Kommentarer till Litterär kanon

Av: Det bästa argumentet | lillebrorsan

Det bästa argumentet | lillebrorsan — Sat, 02 May 2009 13:06:41 +0000

[...] som jag uppfattar den, var huruvida skolan har till uppgift att lära ut särskild kunskap (tänk litterär kanon eller långa listor med obligatorisk kurslitteratur), eller om skolväsendet snarare har att lära [...]

Av: ylva

ylva — Fri, 19 Sep 2008 21:16:00 +0000

Det viktigaste av allt är att vuxna och unga vågar tipsa om och diskutera läsning. Och för att kunna diskutera en bok bygger det på att vi läst boken – därav kanon, men den kanon kan ju vara sammansatt av vilken litteraturkunning grupp som helst och kanske är politikerna inte den gruppen!

Och som Lena Kjersén Edman så himla bra uttrycker det i intervjun här hos Bokhororna. Högläsning äger! Och med tanke på att hon självvuxit upp med bl.a. Kitty – så är hon väl knappast motståndare till viss typ av litteratur. Det handlar väl inte om att dela in litteratur i fin eller ful kultur, det handlar väl om att förmedla läsglädje och tipsa om framvaskade guldkorn.

Av: Mycket läsning gör dig klok. Därför läs varenda bok. « Papa

Mycket läsning gör dig klok. Därför läs varenda bok. « Papa — Fri, 27 Apr 2007 19:23:56 +0000

[...] så har en kanondebatt blossat upp igen. Bokhororna Johanna K och Johanna Ö skriver bra inlägg här och här om skolan i Skogås som har upprättat en egen kanon för eleverna. Det är med [...]

Av: Cecilia

Cecilia — Tue, 24 Apr 2007 19:32:22 +0000

Jag är också kluven till litterär kanon. Jag kan inte se det på något annat sätt att varje skola skulle utforma sin egen om det nu skulle bli så att man måste ha den. Angående Strindberg: jag var MYCKET kritisk till att ta upp Strindberg med min nia, men nu ska hela år 9 på min skola gå och se Ett drömspel på Dramaten, så då var jag så illa tvungen att förbereda dem lite. Men, vad de älskade det! De blev superintresserade av honom som person och av hans skönlitteratur. Så, jag fick mig en tankeställare – verkligen. Det viktigaste är väl att man lyssnar på sina elever, att man lär känna dem och deras läsvanor så att man kan hjälpa dem framåt i sin läsning. Nu fortsätter vi arbetet med Strindberg i några veckor framöver och ser verkligen fram emot att få fördjupa oss i fler av hans verk!

Av: Johanna L

Johanna L — Tue, 24 Apr 2007 18:59:05 +0000

Jag är både för och emot kanon. För på det sättet att intressant och viktigt diskutera vad som är bra litteratur, och varför. Emot av just det där skälet om att åk 9 inte är en bra ålder för Strindberg. Han blir verkligen förstörd för tid och evighet, den stackars karln. Så i den aspekten, mycket bättre att elever läser, vad som helst.
Men, ett stort men, jag tycker samtidigt det är skolans uppgift att lotsa in på bra litteratur. Jag är inte anhängare av att man i 12 år ska få välja helt fritt hela tiden. Vi kan börja så, men sen får det komma in lite bra lärartipsade stigar att fortsätta på. Däremot behöver inte dessa stigar vara desamma för alla skolor och alla elever i hela landet, oooh nej.
Om Skogås-listan kan jag bara säga en sak : tack och lov att Pricken är med!

Av: Anna-Stina

Anna-Stina — Tue, 24 Apr 2007 18:28:42 +0000

Jaha, listan känns faktiskt helt godtycklig ur mitt perspektiv. Varför just ”Max blöja”? Varför bara titlar från 70-talet för 10-12-åringar? Litterär kanon kan vara ett intressant diskussionsämne på fikarasten, men att verkligen tillämpa den, nej, det stämmer inte med min pedagogik i alla fall.

Av: maria

maria — Tue, 24 Apr 2007 15:21:43 +0000

Nae, jag är inte så mycket för hennes uttalande. Jag tror på att man ska läsa varierat, men viktigast är att man läser för att man VILL, att man tar tillvara läslusten bäst på det sättet. Sedan kan man ha de böcker man anser ”bra” (kanonlistan, till exempel) som högläsningsböcker och rekommendationsböcker. Men personligen tror jag att man snarare tar död på mångas läslust om man alltför strängt håller sig till en uppdelning mellan fin och ful litteratur. En pojkvän jag hade vägrade att läsa ens en rad i en skönlitterär bok, han menade att lärarna helt hade förstört nöjet med läsning när de bara prackade på en Strindberg och dylikt. Själv tillhör jag kategorin som kan uppskatta både den ena och den andra sortens litteratur. Jag var också väldigt förtjust i tvillingarna och Kitty och en del rena såpa-böckerna, samt Vitnos och Sandra och djuren. Inte har jag tagit skada av det ;-) *fniss* Ja, nu svamlar jag på. Men tänk om man skulle säga samma sak om filmer? ”Hörni ungar, nu ska vi inte se någon romantisk komedi, här är det bara Sjunde inseglet som gäller!”