Kommentarer till Fredagsfrågan: Ett svenskt verk som borde ingå i en kanon

Av: Helena

Helena — Sun, 17 Aug 2008 14:55:04 +0000

Christina, jag tycker hon är bra-bra. Och du är knappast ensam om att missa henne – jag skulle som sagt aldrig ha hört talas om henne om jag inte gått en littvetkurs om just 1880-talslitteratur. Börja gärna med Berta Funcke, som är svår att få tag på men brukar gå att hitta på välsorterade bibliotek. Därefter finns det bara några noveller kvar, varav ”Pyrrhussegrar” nog är min favorit.

Av: Christina

Christina — Sun, 17 Aug 2008 14:43:12 +0000

Är Kleve alltså bra-bra och inte bara litterär-bra? Det låter ju så på beskrivningen faktiskt. Jag har aldrig hört talas om henne (vågar knappt säga det, jag måste vara den enda av dem som kommenterat på detta som missat henne…) men om hon verkligen är bra måste jag såklart läsa en av hennes böcker — vilken bör man börja med?

Röde Orm hamnar på min lista; jag är också i grunden mot en kanon, men det finns ett antal böcker som har betytt något för mig och som därmed kvalar in på min egen ”måste läsas”-lista (som jag då med entusiasm prackar på mina (framför allt utländska) vänner) och Röde Orm är en av dem. Kejsaren av Portugallien kommer nog också med på den listan, liksom Mina drömmars stad.

Av: Inga-Lina

Inga-Lina — Sat, 16 Aug 2008 12:28:17 +0000

”så få kvinnor hamnar PÅ listorna” ska det naturligtvis stå:)

Av: Inga-Lina

Inga-Lina — Sat, 16 Aug 2008 12:27:25 +0000

Håller med Johan och alla andra kanonförespråkare. Listor på vad som har format oss – gärna med en kritisk granskning av VARFÖR – är ett sätt att sprida bildning.

Skälet till att så få kvinnor hamnar utanför kanon-listorna är att vi har betingats till att inte SE hur inflytelserika t ex en Flygare-Carlén eller en Benediktson har varit. En bra kanon är den som förmår se bortom akademierna, bortom ”skäggen” så att säga.

Å andra sidan skulle det vara mer än underligt att se en svensk kanon utan Strindberg, utan Moberg och utan Lo-Johansson.

Till sist: en kanon är inte ett berg med botten och topp. Den är en trädgård man kan vandra i.

Av: Johan

Johan — Sat, 16 Aug 2008 11:28:56 +0000

Jag tycker kanondiskussionen blir så konstig (om den nu inte redan var det) så snart man börjar blanda in begrepp som ”bra böcker” eller ”böcker (som jag tycker att) folk borde läsa” i den. En kanon består rimligtvis av inflytelserika verk som har format kulturen, oavsett om de är fantastiskt bra eller inte.

//JJ

Av: Lyran

Lyran — Sat, 16 Aug 2008 09:28:18 +0000

Jag vill INTE ha ngn formaliserad kanon. Men en bok som bör läsas är Mina drömmars stad av Fogelström.

Av: Elin

Elin — Sat, 16 Aug 2008 08:23:23 +0000

Helena: ja verkligen, Sensitiva Amorosa är verkligen Outstanding, även om jag själv faktiskt föredrar Kleve före Hansson. Har en stor kärlek till dekadenslitteraturen i allmänhet, med en välfylld bokhylla som vittne till det ;)

Av: Sara på Safari

Sara på Safari — Fri, 15 Aug 2008 23:35:16 +0000

Jag är beredd på att hålla med både Jessica och Johanna K. – “Kallocain” och ”Bröderna Lejonhjärta” platsar – men för att få med något nytt, både ur stil- och tidsperspektiv, så skulle jag vilja ha med Jonas Hassen Khemiris ”Ett öga rött”.

Av: Crister

Crister — Fri, 15 Aug 2008 20:31:37 +0000

ASALUN: Nu blir det intressant. Just på grund av den anledning du tar upp – makt och position, de offentliga gårdvararna och ”den goda smakens” grindväktare, det är just de som väljer kanon. Det är de som stadfäster vilka verk som ska betraktas som stora, som försöker behärska litteraturhistorien (liksom historieskrivningen). Men det finns alltid andra traditioner, andra litterära verk, som överlever. Det är alltid läsarna – vi – som väljer verken. Därför bort kanon, bort topplistor, bort ”de hundra bästa” etc etc. Mot makten står alltid minnet.

Av: asalun

asalun — Fri, 15 Aug 2008 19:57:37 +0000

Crister: Nog kunde jag läsa in att det kanske var könsaspekten du syftade till, men du skrev det inte. Nog berörs människor, men klassiker blir också klassiker för att människor med makt att välja och påverka har valt vad som ska sparas, finansieras, lyftas fram, traderas och kanoniseras. Vad som ska betraktas som snille och kvalité.

H: Jag värjer mig mot att en kanon skulle vara en ”spegling av tid och smak”, vilket antyder en ganska passiv relation. Jag tror att samhälleliga maktstrukturer styr. För att fritt referera Ovvio Polite, Angelicas utmärkta val ovan, så sker all kunskapsproduktion inom ramen för ideologi, men den privilegierade tenderar att inte se de system som ger honom/henne tolkningsföreträde. Det gör dock den som exkluderas, som står utanför.

Suziluz: :-)

Av: Suziluz

Suziluz — Fri, 15 Aug 2008 18:33:48 +0000

Asalun: svälja betet eller ej – jag tänkte exakt samma sak som du. Funderade på vad det är som gör att till exempel Benediktsson inte finns med på listan. Eller i dramatikerfåran, varför Strindberg överlevt bättre än samtida Alfhild Agrell, vars pjäser håller på att återupptäckas nu och innehåller mycket mer komplexa kvinnokaraktärer än hans, men nästan identiska mansskildringar… Jag tror heller inte att det har att göra med litterära kvalitéer eller brist på sådana, tyvärr.

Men jag hör ju också till dem som inte tror på en kanon som sådan.

Av: Angelica

Angelica — Fri, 15 Aug 2008 16:00:42 +0000

I min fakta-kanon står Oivvio Polites ”White Like Me – utvalda texter om rasism” som numero uno. Sverige 2.0, y’all!

Av: Crister

Crister — Fri, 15 Aug 2008 14:59:33 +0000

ASALUNA: Lär dig läsa vad det faktiskt står! Jag ber dock ursäkt för ironin. Min hänvisning till prof Bloom syftade just på hur orimligt det är med fastställda kanon – han nämner inte ens Selma Lagerlöf!

Och att det är människor som skapar kanon. Hur tolkar du följande passus? För att göra som andra redan gjort, citera mig själv – ”Deras förmåga att tala till människor genom tidens väv. Att – på ett eller annat sätt – beröra läsaren.”

Av: lena kjersen edman

lena kjersen edman — Fri, 15 Aug 2008 13:36:10 +0000

Apropå kvinnliga svenska författare.
På min institution, litteraturvetenskap i Umeå, har debatten om vilka kvinnliga författare som vi ska ha på kurslistorna varit ett ständigt diskussionsämne.
Som tur är hör (eller hörde) till lärarkåren sådana kunniga personer som
Birgitta Holm, Gunilla Domellöf, Kerstin Munck, Annelie Brändström Öhman – så ofta har kurslistorna varit rätt ok.

Men alla har väl hört talas om den där enkäten som gjordes till de olika litteraturvet.inst. för ett par år sedan – då professorerna skulle rösta fram de 20 bästa svenska författarna genom tiderrna. Och bara 2 kvinnor kom med. Selma Lagerlöf och Sara Lidman.
Jag har själv gjort mitt bästa för att popuärvetenskapligt lyfta fram också svenska kvinnliga författare i ”52 kvinnliga författare”.

Men eftersom ”kanon” och klassiker” ofta används som synonymer, så tycker jag att debattörerna här också måste lägga en praktisk aspekt på problemet.
Jag är tacksam för att Svenska akademien och några få förlag ser till att verk av t ex en 1800-talsförfattare som Victoria Benediktsson kommer ut i klassikerserier.
Jag vill inte vara nu-fåne. (Böcker makuleras ju ofta två eller tre år efter utgivningen. Sedan är de stendöda – om de inte får en klassiker- (eller kanon-) status.

Av: Helena

Helena — Fri, 15 Aug 2008 13:21:17 +0000

Elin: Åh vad roligt med ett till Stella Kleve-fan! Hon är galet underskattad om du frågar mig, och det är beklagligt att hon, när hon över huvud taget namns, endast gör det i samband med Ola Hansson. Där har vi en till författare som borde lyftas fram lite mer, btw. ”Sensitiva Amorosa” är ju helt outstanding.