Glöm för ett ögonblick bort att ”Djävulens Märke” utspelar sig på en högstadieskola och att hjältinnan bara är 16 år. ”Djävulens märke” må sorteras som ungdomsbok, men är så välskriven att den förtjänar vuxna läsare.

Okej. Har ni glömt nu?

Malin Lärka är lärarvikarie. Hon är ung, charmig, ambitiös och trollbinder såväl kollegor, som föräldrar och elever. Malin är en sådan där lärare som man själv drömmer om att vara, när man masar sig till jobbet tidiga måndagsmornar i oktober, en Michelle Pfeiffer, som får ordning på den mest stökiga klass, som entusiasmerar eleverna, får skoltrötta ungar att komma i tid; kort sagt åstadkommer underverk. Rektorn på Katarina Östra kan inte annat än tacka sin lyckliga stjärna för den imponerande vikarievärvningen när den ordinarie svenskläraren i 9c går in i väggen.

Tyvärr är Malin Lärka inte alls så bra som hon verkar. Som läsare fattar man det ganska snart. Ingenting så här bra kan ju överhuvudtaget vara sant. Eller så får man fundera på vad man egentligen är villig att offra för lite framgång. 15-åriga Ella är i alla fall inte beredd att offra sin själ,. Efter att såväl svenskläraren Hanna som matteläraren Fredrik misslyckats med sina försök att avslöja Malins sanna natur, står Ella ensam mot inte bara Malin utan dessutom mot sina klasskompisar – inklusive bästis och pojkvän – rektor, lärare och till och med mot sina föräldrar.

”Djävulens Märke” är svensk skräck. Bra sådan. Under läsningen kan jag inte låta bli att gång på gång tänka: gud, vad bra den här är, vad är det som gör att den är så bra? Det finns ju så många fällor att gå i; dialog, nutidsbegrepp (låtar, Internetuttryck, innekaféer på Södermalm i Stockholm), lärarbeskrivningar; Magnus Nordin klarar tamejtusan allt. Särskilt läreriet är jag imponerad av. Nordin verkar ha sådan koll, verkar vara så insatt, han undviker skickligt att göra lärarna till schabloner (men det får sin förklaring: Nordin är själv högstadielärare). Språket är skickligt, intrigen är övertygande, mitt enda minus är den snabba avslutningen i äkta high school movie-anda (skolbal!) och att jag därefter har lite svårt att greppa vad som egentligen hände… Å andra sidan är resan dit ljuvlig. Malin Lärka är ond!

Den vuxne läsaren läser med fördel ”Djävulens Märke” eftersom jag inte kan se några större kvalitetsskillnader mellan honom och John Ajvide Lindqvist. Svensk skräck, när det är som bäst liksom.