Fredagsfrågan v 10: En litterär figur du beundrar
Jessica
Molly Millions, a.k.a. Sally Shears, den coolaste litterära bruden någonsin. (Förekommer i ”Johnny Mnemonic”, ”Neuromancer” och ”Mona Lisa Overdrive” av William Gibson.)
Helena
V.I. Warshawski, Sara Paretskys privatdeckare, är precis sådär gåpåig och orädd som jag ibland önskar att jag vore. Girl power!
Johanna K
Jag blir inte kär i litterära figurer och jag beundrar inga litterära figurer. För mig är de just litterära figurer; redskap för en författare, brickor i spelet som är handlingen.
Johanna L
När jag läste Peter Hoegs ”Fröken Smillas känsla för snö” för hundra år sen kände jag mig beundrande för Smilla.
Johanna Ö
Tuffa tjejer såklart! (så jävla förutsägbar) Som Morvern Callar, som huvudpersonen i ”Lisa för själen” som vågar vara skitjobbig och galen mot sin omgivning. Helt enkelt sådana som vågar vara sig själva och strunta i vad folk tycker. Önskar jag hade varit det ännu mer som ung.
Har du någon litterär figur du beundrar? Svara i kommentarerna!
Loading ...
RSS Bokhora.se
Nej, jag beundrar inte litterära figurer. Men det finns förstås de
jag blir väldigt tagen av, de flesta är från när jag var ung och
mer påverkbar. Dina i Dinas bok av Wassmo är en sådan; Jag var helt
tagen av boken och av denna självständiga kvinna. (Hittade boken på
rean i år och köpte den åt en yngre kamrat).
Gregorius av Bengt Ohlsson har jag nyligen läst och blev själv förvånad
över att jag greps så mycket av en gammal präst och hans
tankar.
Håller med om Morvern Callar och lägger till litteraturdetektiven Thursday Next i Jasper Ffords fantastiska böcker. Måste också erkänna att det har hänt att jag har tänkt ”vad skulle Lisbeth Salander göra?” i jobbiga situationer.
Vad sorgligt det låter att inte beundra litterära figurer! Min första kärlek var Nick i The Stand av Stephen King, har aldrig riktigt slutat hoppas att han ska uppenbara sig utanför min dörr… ;)
Håller med Helena, V.I. Warshawski. För att hon är helt kompromisslös och skiter i den mesiga kvinnorollen, men också för att jag avundas henne Mr Contreras som tar hand om henne när allt har gått åt pipan. Den som hade en sådan vän (pappa) vore stark!
Jo, jag måste tillägga Huckleberry Finn också. Jag identifierade mig med honom när jag var barn och älskar honom som karaktär. Han är en riktig person och så tilltufsad av livet, men ändå stark.
Och så måste jag lägga till huvudpersonen i Eureka Street av Robert McLiam Wilson.
Camilla: Oh ja, Nick! Att han spelades av Rob Lowe i TV-filmen gjorde inte direkt saken sämre… ;)
min favorit är ulrika i västergöhl i ”utvandrarna”. kanske tack vare zetterlund i filmatiseringen, men ändå, har alltid gillat henne, hon är så stark och hänsynslös. jag gillar också kristina i samma bok, hon är också stark, fast på ett annat sätt.
gladan is my homegirl!
Arabella i ”Jonathan Strange & Mr Norrell”! Jag kommer knappt ihåg varför jag är så förtjust i henne, men jag minns att jag tyckte att hon var ett uppfriskande tillskott till gubbarna, och att jag tyckte om henne alldeles förfärligt mycket.
Philibert i Tillsammans är man mindre ensam av Gavalda, han är en hjälte.
Basil Seal i Evelyn Waughs Hissa fler flaggor.
Jag beundrar nog inte någon litterär figur (kan ju inte skicka beundrarbrev till dem.. ;) ), däremot kan jag bli fascinerad och förtrollad av vissa karaktärer. Som senast, Shae-Lynn i Sister Mine av Tawni O’Dell. Tycker även jag att Thursday Next är tuff, hon lyckas hålla sig (nästan helt) ”över ytan” fastän så mycket skumt och oförutsägbart och elakt händer henne (utraderingar!).Hon kan även samtala på rätt nivå med alla slags ”personer” hon möter, exempelvis deprimerade huvudpersoner, klonade bok-statister och neandertalare.
Sally: Fick en inre bild av ett W.W.L.S.D?-armband när du nämnde tankarna på Lisbeth Salander :)
Alla som är märkbart bättre än mig på något sätt. Det kanske inte är helt sunt.
Bokhoror: Vet ni förresten att om man klickar på länken ”Allt” längst uppe i vänstra hörnet så kommer man till Bokhora anno 2008?
Ingen. Jag kan bara beundra författare för bra gestaltning av en ”litterär figur” inte beundra ”figuren” i sig.
Jag kan beundra en litterär gestalt så till vida att jag skulle vilja vara mer som den. Sedan om någon har hittat på den tycker jag är oväsentligt i sammanhanget. Det är ju inte författaren jag vill vara som.
Frank Millers (och ibland Bill Sienkiewicz) Elektra. Lol V. Stein.
Mira i Kvinnorummet av Marilyn French. Hon var den som stod för mitt feministiska uppvaknande.
Alwilda – precis!
Katharine Kerrs Jill, och så Thursday Next då.
Åh, jag tänker direkt på Diva i boken med samma namn av Monika Fagerholm. Hon är helt fantastisk! Hon är dottern man vill ha, tonåringen man ville vara etc etc. I love! och när jag gillar något. då GILLAR jag. som Diva skulle säga.
Konstigt nog känner jag lika stark beundran för Almqvists Tintomara som Copperfields Betsy Trotwood :)
Modesty Blaise. Inte för att hon är smart, snygg, tuff och kan slåss, utan för att hon aldrig någonsin ger upp och alltid kan hitta ett sätt att hantera ett totalt underläge så att hon vänder det till sin fördel.
Camilla: ja, Nick, ja! Uncle Stevie och jag hade tydligen inte samma åsikter om Nicks betydelse i den boken.
Helena: själv var jag grymt missnöjd med Rob Lowe som Nick. Han är väl en bra skådespelare och så, men inte riktigt min Nick alltså…
Jag beundrar massor med litterära figur och en av de mest stenhårda måste ju vara Salander!
Jag har många litterära figurer på mon topplista, men för att välja en väldigt aktuell figur; Lisbeth Salander i Stieg Larssons böcker! Tänk att ha hennes intellekt, mod och beslutsamhet!!! En riktigt vass brud!! :-)))
Carl Oscar i Utvandrarna, och doktor Stockmann i Ibsens ”En Folkefiende” Båda vågade gå emot strömmen- och stå för vad de trodde på (fast de gjorde det på mycket olika sätt).
Miss Elizabeth Bennet i Stolthet och Fördom
Jag gillar Sam i Sagan om ringen, för att han är en bra vän. Och sedan gillar jag Modesty Blaise för att hon är smart, snygg, tuff och kan slåss. Det kan inte jag.
Maste saga som vanligt: valdigt manga flickbokshjaltinnor, men det var min ungdoms forebilder. Anne pa Gronkulla forst och framst (i de tidigare bockerna), men ocksa Judy i Pappa Langben, Laura i Lilla huset-bockerna. Sa modiga, roliga, kloka och dessutom skriver de ju!
Men som nagon annan sa, Karl Oskar forstas!! Lite for Max von Sydow men mycket for att jag bara tycker han ar sa avslappnat haftig oradd, modig, envis, bra familjefar och akta man, romantiker + lite till (darmed inte sagt att han inte har sina brister, nagot annat hade varit dotrist).
Lisbeth Salander, seriefigur eller ej – vilken tjej :)
Jag beundrade alla duktiga hästflickor jag läste om som barn :-) Nu beundrar jag människor som gått igenom svårigheter och växt av det. T. ex. beundrar jag f.d. koncentrationslägerfångar som lyckats behålla sin mänskliga värdighet och som förmår leva och älska.
Jag beundrade alla duktiga hästflickor jag läste om som barn :-) Nu beundrar jag människor som gått igenom svårigheter och växt av det. T. ex. beundrar jag f.d. koncentrationslägerfångar som lyckats behålla sin mänskliga värdighet och som förmår leva och älska.
Jag har alltid gillat Inger Edelfeldts karaktärer då de känns sympatiska i sin förvirring och nästan alltid har en skön humor. Joni i ”Finns det liv på Mars?” är ett bra exempel.
Det finns många, känns det som, men den jag först tänker på är nog Cora Sandels Alberte!
Alla karaktärer som alltid ”kommer på” det mest vitsiga och fyndiga svaren och mest retsamma kommentarerna – det gjör jag nämligen aldrig själv föränn i efterhand!