Den här fredagskvällen ägnar jag mig åt stillsamma saker som att packa upp bokmässeväskan, göra muesli och tänka på Cilla Naumann. Inte illa faktiskt! Hon är aktuell med två böcker i höst, ”Kulor i hjärtat” som är ungdoms och ”I cirklarna runt” som är vuxen.

”I cirklarna runt” handlar om ett störande husbygge på en gård, en pjäs som ska skrivas, och en relation till en älskad. Den känns faktiskt lite Cilla Naumann goes Hanne Ørstavik, speciellt i delen om skrivandet och husbygget. Anna, som huvudpersonen heter, är dramatiker och brukar jobba hemma, sitta och läsa högt för sig själv samtidigt som hon skriver. Hela den processen störs enormt mycket när ett nytt hus ska börja byggas på hennes gård. Från tidig morgon till sen kväll är det ljud och hets och ljus från bygget, svårt att höra vad man säger, tavlor och krukor trillar ner och går sönder, med mera. Djupt störande alltså, och otroligt frustrerande för Anna som ringer alla möjliga instanser och klagar men inget händer. Hon blir en jobbig gammal tant bara, och den här nya och ovälkomna självbilden slår tillbaka i skrivandet med pjäsrepliker som bryter in i romanen. Det är Hanne Ørstavik på det sättet att det blir ganska introvert, ganska mycket allvar om och kring skrivandet, alltid nära gränsen till pretentiöst. Samtidigt tycker jag om det. Anna funderar på vad skrivandet har betytt för henne i livet eftersom hon inte varit som andra = kunnat ta ett vanligt tråkigt jobb med rutiner och att följa andra. Hon har alltid känt sig speciell, alltid måstat skriva.
Men delen jag gillar allra bäst är om relationen till hennes ex-man Jonas. Det är en så fin skildring av mogna, vuxna människor som gått igenom ett helt liv tillsammans med svårigheter, lycka och sorg. Inget stort egentligen, händer ju varje dag, men såklart ändå jättestort. Det är det som blir den stora behållningen för mig i den här romanen.

I ungdomsromanen ”Kulor i hjärtat” är det också väldigt mycket fokus på relationer, och jisses, vad bra det är! Helt klart min favvo av dessa två, så velar ni, välj ungdoms! På baksidan står det att det är noveller, men jag läste dem som en vanlig roman. Alla handlar om Tom som känns igen från ”Värsta brorsan”, bara nu några år äldre; kring tretton sådär. En vår och en sommar, om hans kompisar, hans storebrorsa som blivit så tyst och sur, att råka se en otrogen pappa (inte Toms tack och lov), och att vara i steget mellan barn och nästan lite vuxen. Cilla Naumann skriver Tom och hans tankar så himla bra. Hur han blir så jäkla generad efter att de på en sommarfest upptäckt den otrogna pappan tex, och samtidigt som han blir generad så fattar han inte varför, för det är ju verkligen inte hans fel. Det är många såna där exakta upplevelser där man själv får skamsköljningar och förstår precis, känner igen sig. Jag gillar det massor!!

Det blir alltså samma sak som när jag läste Harald Rosenløw Eeg för några år sen. Jag tyckte hans ungdoms var så raka, precisa och bra, medan vuxenboken var mer fyllig och pladdrig. Den kändes lite seg. Nu är inte ”I cirklarna runt” seg och tjatig, men jag uppskattar det renare och rakare berättandet i ”Kulor i hjärtat” mer. Dags att utmana läsmodet lite och göra ett besök på ungdomsavdelningen kanske? Ni kommer att bli förvånade över vad ni kan identifiera er med hos en ung kille, jag lovar.