”Hej Nostradamus” – Douglas Coupland
När jag listade författare som definierar min läsning 
så var Douglas Coupland en av de sju författare som jag nämnde eftersom jag har alla hans böcker förutom just ”Hej Nostradamus” som saknades i min bokhylla och av någon outgrundlig anledning så hade jag inte ens läst den.
Men när jag nu i helgen fick rota runt bland böckerna på Bokia i Arvika så stod just ”Hej Nostradamus” i hyllan med böcker som skulle rensas ut och såldes till ett avsevärt mycket lägre pris än vanligt. Så det var helt enkelt upplagt för att den skulle få följa med mig hem. Har haft en längre period av låg läslust och ont om tid för läsning, men nu när jag både kunde ligga och läsa på soffan hemma hos päronen och sedan läsa på tåget hem mot Stockholm blev detta den perfekta kompanjonen. Åh vad jag älskade! Coupland när han är som bäst. Jessika Gedin har gjort en fin översättning och även fast Couplands absolut största förtjänst som författare är att ta pulsen på samtiden och den här boken gavs ut 2003 så känns det inte det minsta daterat utan bara så grymt bra.
Boken tar avsats i en skolmassaker á la Columbine där den första berättarrösten är Cheryl som är det sista offret. Hon berättar sin historia från limbo. Hon är starkt kristen och har i hemlighet gift sig med Jason (för att kunna ha sex utan att synda mer eller mindre). Jason överlever och blir mer eller mindre huvudperson i hela boken efter det här (vi har fyra olika avsnitt med 4 olika berättarröster). Religion, familj, ensamheten i det faktum att man är människa, hur man hanterar att överleva ett sådant här ofattbart trauma. Allt behandlas med en sådan skarpsynthet att jag är så tacksam att jag nu äntligen har läst denna bok för den gjorde något mer med mig än de flesta böcker misslyckas med: den fick mig att känna något med både hjärna och hjärta.
Loading ...
RSS Bokhora.se
I agree! A fantastic read….
Jag skulle också välja Douglas Coupland som en författare som definierar min läsning, även om jag tyvärr tappat bort honom lite på senare år. Har dock en oläst Coupland i hyllan och en jag precis läst, så jag försöker bättra mig.
Men åh, vad ”Hej Nostradamus!” är bra.
Sådär eftertänksam, men samtidigt bitsk, som Couplands böcker är när de är som bäst.
Coupland definierar helt klart även min läsning och har för tillfället stort inflytande över mina skönlitterära val, letar ständigt författare med liknande stil. Blev inte helt fäst vid berättelsen i ”The Gum Thief”, men texten i sig var underbar att läsa. Han skriver sinnessjukt stilsäkert. ”Hey Nostradamus!” har även jag kvar att läsa, men gillar upplägget.
Har aldrig läst något av honom, men nu blir jag sjukt sugen!