Fredagsfrågan v 44: Bra BOATS
Att vi på Bokhora inte är några stora fans av genren BOATS (Based on a True Story) vet väl alla som läser oss regelbundet – men därmed inte sagt att det inte finns guldkorn. Har du läst någon riktigt bra BOATS du vill tipsa om?
Jessica
Det korta, men sanna, svaret är nej.
Helena
”Blackbird” och ”Still Water” av Jennifer Lauck är båda jättebra: välskrivna och gripande, lite Janet Fitch light. Och så tror jag mycket på Jeanette Walls, vars ”Glasborgen” jag alltid blir tipsad om när jag BOATS-dissar. Hon har precis släppt en uppföljare som verkar lovande.
Johanna K
Den första titeln som kommer upp i mitt huvud är Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande”, men många ser nog inte den som en BOATS, trots att den ju faktiskt är baserad på en verklig händelse. Den är väldigt välskriven och oj vad jag grinar när jag läser den! Ben Watts ”Patient” är också himlans bra.
Johanna L
I don’t do BOATS. (I do slappa anglicismer.) Mitt svar blir alltså nej här, ingen bra BOATS att tipsa om.
Johanna Ö
Men åh! Jag tycker att ”Med kallt blod” av Truman Capote kan räknas till BOATS-kategorin, och den vill jag verkligen, verkligen tipsa om. Den är riktigt bra och jag vårdar min förstaupplaga ömt.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Ja, jag läser gärna inte BOATS heller, men två böcker jag faktiskt gillade var En sorts kärlek och Änklingen av Ray Kluun. Sträckläsning. Min mamma tokgillade dom också – helt otippat.
Blackbird gjorde mig ganska frustrerad. Ännu en i raden av barn-som-far-illa utan någon utförlig beskrivning alt. analyser på personerna inblandade i dramat. Minsta antydan till detta ger mig Dave Pelzer-vibbar.
Fast jag tycker ABSOLUT inte att det var några Dave Pelzer-vibbar på Blackbird! Jag har själv jättesvårt för den typen av böcker men det här tycker jag var mer – ursäkta, nu låter jag skitsnobbig – litteratur. I alla fall vill jag minnas att jag tyckte det, det var ett par år sedan jag läste den och uppföljaren nu.
Många. Den viktigaste – som jag ofta läser om och tänker på – är
Hermann Vinke: ”Sophie Scholls korta liv. Vita rosens kamp mot nazismen”.
(Jag skriver en essä om Sophie Scholl-berättelsen i min nya bok ”Godhet. I litteraturen och i livet”
som kommer ut före jul.)
Men om JoK som är BOATS-experten bland oss säger Didions bok så snor jag det svaret rakt av, gillade också den massor.
Det här är intressant – många tänker automatiskt Dave Pelzer och skräp om BOATS-kategorin, men vi tre bokhoror som har tipsat, har ju tipsat om riktigt bra böcker, som man kanske inte automatiskt tänker BOATS om, åtminstone inte Didion och Capote. Det finns ju guldkorn även i den här genren, faktiskt.
Klassificeringen är svår tycker jag.
Många skönlitterära författare baserar
sina romaner på verkliga händelser och personer. (Ex Svinalängorna).
Det är ena kanten, på den andra står biografier, självbiografier och nyckelromaner.
Jag vet inte riktigt vad som egentligen ingår i genren. Men här finns dåliga böcker (som den om tyskan som gifte sig med en massai) och otroligt bra böcker med självbiografiskt innehåll (t ex Mannen utan öde).
Jag räknar inte riktigt in alla självbiografier till BOATS-genren. De ska liksom dessutom passa att filmatiseras för Hallmark…
Jag räknar inga självbiografier eller biografier (dvs där författarna har angett det som en biografi) till BOATS-kategorin, men jag räknar inte heller bara dåliga böcker in i kategorin, det är lite orättvist tycker jag. En dålig bok byggd på en bra historia blir en boats men en bra bok byggd på samma story blir det inte? Tycker man är ute på hal is då.
Fast, om man inte räknar in själv/biografier i BOATS, vad blir då kvar? Samhällsreportage? I så fall tycker jag T. Lampas Lasermannen är ett exempel på en mycket bra BOATS.
Hoppsan, G. Tamas heter han ju! Ibland fungerar inte huvudet som det ska…
En självbiografi är ju sann till 100% (eller ska åtminstone vara) medan en BOATS är baserad på en sann händelse. I mitt exempel med Capote, så har morden ägt rum, och förövarna åkt fast, men allt fluffet omkring, händelser, dialog, känslor, tankar osv. Det är ju påhitt från Capotes penna. Jag skulle inte säga att det var en BOATS om en av mördarna fick för sig att skriva en bok om sitt liv. Jämför Gömda, den är till delar baserad på någons liv, men är inte 100% sann.
Ok, nu slapp jag tipsa om Glasborgen igen :) Fast jag är tveksam om det är BOATS eller memoar. Hur drar man gränsen? Janet Fitch-light har jag helt missat. Tack för det tipset!
BOATS associerar jag mest med det man på engelska kallas ”misery literature”, dvs. ”självbiografiska” berättelser som fokuserar på traumtiska händelser, gärna av sexuell och/eller våldsam natur. Om man definierar genren så, är det svårt att hitta bra exempel, tycker jag. Ogillar exploateringen och frosseriet i vidriga detaljer. Fast böcker som Harriet Jacobs ”Incidents in the Life of a Slave Girl”, James Freys ”A Million Little Pieces”, Elie Wiesels ”Night” och Dorothy Allisons ”Bastard Out of Carolina” kanske kan räknas till genren, och de är alla bra. Kanske för att de traumatiska händelserna underordnats en litterär ambition och inte beskrivs enbart för sin egen skull.
För mig är en typisk BOATS en berättelse där språket är underordnat autenticiteten. Det är liksom viktigare att det är sant än att det finns litterära kvaliteter. Fast det är en väldigt snäv definition, det ska medges.
Jag tycker tvärtom! Att det är viktigare att det är en bra story än att den är 100 sann. Att det är löst baserat på en verklig händelse, men att det finns mycket som är fabulerat också.
Jo, jag håller med dig – så länge vi talar min personliga smak. T ex tillhör jag ju den gruppen som fortfarande gillar James Freys böcker lika mycket som innan han blev avslöjad som lögnare. Men jag tror att den typiska BOATS-läsaren – jag har träffat dem som uttryckligen säger att de ”bara läser sanna berättelser”! – tycker att sanningshalten är viktigare än språket, och eftersom BOATS i den bemärkelsen jag tolkar genren är väldigt marknadsstyrd så ser ju de flesta BOATS ut så. Fast visst finns det undantag! Men det är jätteintressant att diskutera genrebegeppet eftersom det är otroligt svårt att dra gränsen. Är t ex Kathryn Harrison en BOATS-författare? Egentligen är hon ju det, förutom ett par fiktiva romaner använder hon ju kontinuerligt sitt eget liv, hennes incestuösa förhållande med sin far och hennes frostiga relation till sin mor, som stoff i sina böcker. Men eftersom hon är en litterär/fin författare talar man aldrig om BOATS i samma andetag som henne även om det är just det hon skriver. Utifrån den enklaste tolkningen av genren (Based On A True Story) i alla fall.
James Ellroys ”Mina mörka vrår” är ju bra iaf.
Är Shantaram BOATS? Har inte lyckats ta mig igenom den. För självgod.
Och årets Nobelpris i litteratur gick till en BOATS-författare, eller…:-)?
Hon skriver (skrev hittills) ju bara om sitt eget liv, men på vilket fantastiskt sätt!
I skuggan av ett brott – H. Henschen, som dessutom ska filmas.
Det finns rätt många problem med att prata om böcker baserade på en sann historia. För det första är det ju tveksamt om det finns sanna historier överhuvudtaget (det är som bekant inte helt ovanligt med olika versioner av ett skeende, speciellt inte med tanke på dåliga minnen och hjärnans lek med medvetandet), för det andra finns det ju en rad närliggande och i viss mån smalare genrer (som jag å andra sidan tycker lider av samma problem som det ovan): typ, självbiografier, journalistiska romaner och vittneslitteratur.
Sen vet jag inte i vilken utsträckning det spelar någon roll att något är baserat på en sann händelse, för det brukar ändå bli intressantare om författare fabulerar en aning (jag ser det nästan som deras plikt :-) ) för att göra en bättre bok. Så, för att nämna en bok baserad på en sann händelse säger jag Om kärlek och andra demoner av Gabriel García Márquez (vars enda anknytning till ”sanningen” är dess bakgrund och inspirationskälla). :-)
JoÖ! Ja, om Truman Capote räknas till denna genre så håller jag med. Läste den för ett tag sedan och ryktet var ju inte överdrivet om man säger så. Den var så välskriven!
jag har inte läst någon BOATS bok. jag brukar undvika det. Men en jag verkligen vill läsa är into the wild. Lite rädd att jag har för stora förväntningar bara eftersom jag tyckte filmen var riktigt bra. Min plan var att ge bort den i julklapp till min bror och sen låna den va honom när han läst klart den.
Hej! Det här är första gången jag är här så jag har ingen koll på vilken typ av böcker ni brukar ”prata” om. Jag har läst två bra verklighetsbaserade böcker som jag brukar tänka på och eftersom jag har lite norrlandsursprung så är det om Norrland. Den ena heter ”Flyktingar i fjällen” skriven av Mauritz Eriksson. Den är lite äldre så den kan vara svår att få tag på. Den handlar om hur författaren hjälpte flyktingar från Norge att ta sig till Sverige under andra världskriget. Den andra boken handlar om kvinnors liv långt ute i ”obygden” under 1900-talet. Den heter ”Kvinnor i väglöst land” av Linnea Ryd. Hälsningar Siv
Inte för att jag vet om boken ens tillhör kategorin. Men Alex Haleys bok ”Roots” älskar jag. Fullständigt. Och den ska läsas på orginalspråket dvs. engelska. Sen tycker jag att tv-serien är trashy i jämförelse med boken.
Roligt att ”Siv Nillsson 2009-11-01″ skrev om boken Flyktingar i fjällen utav Mauritz Eriksson. Det är en helt fantastisk bok och ett kapitel handlar om räddningen utav en man och hans tre barn. Det minska utav barnen, en liten pojke, är min pappa. Det är följdaktligen min farfar och min far, farbror och faster, som räddas utav dessa fantastiska människor.