Fredagsfrågan v 18: Din bästa klassiker
Jessica
Måste nog säga “Anna Karenina” av Leo Tolstoj om jag bara måste välja en. Jag försöker fortbilda mig och läser rätt ofta klassiker, men ”Anna Karenina” är nog ändå min favorit.
Helena
Helt omöjligt att bara välja en (särskilt som klassikerbegreppet vidgas hela tiden), men under pistolhot skulle det nog bli ”The Picture of Dorian Gray” av Oscar Wilde. Lika bra vid femte omläsningen som första gången.
Johanna K
Åh, så svårt. Min gymnasietid dödade effektivt all motivation att läsa klassiker. Nu förvånas jag över hur moderna många av dem trots allt är, när jag läser eller bläddrar. Som favorit dock? Well, då måste man väl ha läst dem? Räknas Vonnegut, så självklart han.
Johanna L
Just nu läser jag ”Slaughterhouse 5″ av Kurt Vonnegut för första gången, och tillsammans med mina elever. Den är komplicerad, men det blir helt fascinerande diskussioner om den.
Johanna Ö
”Den unge Werthers lidanden”. Fint läsminne. Och så är det ett osedvanligt fint exemplar av den boken som jag alltid har läst ur.
Vilken är din favorit bland klassikerna? Svara i kommentarerna!
Loading ...
RSS Bokhora.se
Färden till västern, eller Kung Markatta som den ibland kallas. Kinesisk roman från slutet av 1500-talet.
Bland de europeiska är Jakob Fatalisten av Denis Diderot nog favoriten.
Jag håller med Jessica och säger Tolstojs ANNA KARENINA, den är helt enkelt fantastisk!
Om man bortser från de moderna klassikerna är min absoluta favorit Stendhal’s Rött och Svart. Jag kunde inte sluta gråta. På delad plats med Brott och Straff, vilken jag minns att jag läste på ett och ett halvt dygn när jag studerade litteraturhistoria, något som snarare än en läsupplevelse kändes som en verklig sjukdom. Huvudet bokstavligen kokade.
Till min stora skam har jag inte läst så många klassiker (det är alltid något modernt som kommer emellan) men Vredens Druvor av Steinbeck är min favorit av de jag läst.
Brott och straff har jag läst om flera gånger. Den gjorde ett djupt intryck när jag läste den första gången. En gång i tiden hade jag drömmen att läsa den på originalspråk, men det har jag fått släppa.
Av de riktigt riktiga klassikerna skulle jag vara tvungen att välja ”Candide” eller ”Brott och straff”. Av de lite mer samtida halv-klassikerna säger jag nog Capotes kraftiga ”In Cold Blood”.
Selma Lagerlöf: Gösta Berlings saga, 1891, underbart språk
Margaret mitchell: Borta med vinden, 1936 tårdrypande långläsning
John Steinbeck: Vredens druvor, 1940, engagemang och språk
Det finns många att välja bland, men ”Stolthet och fördom” av Jane Austen är min absoluta favorit. ”To kill a mockingbird” av Harper Lee var också en fantastisk läsupplevelse.
Jag håller med om ”Stolthet och fördom” av Jane Austen bara för att välja en av alla hennes böcker som jag älskar. ”Processen” av Franz Kafka för att jag kan läsa den hur många gånger som helst. ”Främlingen” av Albert Camus för att den bara är så bra och har en så häftig inledning.
Den gamle och havet av Hemingway fick mig att bli sugen på rå fisk långt innan sushin gjorde sitt intåg på svenssons vardagsmeny. Det var en bedrift då, nu är jag rå fisk utan Hemingwaysk hjälp. Eller så började det då…
Sigrid Undsets ”Kristin Lavransdotter” är helt klart min favorit.
Charlotte Brontës Jane Eyre är nog min favorit om jag bara får välja en.
Vad är en klassiker egentligen? Den bästa bok jag läst är Den allvarsama leken av Hjalmar Söderberg. Om den är för ny får det bli Anteckningar från källarhålet!
Och två m ska det såklart vara i allvarsamma…
Åh, svår uppgift (speciellt när man just nu läser litteraturvetenskap) men måste nog trots allt säga ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg, ”Madame Bovary” av Gustave Flaubert och ”Gösta Berlings saga” av Selma (som jag läser just nu)!
Strändernas svall…
Mästaren och Margarita.
Lolita (räknas väl till klassikerna vid det här laget?), följd av Jane Eyre och Madame Bovary.
Om man får definiera klassiker som ”gamla böcker” så väljer jag Le Morte d’Arthur av Thomas Malory. Och så kan jag rekommendera Dao de jing och Zhuangzi för den som vill fundera över tillvaron. ”Bäst” vet jag inte om man kan kalla någon bok.
Brot och straff, Vredens druvor, Gösta Berlings saga och ett antal till…
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, Öster om Eden av John Steinbeck, Pride and prejudice av Jane Austen, Jane Eyre av Charlotte… Det finns för många bra böcker!
Åh,” Brott och Straff”, (svettigtoch ångestfyllt), ”Wuthering Heights, (åh Heathcliff!), ”Treasure Island” (pieces of eight), ”Vanity Fair” (har forfarande inte klurat ut om det finns någon hjälte/hjältinna), ”Den Hemliga Trädgården” (för att jag läste den för så många år sedan senast och fortfarande tänker jag på den varje gång våren kommer).
Nr 1 är Stäppvargen. Nr 2 är Zen and the art of motorcycle maintnance, som borde vara en klassiker vid det här laget. Men det är svårt att säga att någon är bättre än en annan, det är så subjektivt och beroende på hur man tar till sig saker vid en viss tid.
Jane Eyre av Charlotte Brontë, Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Walter Scotts Waverley-romaner, om de får räknas som klassiker.
De klassiker jag återvänder till oftast är Jane Austens böcker. Annars har jag goda minnen från när jag läste Tolstojs ”Anna Karenina” och Dickens.
[...] fredagsfrågan hos Bokhora handlade om klassiker. Om vi bortser från att det är rätt luddigt vad en klassiker är så [...]
Min absoluta klassikerfavorit är Thomas Manns roman Buddenbrooks – en familjs förfall. Om du tar dig tid att i lugn och ro besöka familjen Buddenbrooks Lübeck så få du till livs en språklig upplevelse och en berättelse som rymmer allt, skratt som gråt. Det fantastiska är att Mann skriver inlevelsefullt och helt plötsligt är jag där i den småborgerliga världen helt styrd av konventioner och begränsningar. Men Buddenbrooks kräver tålamod av sin läsare för språket är så mättat av ord, en del helt nya för mig även om de är gamla och inte används längre.
Jag älskar Övertalning av Jane Austen
Unga kvinnor av Louisa May Alcott.
Gillar Brott och straff av Dostojevskij, den enda klassiker som fått mig att glömma kliva av tunnelbanan, samt att faktiskt inbilla mig att jag mår fysiskt dåligt. Sen är jag förtjust i Jane Eyre av Charlotte Bronte, romantiken och det sorgliga…. Räknas Villhelm Moberg till klassikerna? Då ska han med! Selma Lagerlöf också.
Linda
Jane Eyre, ingen tvekan.
Om jag får välja en bok av Dostojevskij, så väljer jag ändå Idioten framför Brott och straff, Idioten är mer flippad, och handlar om mer intressanta människor. Glöm inte allt av Guy de Maupassant!
Jag läser nog för mycket klassiker och för lite nutida. Nåväl, just nu skulle svaret bli Oblomov av Ivan Gontjarov och The Heart is a Lonely Hunter av Carson McCullers.
Klassikergenren är alldeles för luddig för att jag säkert kan veta om ett visst verk räknas dit. Räknas Illusionisten av John Fowles? För då är den bäst. Eller räknas Ronja Rövardotter? Den är också bäst. Men för att köra på ett säkert kort så gillade jag verkligen Strändernas svall.
Det finns några klassiker som jag tycker att man ska ha läst: Mörkrets hjärta av Joseph Conrad och Processen av Kafka. Varför? Jo för att de så ofta citeras överallt, en kafkaliknande process, in i hans eget mörkrets hjärta osv. Jag har läst det på så många ställen under årens lopp, och har man läst boken vet man direkt vad som menas. Förhoppningsvis. :-)
Ska jag däremot säga min bästa klassiker blir det nog Främlingen av Albert Camus.
Jag, Claudius av Robert Graves.