skriva. Aja men hans högförnama röst underhåller i alla fall i en timme tills man fått nog…