Kommentarer till ”Under the Dome” – Stephen King

Av: goldmund

goldmund — Tue, 08 Dec 2009 16:10:51 +0000

mmm, det låter troligt. Tack

Av: Helena

Helena — Tue, 08 Dec 2009 06:52:54 +0000

Goldmund, jag är rätt säker på att uppföljaren till Lost som King nämner är en TV-serie han själv hittat på som en hyllning till serien. King är ett stort Lostfan och skaparna är i sin tur stora Kingfans; det finns massor av Kingreferenser i serien om man letar lite. Sen utspelar ju sig Under the Dome någon gång under 2010-talets senare år (minns den avflagnade ”Obama 2012 – YES WE CAN, AGAIN!” som nämns i förbifarten) så serien finns alltså inte på riktigt. I alla fall inte än. Ett av många små sympatiska nördskämt som glimrar förbi i boken.

Av: goldmund

goldmund — Mon, 07 Dec 2009 19:31:26 +0000

Ja, det var en bra bok. Rätt humoristisk, ser fram emot att äta rosbiff med potatismos vid samma bord som jesus. Skämt. Någonstans i boken skriver han om en tv serie vilket är den naturliga uppföljaren till ”lost”. Boken är så himla tjock och jag hittar inte sidan längre. Kanske du kommer spontant ihåg vilken serie han menar?

Av: Helena

Helena — Sat, 05 Dec 2009 08:24:25 +0000

Haha! Tack för länken. Skyhög igenkänningsfaktor! Trevlig sida i övrigt också.

Av: Hannah

Hannah — Fri, 04 Dec 2009 20:12:42 +0000

Haha, du måste läsa det här: http://www.tor.com/index.php?option=com_content&view=blog&id=58396) … Jag tänkte på dina Stephen King-posts genast när jag såg den artikeln!

Av: David

David — Sat, 28 Nov 2009 19:34:26 +0000

Hej Helena! Tack för det utförliga svaret, nu vet jag hur du menar!
Frågan för mig är om skillnaden mellan Kings ”tänk om..”, och övrig fiktion verkligen ligger i nyfikenheten och lekfullheten. Jag måste förklara först vad jag menar: även om skillnaden mellan King och t ex Dostojevskij är gigant (och jag håller förövrigt med – intrigen är väldigt stark och uppenbar hos King), så skulle jag ändå sätta de båda under ”tänk om..” enbart av skälet att de experimenterar med händelseförloppet i sina berättelser: ”tänk om Raskolnikov skulle mötas av systern direkt efter mordet på pant-tanten..”, eller t.o.m: ”tänk om Raskolnikov var en student..vilka möjligheter skulle det öppna för?”. I den meningen skulle ”tänk om..” vara detsamma som skönlitteratur. Jag förstår om du inte orkar svara, men jag värdesätter din åsikt om saken, annars skulle jag inte skriva! David

Av: Helena

Helena — Sat, 28 Nov 2009 15:20:07 +0000

Hej David! Jovisst har du en poäng där, men just i fallet Stephen King rör det sig i de fall jag nämner om väldigt skruvade scenarion utifrån vilka resten av romanen uppstår. King har själv talat om hur många av hans berättelser startar i tanken ”what if…?”, och det har han måhända gemensamt med många andra författare som ägnar sig åt skönlitteratur, men jag menar att ”tänk om…”-faktorn, nyfikenheten och lekfullheten som dessa berättelser utgår från, och det faktum att han – när han lyckas – får en att tro på det otroliga är ovanligt stark just hos King. Sedan håller jag inte riktigt med dig om att i stort sett all fiktion skulle måla upp ett scenario; långtifrån all skönlitteratur är intrigbunden. Men det är ju en annan diskussion.

Av: David

David — Sat, 28 Nov 2009 01:36:43 +0000

Hej! Skulle du kunna utveckla vad du menar med ”tänk om…”-kategorin? Att måla upp ett scenario görs ju i i stort sett all fiktion?

Av: John-Henri Holmberg

John-Henri Holmberg — Fri, 27 Nov 2009 00:52:26 +0000

Eftersom jag för tillfället är lätt begravd i Stephen King (jag skriver just nu efterord till ett rejält urval av hans äldre romaner, som kommer att återutges i pocket under nästa år) är det intressant att se hur tendenser i hans författarskap tydligen slår igenom också i ”Under the Dome”. För det finns rätt tydliga brytpunkter. Den kanske mest påtagliga kom 1992, när han gav ut ”Geralds lek” och ”Dolores Claiborne”, två romaner som varken är skräck eller innehåller några övernaturliga eller ens spekulativa element och som dessutom bägge är stilistiskt experimentella: ”Dolores Claiborne” är skriven som en monolog, dessutom på Mainedialekt, och utan kapitelindelning eller ens blankrader mellan scener; ”Geralds lek” är mer konventionell men utspelas till största delen i ett enda rum med en enda person. Med de böckerna övergick King också till att i första hand intressera sig för mer inträngande psykologiska individporträtt, även om den inriktningen avgjort förebådas i åtskilliga tidigare böcker. Interfolierandet av en allvetande berättarröst finns här och där i romansviten ”Det mörka tornet”, men annars och mest markant i ”Det svarta huset” – fast eftersom den romanen är samskriven med Peter Straub är det förstås svårare att påstå att just det tidigare skulle ha varit ett stildrag hos King.
Intressant är också att det var med de båda romanerna 1992 som han på allvar började skriva inte bara om kvinnor, utan om mäns våld mot kvinnor som sedan dess varit ett återkommande motiv i böckerna.
Annars har King såvitt jag har sett senast sagt att han tänker skriva en ny, fristående roman i ”Mörka tornet”-serien, med arbetstiteln ”The Wind Through the Keyhole”.

Av: Malin

Malin — Thu, 26 Nov 2009 21:41:50 +0000

Läste idag att King funderar på att skriva en uppföljare till the Shining och då med den lilla killen (Danny var det vad?) som huvudperson. Är lite kluven till det här med uppföljningar men samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas att den blir av.

Av: Adam

Adam — Thu, 26 Nov 2009 11:00:02 +0000

Det låter som om ”Under the Dome” har vissa likheter med science fiction-novellen ”The Kindness of Strangers” av Nancy Kress…

http://escapepod.org/2009/09/24/ep217-the-kindness-of-strangers/

Av: Helena

Helena — Wed, 25 Nov 2009 07:24:59 +0000

The Mangler ÄR fånig i utförandet också! Christine minns jag däremot som riktigt otäck, fast det kanske ska tilläggas att jag var fjorton när jag läste den…

Av: L

Tue, 24 Nov 2009 22:23:13 +0000

Åh, jag kan bara hålla med Helena, din recension var helt i enighet med min läsupplevelse. Bara det du skriver om ”knegaryankees”, åh så rätt!
Och jag vill också ha mer, nu, helst igår redan! Har dragit omkring med surmulen uppsyn och en annan mycket lättare bok som genast fått folk runtomkring att undra var min tegelsten tagit vägen varpå jag bryter ut i hyllningar som sedan byts ut mot klagosång – detta är ju en av årets mest efterlängtade böcker och, som det visade sig, en av de bästa. Vad ska jag läsa nu, liksom. Väldigt få böcker lär ju vara så här fantastiska, och antalet King-böcker är ju begränsade (fast ganska många ändå). Det får bli favoriter i repris, helt enkelt.

Av: Hans Persson

Hans Persson — Tue, 24 Nov 2009 21:54:48 +0000

@Helena: Det verkar som om vi har lite olika åsikter om boken, även om grundsynen är likartad. Jag återkommer med en recension imorgon.

@Anna: Om du gillar framtidsskildringar så kan jag rekommendera ett par av Kings böcker skrivna under pseudonymen Richard Bachman: The Long Walk (Maratonmarschen) och The Running Man (Den flyende mannen).

Av: Anna GC

Anna GC — Tue, 24 Nov 2009 21:53:25 +0000

När man ser omslaget kommer man osökt att tänka på The Simpsons Movie… Det King-scenario som låter fånigast måste nog vara ”mangel blir besatt av djävulen och dödar folk”. Nästan lika fånigt som ”besatt bil mördar folk”… Men allt beror på hur man skriver det.