Och det är knappast jag, utan en enkel googling kommer visa dig att det anses vara ett kvinnoproblem att inte kunna sköta ekonomin utan istället shoppa för mycket. Jag har inget med den vedertagna åsikten att göra. Annat än att jag tycker det är synd att Kinsellas bok befäster den åsikten. Man får vara hur jävla kvinnlig man vill, men det jag anser att man INTE får, är att arbeta mot att jämställdheten stagnerar eller går bakåt. Det har ingenting med kvinnlighet att göra. Jag anser mig vara väldigt kvinnlig själv. Jag har nästan alltid kjol och höga klackar, jag tycker om, nej älskar, färgen rosa, jag har långt blont hår och så vidare. Typiskt kvinnliga attribut. Blanda inte ihop kvinnlighet med icke-jämställdhet, för de sakerna har inget samband.

Förresten irriterar jag mig på att du påstår att kvinnorna är ”svaga” i Kinsellas böcker. Varför menar du att det skulle vara svagt att vara modeintresserad? Enligt vem skulle det vara typiskt kvinnor att ha ekonomiska problem? Ibland blir jag bara så jävla trött på pk-Sverige där det är fel att vara kvinnlig och där tjejer måste gå runt som några Pippi-långstrumpkopior som är ”starka kvinnor med reella problem” för att bli accepterade av andra kvinnor.

Men jag är glad att du fann boken intressant. :)

/em.