Allt jag läser hamnar inte här
Nej, långt ifrån allt jag läser skriver jag om på bokhora.
Jag har bara i hastigheten nämnt t ex Madeleine Bourdouxhes superfina novellsamling ”En spik, en ros”. Och ändå tyckte jag mycket om den. Jag har inte heller skrivit om Karen Blixens ”Den afrikanska farmen” trots att också den var en intressant läsupplevelse. Eller den debuterande Emma Ångström, vars roman ”Och allt är förvridet” faktiskt har dykt upp i tankarna alltid lite nu och då. I en kommentar just nyss diskuterade jag fina ”Den larmande hopens dal” och där är ännu en bok som jag nog knappt ens har nämnt sedan jag läste den förra julen. Och ingenstans på sajten, inte ens på min läslista för 2008, står det att att finna att jag läste förra årets Augustprisvinnare de allra sista skälvande minuterna av 2008. Inte heller att jag blev nyfiken på Müller och läste henne, i all stillsamhet, strax efter bokmässan 2007. Juli Zehs ”Fritt fall” har jag pratat om i radio och i tidningar flera gånger, men här nämns den i förbifarten i ett inlägg om tyska och franska översättningar, ja, i samma inlägg som ”En spik, en ros” faktiskt. Roslund & Hellströms nya har jag inte skrivit om här, men tipsat om i Femina. Och så vidare.
Det är ett par böcker per månad som slinker igenom och aldrig når ut genom fingrarna, ner över tangenterna.
Ofta är det för att någon av de andra bokhororna har bloggat om den redan – jag kan tycka att det blir tjatigt ibland, trots att vi sällan eller aldrig tycker lika – men ibland också för att den inte föder några speciella tankar. Jag tycker inte om att skriva recensionsliknande, jag undviker det gärna. Det går inte att förklara varför man skriver något om en bok men inte om en annan, varför inte om Fridolins åttiotalistbok, inte om Jenny Leebs senaste chicklit men om Lauren Weisbergers (som var mycket sämre) nya och om Strages ”Text”? När dessutom alla texter är, eller blir, långt ifrån speciella.
Men! Nu har ni fått massor med boktips. Alla titlar här är faktiskt bra, på sina sätt. En del nyttiga för allmänbildningen, en del finurligt roliga, andra tankeväckande, vackra rent språkmässigt, faktaspäckade. Olika, men bra. Läsvärda.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Men är verkligen allt så positivt? Jag saknar riktiga sågningar, som Jane Magnussons sågning av nyhetsankorna.
Efter 31 år som läsare kan jag min boksmak, jag köper inte böcker som är skit längre. Så ja, 90% av allt jag läser är bra, 10% är sådär. På ett ungefär. Jane Magnusson får betalt för att titta på skit. Jag får inte betalt för att läsa skit. Alltså läser jag inte skit. Eller för den delen köper skit för egna pengar.
Jag vet inte Kurt – köper och läser du mycket skit – i stil med det som Jane Magnusson fick uppleva? I sådana fall tycker jag synd om dig. Man ska inte plåga sig själv och dessutom betala för det.
Börjar tröttna rejält på alla som kräver sågningar av böcker på bokhora – vi läser på vår fritid, böcker som vi till stor del köper själva. Be oss snälla inte att behöva läsa och köpa sånt som vi inte tycker om för att ni ska få varierade recensioner.
Jag tycker det är bra att ni skriver om sådant ni tycker om. Jag läser gärna omdömen skrivna av folk som jag vet tycker om det de skriver om, har satt sig in i en författares tidigare produktion och den aktuella genren, och så vidare. Vem vill läsa en poesisågning av någon som bara till vardags läser deckare, till exempel?
Ja, jag kanske tog i lite hårt, men den här kritiken mot oss kommer upp med jämna mellanrum och folk verkar faktiskt tycka att det är vår skyldighet att läsa författare från fler länder, världsdelar, genrer, vi ska läsa färre bra böcker och fler sämre för dynamiken osv osv. Och allt det här ska vi göra på fritiden, gratis. Vi har jobbat häcken av oss med bokhora i tre års tid, vi tar fortfarande ut semesterdagar eller tjänstledigt när vi åker till bokmässan i GBG, bokhora kostar oss massor i tid och pengar. Och ovanpå det ska vi då alltså smälla i oss skitlitteratur. Det gör mig rätt ledsen när den kritiken kommer, och vi har poängterat att det här inte är ett jobb ett antal ggr nu.
Åh, jag samlar de här boktipsen som smultron på strå. Och det är väl bara korkat att ge sig in på en bok som man med 90 procent säkerhet vet att man inte kommer gilla (om man inte måste)? Det skulle liksom ta bort den passion som gör bokhora till vad det är, väl. Och varför är det så kul att läsa sågningar, är det lite som att tycka om att titta på auditions i idol för att se hur folk mår dåligt över elaka kommentarer? jag tycker mycket mer om att läsa om en bra bok och varför den var bra enligt skribenten. Men men.
Johanna, vad hette den boken du pratade om på någon bokcirkel nyligen, som handlade om en krokodil eller vad det var? En äldre kvinnas krönikor..? Eller så minns jag fel, men jag blev plötsligt sugen på att läsa den!
Helt rätt tänkt, jag söker mig inte till er för att läsa sågningar av böcker. Jag vill ha inspiration och läsglädje, och er skiftande boksmak gör ju att man får massa olika tips. Kritik kan man läsa i tidningar, och då är det ju egentligen bara så att man läser den kritiken för att komma fram till att man inte ska läsa just den boken.. Bokhora handlar väl om er passion för böcker, och för att läsa bra och härlig litteratur! Själv har jag fastnat i en skräcklitteraturspassion, tack vare er. And I like it!
Nog händer det väl att ni inte är så positiva? Redovisar era besvikelser? Jag tycker det är sympatiskt att ni inte sågar rakt av, ni har trots allt rätt stort inflytande och i mitt tycke är en ren sågning ofta mer elak än relevant. Det är bättre att ni tiger ihjäl sånt ni redan vet att ni inte gillar.
Å andra sidan :) kan det vara bra att ibland prova på sånt man inte trodde man gillar, men som kanske är undantaget som bekräftar regeln. Och det kan nog bli läsvärda inlägg :)
för mig blir bokhora o andra bokbloggare ett sätt att hitta böcker som triggar mitt lässug i jämförelse med all ”tvångsläsning” som jag gör för jobbets del.