Visst spelar språket roll, men jag tycker i allra högsta grad att en bra historia är viktigare. Det råkar nu vara så att man kan tycka vad man vill om språket i tårtgeneralen, men visst är det en historia som tål att berättas.

Dokumentära romaner är ju knappast direkt utbytbara mot varann. Tårtgeneralen blir väl inte mindre värd för att det finns större språkvirtuoser än Filip Hammar och Fredrik Wikingsson?

Några kommentarer:

1. Inga grammatiska snedsteg så långt jag kan se. Google Translate är verkligen fantastiskt!
2. Fredrik Wikingsson har läst recensionen.
3. Det är verkligen anmärkningsvärt hur mycket du läser in i en kommentar, när du skönjer ”viss avsky” i min kommentar om att Filip ska flytta till LA.
4. Jag tror att många kommer att köpa ”Tårtgeneralen” just eftersom de gillar Hammar och Wikingsson. Jag önskar herrarna all fortsatt framgång. Verkligen. Däremot är det en rekommendation till de som inte har läst boken och som undrar om de ska lägga sina slantar på ett exemplar, att köpa en annan bok. Det finns dokumentära romaner som har ett mycket bättre språk än ”Tårtgeneralen”, om man nu tycker att språket spelar någon roll. Vilket jag tycker.

Fantastiskt att läsa hur långt jantelagen kan krypa upp i en svensk flickas, politiskt korrekta sköte.
Man tycker sig även kunna skönja en viss avsky när hon senare nämner att Filip skall flytta till LA.
Hoppas verkligen F&F läser denna recension, de kommer att få sig ett gott skratt.

Ps detta är översatt med ”Google translate” från Kurdiska, så ha överseende med eventuella grammatiska snedsteg.