Långa böcker och kort om tid att läsa
I dag har jag börjat läsa i urtjocka ”Hatet mot muslimer”. Den är 747 (obs! anmärkningsvärt antal) sidor lång. Vissa arbetsveckor hinner jag inte läsa mer än ett par minuter varje kväll. Då är en bok över 300 sidor rena döden, för jag ser inte tjusningen med böcker som det tar en månad att läsa ut. De allra flesta böcker som jag har läst under så lång tid har jag upplevt som mindre bra än de som jag läst komprimerat.
Nu räknar jag med en läshelg och snart har jag sommarlov, så jag hoppas att den här tegelstenen inte går samma öde till mötes som till exempel ”Bönbok för en vän” (som dock var hälften så tjock).
Hur många sidor tycker ni är lagom i en bok?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Oh, vilket Kent-astiskt antal sidor!
Runt 300 sidor känns rätt lagom tycker jag. Fast det beror ju ändå på boken. T.ex. räckte ca 14 sidor av Ondskan gott och väl, medan 600 sidor av Harry och hans magiska vänner nästan känns för lite… :)
Antalet sidor äyr inte så viktigt som tyngden på boken. Den ska gå att läsas i rygg läge.
Man är en riktigt bra författare om man kan berätta en bra historia kort och effektivt. 250 är en bra gräns, tycker jag. tyvärr alltför ofta överskriden.
Det beror ju som sagt helt på boken. Jag har ingen övre gräns, men blir irriterad på både skönlitteratur och facklitteratur om jag märker att jag i huvudet gör strykningar som borde gjorts av författaren.
Bok som gärna hade fått vara ännu längre: Michael Chabons Kavalier & Clays fantastiska äventyr. (672 s i pocket)
[...] Jag lånar helt fräckt frågan från Johanna K på bokhora: [...]
Jag tycker det är svårt att säga något antal. Jag vill tro att författaren förmodligen hade en bra anledning till att göra boken just så tjock som den blev. Jag skulle t.ex inte kunna tänka mig att läsa en reviderad upplaga av Bröderna Karamazov på kring 200 sidor medans t.ex Stephen Kings nästan alltid känns för långdragna.
Jag är ofta impad av de svenska författare från första halvan av förra seklet som gott och väl klarade sig med dryga 200 sidor för att skriva fantastiska böcker. Tänk Kallocain, Doktor Glas, Barabbas m fl. Även om det kan vara härligt att få gotta sig åt en lång bok emellanåt, reagerar jag ofta som Magnus ovan och tänker i mitt stilla sinne ”Herregud, har de slutat med redaktörer på bokförlagen?!” Vanligen är det amerikanska författare som väcker den reaktionen, men även författare som JK Rowling och den gräsligt pladdriga Liza Marklund borde få hjälp av en redaktör med en vässad rödpenna.
Jag har tänkt samma sak många gånger. Längre betyder inte nödvändigtvis varken bättre eller sämre (det finns exempel på båda sakerna). Men att skriva en riktigt bra bok riktigt kort (säg max 250 sidor) – det är det som är stor konst!
Är inte dagens långa romaner delvis en ordbehandlarens förbannelse? Det är lätt att lägga till, och svårt att stryka. När det tog längre tid att skriva (och framför allt att skriva om) så blir det kortare.
Sen kanske man ska komma ihåg att en kortare bok inte nödvändigtvis innebär att den går snabbare att läsa. En pladdrig Liza Marklund går ganska snabbt att läsa jämfört med… Kirkegaard, till exempel.
Hur mycket jag än äslar Harry Potter (och mestadels de tidiga kortare böckerna) så håller jag med om att Rowlings redaktör borde gått igenom dem lite hårdare och strukit en del. Särskilt i de två sista böckerna.
Det beror helt på hur den är skriven. Sugar av Faber är drygt åttahundra sidor, men den går väldigt fort att läsa ändå och känns inte så lång.
Sagan om Ringen trilogin (över 1000 sidor) och Murakamis böcker (fågeln som vrider upp världen är 742 sidor), de är för långa tycker jag. Men inte på grund av sidantalet utan för att det finns så mycket som de borde ha tagit bort, men jag vill fortsätta läsa ändå på grund av de bra delarna.
Det blir inte bättre bara för att det är längre!!!
Ta ”Glöd” av Sandor Marai eller ”Silke” av Alessandro Baricco – cirka 100 sidor/bok. Inte ett ord, inte en rad för mycket. Tätt, vackert, gripande
(men å andra siadn är ”Det var vi som var familjen Mulwanys” av Oates inte heller tokig, och den var myyyyycket längre än ovan nämnda).
Trist när man kan/vill hoppa över en mängd sidor för att det ”pladdras” i onödan. Där kan redaktörerna göra en bättre insats.
Jag tycker, likt många andra verkar det som, att 300 sidor är lagomt långt. Det är skönt att komma till slutet och få begrunda och suga lite på karamellen före man tar sig an nästa litterära upplevelse.
Det är många som har sagt att det beror på innehållets utformning om den känns för lång eller inte, och det stämmer nog. Men för att återknyta till ett tidigare inlägg här på siten, så tenderar min olästa bokhög att innehålla fler tjocka böcker än tunna. Det är lättare för mig att bli sugen på en bok som känns enklare att läsa.
Diana Gabaldons historiska boksvit tycker jag bör nämnas i mastodontgenren. 5 böcker á ~700-800 sidor är ganska mastigt. Men de är ändå läsvärda tycker jag.
jag gillar ganska korta böcker, typ 200-300 sidor. är nog lite skadad från skoltiden då jag läste långsamt och har haft så svårt med koncentrationen och dyslexi att jag alltid tog de kortaste böckerna. nu blir jag impad av mig själv. förra veckan läste jag ”fågeln som vrider upp världen” av haruki murakami som är 741 sidor lång. den var helt underbar och samtidigt var det en vinst för mig att ta mig igenom den. läs den!!
Jag tycker också om att läsa korta böcker, det ska inte ta mer än en vecka. Det är lagom med 250 sidor, gärna pocket så man kan bära runt dem lättare. Det här låter lite slött när jag jobbar på ett gymnasiebibliotek men jag vill ju hinna läsa många böcker!
Jag tycker det är beroende på hur en bok är skriven. Handlar boken endast om ett fenomen, en person och under en väldigt begränsad tidsperiod är det klart att den inte behöver bli särskilt lång. Men om en bok, som till exempel ”Vi, de drunknade” av Carsten Jensen, rör sig över flera decennier och handlar om många personer, krävs det att den är lite längre för att inte bli utvattnad och ytlig.
Dt beror helt på om det är en pocket eller en inbunden bok. En inbunden bok tycker jag bör vara ca 250-400 sidor, annars blir den för tung att ha med sig. En pocket får gärna vara upp mot 1000 sidor, men där går gränsen.
Jag säger bara: Även om Stieg Larssons tre böcker hade varit en enda hade den inte varit för lång!
Men jag måste hålla med Margarete om att Glöd är fantastisk i sin korthet, liksom alla Willy Kyrklunds böcker.
Minns att Kyrklund sa i en intervju att han tänkte igenom varje mening noggrant innan han satte den på pränt eftersom det var så jobbigt att ändra och skriva om på skrivmaskinstiden.
Det är trist att det ges ut så få kortromaner. Undrar varför? En riktigt bra, komprimerad historia är inte att förakta. Fanns det inte någon serie kortromaner som man bland annat kunde köpa på posten ett tag (på den tiden då det fortfarande fanns postkontor)? Som skulle komma ut en gång i veckan eller månaden?
Håller med, kortromaner är bra, liksom noveller. Jag börjar bli som kidsen som suckar högt när romanerna är för långa. Jag hinner ju inte. Föredrar författare som kan ladda sin text med så mycket mening att den inte behöver mer än 250-300 s. Och jag gillar redaktörer som törs stryka. De amerikanska ordgödslarna är inget för mig.
Oftast läser jag böcker på ca 300-400 sidor. Eftersom det känns ”lagom”, orkar inte med böcker där författaren bara drar ut på berättelsen.
Men jag har ändå favoritböcker på ca 800-900 sidor… så enligt mig beror det helt på författaren (:
Kan författaren säga vad han eller hon vill på 200-300 är jag nöjd. Å andra sidan, både Charles Bukowskis Post Office och Patriarkens höst av Gabriel Garcia Marquez är på runt 200 sidor var. Men Bukowski läser man på en dag om man vill, medan det knappast går med Garcia Marquez…
Jag tycker det sällan handlar om sidantalet i sig (som flera påpekat så handlar det mer om hur boken är skriven, vissa böcker behöver fler sidor än andra). Jag har ett större problem med långa kapitel. När ett kapitel är så mycket som fyrtio, ibland femtio, sidor långt – då kryper det i skinnet på mig, hur bra boken än är. Inte mer än tio, kanske femton. Det ska gå fort att komma igen ett kapitel – jag vill känna att jag kommer någonvart! Att det blir väldigt många kapitel gör ingenting, hellre många korta än få långa.
Boken “Hatet mot muslimer”, har förövrigt ett mycket bra designat omslag.
Jag har inte sett en ända recension eller kommentar om Hatet mot muslimer där det inte lipats över dess omfång. Är det för att hat mot muslimer inte anses vara värt 747 (anmärkningsvärt antal) sidor?
Åh, Martin, jag tycker att det är få böcker som är värda att vara 747 sidor långa. Jag tycker att Andreas Malm är väldigt övertygande och att ämnet är angeläget. Jag hålls bara i första kapitlet än så länge ännu men jag tycker att Malm är övertydlig ibland. Jag tror att många kommer att dra sig för att läsa den här jättetjocka boken med liten handstil och citat per citat per citat. Av din kommentar att döma antar jag att du har läst boken, tycker du att varenda sida är nödvändig för att styrka Malms hypotes? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att man behöver bagatellisera, förenkla och göra sina stories i söndagsbilageformat, men därifrån till nära 800 sidor är det väldigt långt. Om jag tar det första kapitlet som exempel, är jag övertygad om att det kunde ha redigerats ner till 2/3 och varit ännu mer utmärkt.
P.S. Parantesen efter 747 är en blinkning till en berömd Kent-låt. Jag brukade gilla att de avslutade sina konserter med den. Därav kommentaren i parantesen.
Martin: Kan nog förstå det lite – jag t ex, har nästan alltid en faktabok på gång parallellt med det skönlitterära och det kan bli lite övermäktigt om de är för tjocka. Mest för att det då kan ta förfärligt lång tid att läsa dem, jag sträckläser inte faktan så ofta. Att klippa ett tiotal sidor per dag i en 747-sidning gör ju att man nästan glömt vad de inledande sidorna handlar om när man kommer in på de tvåhundra sista.
Sedan spelar det mindre roll vad hatet riktar sig mot, muslimer, katoliker, sverigedemokrater, barnhemsbarn, döda kungar, levande kungar, klasskampen, presidentval eller what have you.
Dvs – 747 sidor ÄR anmärkningsvärt för de flesta faktaböcker. Nu vet jag inte hur det är för Johanna K, men jag skulle nog dra mig för att börja på en sådan tjockis oavsett handling.
Johanna K,
Att Malm är övetrydlig är tydligt och klart. Men eftersom bokens syfte är att visa på vad både extremhöger och ansedda debattörer kan säga om muslimer utan att ögonbrynen höjs är en extrem tydlighet nödvändig.
Om boken enbart handlade om att Sverigedemokraterna hatar muslimer så är samma tydlighet kanske inte nödvändig (kvantitativt). Men nu handlar den om att hatet mot muslimer förenar SD med en bred och framväxande rörelse i europa, från nazister i Marseille till svenska dagbladets redaktioner. Och om du hoppar på svenska journalister med samma polemiska stil som Malm då får du backa upp dina påståenden, in absurdom. Därför dunkar Malm in exempel på exempel.
Så på din fråga om jag tycker att varje sida är nödvändig för att styrka Malms hypotes så är svaret nej. Men det finns andra som behöver dessa sidor. Inte bara för sig själv utan för att använda mot andra.
Johanna Ö,
Det spelar visst roll vem hatet riktar sig mot. För att ta ett extremt exempel, om boken hade handlat om skåningarnas hat mot svenskarna på mitten av 1600-talet så hade det varit helt ok med 250 sidor. Men nu handlar det om hatet mot en betydande minoritet i europa, här och nu. Och målet är inte att bokmalar som vi ska få ställa in ännu en erövring i bokhyllan och börja på nästa. Målet är att bekämpa just hatet mot muslimer. Och varför ska vi då klaga på att ett utmärkt vapen ger oss för mycket ammunition?
Ps Nu har jag skrivit en väldigt lång kommentar… Men jag menar inte att ni hatar muslimer eller något sådant. Tycker bara det är en märklig vinkel att klaga på bokens längd.
Martin: Men om bokmalar som vi drar oss för att närma oss boken, hur är det inte då för vanliga dödliga? Det jag menar här är ju att det ÄR ett viktigt ämne och det spelar roll hur lång en bok är för att människor öht ska våga köpa/låna boken och faktiskt läsa vad som står däri. Det vet vi sedan gammalt.
Jag läser inte för att kunna lägga ännu en bok till handlingarna. Jag läser för att jag vill lära och förstå, i synnerhet de faktaböcker jag läser. Men låt säga att jag hinner med 10 sidor per dag i ”Hatet mot muslimer” – det är 74 dagar. 74 dagar är väldigt lång tid. Det är svårt att få begrepp och sammanhang när tidsspannet blir så stort.
Det blir också knepigt om man vill delta i debatten. Med dagens mediaklimat hinner mycket blåsa förbi på 74 dagar. Men det är en annan problematik och givetvis inte överskuggande på något sätt. Frågor går att lyfta om och om igen.
Man kan också tänka sig att dela upp en så tjock bok på flera volymer. De kan t o m komma ut nästan samtidigt och dessutom belysa/behandla olika vinklar av problemet, så att man lite kan välja sina strider, om du förstår vad jag menar.