”Vampyrens märke” – P.C & Kristin Cast
I spåren av Twilight-succén så följer vampyrer och ännu fler vampyrer. Här i ”Vampyrens märke” av P.C och Kristin Cast står Zoey Redbird i centrum. Ena dagen helt vanlig tonårstjej, andra dagen märkt som vampyr. Efter den stunden finns inte hennes vanliga liv kvar utan hon måste så fort som möjligt till skolan Nattens hus där hon under fyra år kommer att lära sig allt man behöver som vampyr. Och se sin kropp genomgå förvandlingen till en sådan, om kroppen klarar av det… Hon kan också dö, snabbt och plötsligt.
Hej då familj och normala bekymmer, hej blodtörst och nattliga riter, alltså.
Det här var min pendlarbok för några veckor sen, och jag tror det var det enda som gjorde att den blev utläst – den låg så smidigt kvar i väskan när jag behövde något på bussen. Jag tyckte nämligen inte att det var någon höjdare. Historien kan kanske låta spännande, men det var segt berättat och jag fick aldrig upp det där extrema bladvändarsuget som ”Twilight” definitivt skapade (i första boken iallafall). Inte kunde jag förlita mig på Zoey och hennes nya vampyrkompisar heller. Platta och klyschiga. Det mesta var faktiskt ganska ointressant. Om man är ute efter en ny ”Twilight” så finns det inte här, och om man är ute efter något bra, nej, inte det heller. Jag tycker helt enkelt man ska hoppa över.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Vampire Academy-böckerna som Bonnier Carlsen gav ut samtidigt var inte heller bra. Ytliga, röriga och fåniga.
Jag håller med om att det inte är i samma klass som Twilight men jag har ändå fastnat för dem, fast jag läser dem på engelska. Har ingen aning om hur de är i svensk översättning.
De är bättre på engelska, men långt ifrån Twilightfenomenet!
Hu!
Jag har läst den första på engelska och den är ruggig! Nu blir jag nyfiken på om den svenska översättningen lyckats polera bort det pinsamma språket och moralpaniken som finns i den amerikanska versionen…kanske det rent av blir bättre på svenska?!
Jag har skrivit ett inlägg om den första boken (där jag bjuder på några typiska smakprov från boken) som du kan läsa här:
http://preoccupiedprecious.blogspot.com/search/label/P.C.%20Cast
Jag instämmer helt med dig Johanna – hoppa över!
Ett tips om man är sugen på en liknande utpräglad ungdomsserie (som i mitt högst subjektiva tycke är klart bättre)…kika på Rachel Caines Morganville Vampires-serie – första boken heter Glasshouses. Den finns förnärvarande i sex delar, dock bara på engelska än så länge.
Har tröttnat lite på Twilight serien även om dom är helt fantastiska, tyckte denna boken var värd att läsa. Men om man jämnför med Twilight blir detta lätt bara en High School bok där skolan som vanligt styrs av blonda bimbos och ytligheten har en stor roll, men annrs är det en helt okej bok som till och med fick mig att skratta. Älskar tanken på bögvampyren och tvillingarna, heja denna bok :)
Jag har läst de två första på engelska, och språket var ju inte det bästa där. Extra pinsamt eftersom mamma Cast tackade sin dotter för att ha fått till tonårsspråket rätt. Men jag är så glad över att den” vanliga killen” också är med att jag kan tänka mig att läsa några till. Men den är faktiskt riktigt klyschig. Det finns däremot en mycket bättre serie, ”The Mortal Instruments”, av Cassandra Clare (www.mortalinstruments.com/). Fullt med demoner, onda föräldrar, omöjlig kärlek, demonjägare och vampyrer. Och en homosexuell kärlekshistoria också, som inte alls är så dumgullig som i Cast & Casts böcker. Enda negativa: jag har precis läst ut bok tre och del fyra kommer inte ut förrän våren 2011…Locke Lamora-varning alltså.
[...] Cast på denna blogg och jag skulle tro att det är samma bok som Bokhora inte gillade här: http://www.bokhora.se/blog/recension/2009/10/vampyrens-marke-p-c-kristin-cast/ [...]
Bokbål
Serierna av Cast och Mead är ju inte alls som Twilight om man säger så. Bara en sån sak som att det är tjejerna som är vampyrer och killar som trånar efter att bli bitna! Och det är också en anledning till att jag gillar dem. Huvudpersonerna Zoey och Rose har liksom inte tid att fundera över om deras rumpor ser stora ut – de ska rädda världen. Håller med om att språket i Casts böcker är väldigt mycket typ alltså bah. Jag läste del 1 på engelska och del 2 på svenska och jag tror faktiskt att den svenska översättaren stramat till det hela en aning. Jag tyckte att den svenska översättningen av Twilight var tråååkig (och ibland direkt felaktig om jag inte minns fel), men den här kändes bra. Sedan är det väl så att man står ut med en töntigare text på engelska? När den översätts till svenska syns ju upprepningar eller överdrivna uttryck mycket tydligare (som Edwards eviga ”skrockande” – isch!).
Men Casts böcker har en känsla, värme eller vad det är. Jag fick tårar i ögonen ibland – jo det är sant!
Jag kan bara hålla med. Trots enbarmeligt språk, inte världens bästa historia direkt och dåligt tecknade karaktärer, så har den ändå en något som ”Twilight”-serien inte hade. Bättre? Nja. Men jag har ju fortsatt att läsa…
Kollade just på New York Times topplista över serier och House of Nigth-serien ligger 2:a, nr 3 är Twilight-serien (!) och Vampire Academy-serien som nämns här också ligger 10:a. Någon därute gillar Cast-tonen (och vampyrer) …
Jag fick tips on den här av en kompis, och även om jag inte är mycket för vampyrer, så läste jag den.
Det första jag märkte, och som fick mig att lägga ner den första gången var språket. Visst är det en bra story de har, men en bok utan ett fungerande språk är bara för mycket. Jag tror att den äldre av de två försökte få det att likna en femtonårings-språk allt för mycket.
Men det var väl den yngre som såg till att det blev så? Tycker mig minnas att det stod något sådant i början.
Läser del två just nu och nja; jag tycker nog att Vampire Academy slår ”Marked” med hästlängder. Bättre språk, bättre bakgrundsförklaring till vampyrer och så vidare. Språket stör jag mig inte så mycket på, det är genom en tonårings ögon vi ser storyn så för mig funkar språket. Däremot att de äldre vampyrerna får sig en släng av de dåliga språket blir lite skumt.
Åh det var tråkigt att höra. Men det är nog bra, då är jag förvarnad. :) Då kanske jag inte blir besviken när jag läser den, för jag känner att jag trots allt vill läsa den. ;)
Gillar denna bloggen starkt. :) Sedan gillade jag din (Johanna Lindbäck) bok tänk om det där är jag. Jag fick äran att recensera den i läseposten. Lite av en besvikelse när min 500ord långa recension kortades ner till en mening. Men sådant får man ta. Jag tyckte i alla fall väldigt bra om den!
De här böckerna är otroligt bra. På engelska. Den svenska översättningen gör tyvärr inte alls böckerna rättvisa, precis som jag misstänkte innan. Jag håller just nu på med del 6, och de blir bara bättre och bättre.
Jag läser dem just nu på engelska och jag tycker nog att de har ett ganska kasst språk ändå. Jag antar att det är för att det skall verkligen kännas som riktigt ungdomsspråk, men det blir bara dåligt. Jag tänker med saknad på Joes, Norries och Bennys språkbruk i ”Under the Dome”; man KAN skriva som att man är ”down with it” utan att det blir pinsamt (mycket orättvis jämförelse, det är ändå SK vi pratar om).
Trots denna min veklagan så ligger HoN IV och väntar på att bli läst, så jag antar att boken faktiskt har andra kvaliteter än språket.
Å! Det här med översättningar är intressant tycker jag! Det är ju otroligt irriterande att läsa en översättning där man förstår hur det stod på engelska och där översättaren missförstått t.ex. Men annars ska det väl vara samma berättelse, varför tycker du att den engelska versionen är bättre? Finns det något konkret som du tycker är sämre i den svenska översättningen?
Själv har jag läst Twilight (alltså del 1) på både engelska och svenska. Och det jag retade mig på i översättningen var att tonen var så humorbefriad och att Meyers favorituttryck (smoulder + chuckle) stod ut så mycket mer i den svenska översättningen. Vissa engelska/amerikanska uttryck, särskilt när det lutar åt slang, låter bra, cool, naturliga på engelska, men verkar vara svåra för översättarna. Kanske för att de medvetet eller omedvetet försöker hålla en mer vårdad språknivå? Kan man inte hitta bra, ”slappa”, uttryck måste de kanske gå den andra vägen och lägga översättningen på en annan nivå?
Maria, har du läst True Blood serien om Sookie Stackhouse? Och i så fall tyckte du om den? Försöker klura ut om jag skall börja läsa House of Night serien. :)
Jag håller på att läsa den här just nu (fast på engelska) och vid första meningen blev jag förälskad i boken. Lite chick-lit är det ju över den, och det gillar jag!
Medan jag tänkte ge Twilight en chans så gick det inte. Efter en sida slängde jag boken. Twilight är så falskt! Testa True Blood-serien! Den rekommenderar jag!
Kristina vet du någon serie som är lika bra som True Blood serien? Jag har precis läst ut del 9 och måste ju vänta ända till maj 2010 på del 10.. känner mig lite smått desperat. True Blood serien är den bästa serien jag läst och jag läser en hel del. Vampire-mystery-romance serier is the shit! :)
En vampyrserie som är värd att nämnas är Evernight-serien av Claudia Gray. Riktigt bra, men finns tyvärr inte på svenska – än.
Jag började läsa denna boken idag…men jag läste bara typ 40 sidor på provläsning på internet men jag måste säga att jag är fast!! Jag måste låna eller köpa den här boken så fort det går. Tyvärr måste jag hålla med om att karaktärerna kändes ganska löjliga och ytliga…men lite senare så förstod man att Zoey inte var lika ytlig som hennes kompisar. Jag tyckte även att boken hade lite för ”stora ord” om man säger så. De blandade slang och sånt med intellektuella ord och det lät lite konstigt. Kanske det bara är översättningen. Det som lockade mig mest med boken än så länge är situationen med hennes familj…
tycker den var bra men inte som Twilight
Men jag tror inte det kommer komma nåt som kan slå Twilight den var verkligen bäst