”goda intentioner” – Etgar Keret
Etgar Kerets förra novellsamling läste vi i min bokcirkel, och jag tror faktiskt vi var ganska överens om att gilla! Mycket (det händer rätt sällan i min bokcirkel ändå, vilket jag tycker är otroligt kul). Nu kommer nästa novellsamling ”goda intentioner” och den både är och inte är, som ”8 procent av ingenting”. Fortfarande väldigt fantasifulla och eggande noveller, väldigt drömska. Men så oändligt korta denna gång! Ibland bara någon sida långa. Som en rad med synopsisar nästan. Lite synd. En del hinner jag knappt börja njuta av förrän de är slut.
Jag tänker på det som Johanna Holmström sade om novellformatet:
…jag gillar inte den typ av noveller som jag så ofta verkar utsättas för: små snuttar på några sidor, skisser som verkar börja och sluta helt godtyckligt och som egentligen inte gör något alls med alla de medel som finns till formatets förfogande.
Nej, Johanna skulle nog ha svårt med Etgar Kerets nya. Sedan finns här massor med snillrika pärlor också, och jag tycker om det Israel jag lär känna via Kerets penna. Det finns något att liksom närma sig där, att ha framför ögonen när man läser. Jag får bra pannbensbilder av alla novellerna, förstår ni då hur jag menar?
Han drar sig inte för att skildra våldet heller, men avdramatiserar på ett bra sätt, jag är förtjust i Keret. Jag skulle gärna vilja att det kom något långt från honom, en sammanhängande historia, jag är nyfiken på hur han skulle få ihop det. Jag tycker det finns så mycket som glimrar i novellerna, historier som kanske förtjänar att berättas fullt ut istället för att man bara får en reva i en sammetshimmel.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag har fått låna en annan Keret-bok, ”Missing Kissinger”, av min vän och har läst flera av novellerna med stort nöje. Jag vet inte riktigt, men det är något i den mer beskrivande ansatsen Keret har, som jag tilltalas av. Den är så simpel. ”Det här och det här och det här, och nu sätter jag punkt.” Och vid ”det här nr. 3″ är det oftast ett bortryckt kaninhuvud (!) eller en kärlek som gått sönder, som gör att man liksom ”… ouch.”
Men – jag kan tänka mig att jag, om jag skulle sträckläsa hela under typ en tågresa, skulle tröttna eller åtminstone bli lätt frustrerad efter ett tag.
Ja, det kan lätt bli för mycket av det goda. Det är därför jag vill ha en hel roman, det blir för snuttigt och snurrigt i de korta brottstyckena. Så länge inte en hel bok är likadan, då bleve man väl galen!
Hahaha, jag hade inte läst förra inlägget om bokcirkeln och Etgar tidigare! Kan meddela att jag fortfarande inte läst ut 8%, dessutom står den i den bokhylla jag har ovanför sängen vilket gör att varje gång jag vilar ögonen på den (ganska exakt varje dag eftersom bokhyllan är det första och sista jag ser) irriterar mig över att även ryggen på den är ful. Den sticker liksom ut bland de andra och vid omorganisering kommer den minsann att få stå på annan plats.
Nåväl, kul med ny (och betydligt snyggare!) Etgar!