Hallelujah-läsning
Jag har haft en första ledig lovdag som ägnades åt en magisk läsning av Åsa Larssons senaste, ”Till dess din vrede upphör”.
Av en händelse råkade jag tjejlyssna på ”Hallelujah” med olika artister ungefär 10 ggr i rad innan jag började läsa (höll på att städa lite). Sen när jag väl pallrade upp mig i soffan hade jag den låten fortfarande ringande i huvudet.
Och ”Hallelujah” ekade kvar genom precis hela läsningen.
Sorg och ensamhet och ödmjukhet på ena sidan. Stor glädje och spirande kärlek, och ännu mer ödmjukhet, på nästa sida. Det blev så fantastiskt. Det perfekta soundtracket.
Och boken, älskade jag den? Ja, det gjorde jag.
När jag var tvungen att lämna hemmet på eftermiddagen kände jag mig alldeles vimmelkantig av att få se alla människor och höra alla storstadsljud. Jag längtar till tyst, solgnistrande vinter.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag vill bara säga att jag saknar Lena Kjersén Edmans kloka kommentarer här väldigt mycket.Ibland behandlade ni henne väldigt illa.Är det därför hon slutat kommentera här?
Hej Agneta/Maria!
Vi har ingen aning om Lena kände sig illa behandlad av oss eller inte. Det skulle förvåna mig mycket om så var fallet, för jag kan inte se att vi har behandlat henne annorlunda än vad hon behandlade oss, men hon har antagligen hittat andra ställen där hon läser och kommenterar, det är ju inte så ovanligt att läsare rör på sig och hittar nya favoritbloggar.
Tyvärr har ju Lena (vad vi vet) ingen egen blogg, så var hon håller hus nuförtiden vet vi inte heller.
Och JoL – solgnistrande vinter får vi vänta på ett tag till, det är svartare än svartast häruppe just nu! Fast det kanske är annorlunda i Lule, vet inte. Ni sörlänningar ska ju alltid vara så speciella.