Måndagsmöte: Lena Kjersén Edman
Lena Kjersén Edmans namn ser man ofta bland kommentarerna på Bokhora. Lena är en av de mest bokälskande människor jag någonsin stött på och en popcornkastrull av boktips för båda små och stora (tänk er liknelsen att så fort man lättar lite på locket slinker ett boktips ut). Till vardags recenserar Lena böcker i Västerbottens-Kuriren, som gammal bibliotekarie och litteraturvetare föreläser hon landet runt om läsning, hon deltar i en miljard olika bokcirklar både privat och i yrket och talar sig gärna varma om en gemensam läskanon. Kort sagt förtjänade Lena ett eget måndagsmöte.
Hej Lena! Du kommenterar ofta på Bokhora och ger oss mängder av boktips, så till att börja med undrar jag vad du läser just nu?
Hej! Den bok som jag snart ska läsa är ”Invasion” av Jonas Hassen Khemiri. Jag fröjdar mig! Jonas Hassen Khemiri och John Ajvide Lindqvist hör till mina favoriter bland unga författare. Om en stund ska jag sätta mig i solen och läsa en annan bok som alla ni andra säkert läst för så oerhört längesedan. Men inte jag. ”Dårskaper i Brooklyn” av Paul Auster. Jag började läsa den i går kväll på X2000-tåget från Linköping. Och hade inte tåget kört alldeles för fort, så att jag mådde lätt illa, så hade romanen varit utläst i går natt. Vilken urcharmig NY-berättelse! Vi ska prata om den boken i läsecirkeln ”Grannfruarna” (jag är med i fler bokcirklar; ”Musorna” och ”Släktläsecirkeln”, ibland gästar jag de läsande barnbibliotekarierna i ”Läsesalången”och i många år var det urkul att diskutera böcker i ”Afrikanska läsecirkeln”).
Finns det någon författare eller genre som du föredrar att läsa och varför?
Gärna bilderböcker, gärna ungdomsböcker, gärna poesi, gärna romaner, gärna noveller, gärna böcker av unga författare. Och gärna kvinnliga författare. I går pratade jag om ”52 kvinnliga författare” på Världsbokdagen på biblioteket i Linköping. Och jag hade kunnat prata fortfarande! Å! Å! Å! ”Fru Marianne”, ”Anna Svärd”, ”Jenny”, ”Alberte”, ”Kattöga”, ”Den tionde sånggudinnan”, ”Skraplotter”, ”Sinnenas tid”, ”Underbara kvinnor vid vatten”, ”Vad jag älskade”, ”Kärlekens historia”, ”Dom”, ”Mitt i livet”, ”De små tingens gud”, ”Om skönhet”, ”Maken”…
5 stora L är Lagerlöf (Selma), Lindgren (Astrid och Barbro), Lidman (Sara), Lessing (Doris). Vi får se om det blir 6 L så småningom. Jag tänker på L som i Lowden, Martina…
Har du alltid varit en läsare och hur kommer det sig att du började intressera dig för läsning?
När mamma sade att vi barn måste sova och det skulle vara släckt i barnkammaren – då smusslade pappa in en ficklampa. Jag vet inte om mamma någonsin avslöjade pappas kupp – men jag förstod då, som sexåring, att böcker är spännande, spännande, spännande.Nästan litet förbjudet spännande…
På jularna fick jag (och alla mina syskon) två böcker var i julklapp av faster Rut, lärarinnan från Hedemora. Den ena boken hade jag önskat mig – och den fick jag alltid! Det var oftast Blyton eller Kitty – underbart! Den andra boken var för mig helt okänd och jag brukade tycka att den såg ointressant ut. Sade ”tack” så där pliktskyldigast. Den bok som faster gav mig (och syskonen) som bok nummer 2, var en bok som bara hon kände till (barn kan ju inte så många författarnamn eller boktitlar). Ett år hette min bok ”Anne Franks dagbok”. Faster berättade för mig – vilket gjorde mig outsägligt förvånad – att hon själv hade läst Anne Frank och ville få diskutera boken med mig. Det var då jag växte.
För något år sedan diskuterades det ganska flitigt för- och nackdelar med en svensk läskanon och du förefaller väldigt klar i din åsikt att du tycker att en sådan borde införas. Varför?
Det handlar om rättvisa. Min önskan och längtan är att även de barn ,vars föräldrar inte känner sig väl till mods med bokläsning. ska få möta Sveriges och världens bästa böcker. Jag vill att ALLA barn ska få bra mat (inte bara kockens barn), alla barn ska få ha VACKRA kläder som de känner sig fina i (inte bara de snitsiga föräldrarnas barn), ALLA barn ska få ingå i en stimulerande och fantasieggande läsgemenskap (inte bara…). Men OBS!!!! Det är inte några politiker som ska tänka ut varje skolas kanon – utan det ska skolans lärare göra själva tillsammans med kunniga bibliotekarier.
Vilka 5 böcker tycker du att alla Sveriges grundskoleelever borde läsa innan de slutar 9:an? Varför?
Den mest älskade bilderboken i Sverige är inte svensk – men den är översatt av Astrid Lindgren. ”Pricken” av makarna Rey, utkommen vid tiden för andra världskriget. Den boken skulle jag vilja att den fanns i alla skolbibliotek, även högstadiets. Om en lärare arbetar kumulativt med läsning (så som man gör med matematik), så finns det ju en mängd anledningar att högläsa och diskutera ”Pricken” med små barn – och sedan diskutera den igen när barnen blivit tonåringar apropå sådana diskussionsämnen som utanförskap och rasism.
Andra livsnödvändiga böcker (dock inte som enskild lågläsning, utan som högläsning, dramatisering, äldre-elever-läser- och-diskuterar-med-yngre o.s.v) är H C Andersens ”Kejsarens nya kläder” (passar i åk 2 och åk 8), Daniel Defoes ”Robinson Kruse” (rejält förkortad, tack!), Lennart Hellsings ”Trollringen” och Tove Janssons ”Vem ska trösta Knyttet”.
Vilka böcker bör man som förälder eller lärare helt enkelt hoppa över när man läser för sina barn eller elever? Varför? Det vill säga, vad är egentligen dålig litteratur?
En sak är jag alldeles säker på: det är LÄRAREN som ska bestämma klassens högläsningsbok. Och läraren ska ä-l-s-k-a den bok hon läser. Gärna ska boken vara en tröskelbok, alltså den ska bereda lyssnarna överraskningar. Den ska tillföra något nytt, ge något att fundera över… Välj inte de böcker som barnen redan tidigare känner till. Låt dem få växa!
När jag var bibliotekarie i många år, så hade vi ofta PRAO-elever. Dessa elever mindes väldigt lite av sina unga livs läsning, utom det som läraren hade läst högt. Det mindes de! Så den lärare som, utifrån kärlek till böcker/barn, högläser och diskuterar pärlor som till exempel ”Sotarpojken”, ”Mio min Mio”, ”Tordyveln flyger i skymningen”, ”Godnatt Mister Tom”, ”Den utvalde”, ”I morgon när kriget kom” eller ”Hemliga brev” ger en vacker gåva till barnen och ungdomarna. Särskilt till dem som är läslata, lässvaga, läströtta, läsrädda.
Avslutningsvis: är läslust viktigt? Och, i så fall, hur väcker man läslust hos sina barn eller elever?
Läslust är ett lite missbrukat ord. För det är jobbigt att läsa! Det är också jobbigt att älska. Det gäller för läraren/bibliotekarien/föräldern/fastern/morbrorn att själv vara en hängiven läsare – och berätta om det! Erkänna att det ÄR jobbigt. Och lite farligt. Att läsa. Att älska. Men att det kan vara värt besväret..
Fotograf: Victoria Edman
Loading ...
RSS Bokhora.se
Fantastiskt roligt att läsa om Lena, jag tror att eldsjäl är rätt ord att nämna!
Fastnade för det Lena berättade om faster Rut, hon som levererade böcker som var lite ”utöver” önskemålen, som visade på nya läsebanor. Jag tror att många av oss som är storläsare har erfarenhet av en person som just har haft den funktionen och som har smittat med sitt bokintresse. Man kan bara önska att alla barn (även vuxna) kunde få sin egen lilla bokinspiratör. Personligen är jag barn till bokälskare, likväl var det svenskläraren på gymnasiet som väckte stort intresse för att läsa även äldre litteratur och ”svårare” litteratur. Hon väckte även intresse för litteraturhistoria. Min pappa (född 1920) berättade för mig hur hans barnlösa faster älskade böcker och alltid gav honom böcker som hans egen pappa tyckte var onödiga. Pappa kände tacksamhet till sin moster hela livet.
Ett annat spår: mer diskussioner kring litterär kanon vore intressant. Jag skulle vilja påstå att det redan idag finns en inofficiell litterär kanon på sveriges högstadieskolor: man läser Guillou, Gardell och (minns ej vad författaren heter) I taket lyser stjärnorna.
Vilken klok människa du verkar vara,Lena!
Att du dessutom nämner två av mina favoritböcker,”Pricken”
och”Vem ska trösta Knyttet”gör ju inte saken sämre så här
en måndagmorgon!
Vilken härlig eldsjäl, bra att hon fick ett eget måndagsmöte!
LENA, jag tror jag älskar dig! Eftersom det inte finns så många av din sort skulle jag kunna tänka mig ETT ENDA UNDANTAG från min stenhårda övertygelse MOT kloning…
Alltid lika roligt att höra om Lenas tankar om böcker och läsning! Så inspirerande och bokklok som ingen annan.
Lena! Vet inte om jag talat om för dig att Paul Auster en av mina allra största favoriter. Så det glädjer mig att du hittat till Brooklyn du också. Om du inte läst Illusionernas bok borde det bli nästa projekt.
Ja, detta var ett finfint måndagsmöte, tusen tack för det!
Heja Lena, heja Lena!
-II-
Underbart Lena! Jag är en av Grannfruarna och måste bara få berätta hur Lena har fått alla våra barn i grannskapet att älska böcker som de inte känner till genom att erbjuda dem en riktigt bukett av lockande framsidor att välja på. Från sin säng.
Popcorn-tant ska jag kalla dig i fortsättningen – det var den bästa beskrivning jag nånsin hört om just din sprudlande lust att dela med dig av sprittande läsupplevelser.
Tack både Lena och skribent.
[...] feminism – såväl här som på Bokhora, från kvinnan vi möter i Bokhoras måndagsmöte, Lena Kjersén Edman, har jag åter fått opp ögonen för gamla favoriten Gunnel Beckman. Om inte Carl Bildt hade döpt [...]
Tack för alla snälla ord, jag blir förstås in-ihjärtat glad.
Men jag undrar om ni läst min text riktigt noga….
När DN för ett tag sedan skrev om mina tankar om LITTERÄR KANON redan på grundskolan blev det stor uppståndelse.
Oj, så arga många blev!
Har vinden vänt?
undrar
Lena litet försynt
Asch, jag var småsur då – tyckte (och tycker i viss utsträckning fortfarande) verkligen att alla ska få välja själva, men kan inte annat än att hålla med om att det är viktigt att visa möjligheter (och svårigheter) samt inbjuda de många oinvigda* till en gemenskap där de/vi faktiskt kan tillskansa oss en förmåga att göra just val istället för icke-val. Tycker att dethela artikulerades mycket bättre här än i dn-artikeln.
* själv är jag uppfödd på en salig blandning Beskow (Bo och Elsa), Arosenius, Hus är gott sa Oskar, Lindgrenar, Blyton, Linde, När Inkeri kom hem, Beckman, Boye, Happy lion m. fl. m.fl. m.fl.
Ja, håller med Ka, här kom tankarna mer konkret fram.
Jag är anti kanon, men jag kommer ALLTID vara pro att man tipsar och vägleder barn och ungdomar in på läsandets väg. ”Jag ser att du läser … kanske borde du då gilla ….”
Och man kan ju faktiskt tillsammans med åtminstone tonåringar, diskutera fram vilka böcker som borde vara kanon med utgångspunkt i vad lärare, bibliosar och andra vuxna rekommenderar. Så får eleverna också vara med och ifrågasätta. För DET tycker jag är superviktigt.
Jag har tyvärr missat när kanon varit uppe för diskussion här. Tycker att det är synd att frågan politiserats så, jag tror många finner det svårt att befatta sig med en litterär kanon när folkpartiet pläderat för det. Jag brukar ofta sucka över att bibliotekarier och kulturmänniskor ska försöka frälsa människor med böcker, tex ”hur ska vi få unga män mellan 20 och 30 att läsa mer”.
Däremot tycker jag att skolan har en mycket viktig uppgift i att visa på de möjligheten litteratur kan ge. Jag tycker att det vore bra mycket bättre att ha en diskussion kring hur en kanon skulle kunna se ut än att”det blir som det blir” vilket är dagens politik. Visst kan man diskutera med tonåringarna vad de vill läsa men risken är att man vill läsa en bok som liknar den man läste nyss.
Själv känner jag att både barn och unga ofta utsätts för snäva böcker som ska handla om något som liknar deras verklighet så mycket som möjligt. En del av litteraturens stora fördelar är ju att man kan prova andra situationer. Att som tjugoårig tjej läsa tex Coming up for air och finna att man har lätt att förstå en medelålders tjock man kan vara ganska intressant. Likaså kan det vara kul att som svensk 9-åring se hur det är att leva som afrikanska Akimbo.
Jag anser att det både måste finnas medvetenhet kring val av text OCH flexibilitet. Hade våra bokcirkelkillar (15-åringar) igår och denna termin har de bl.a. klämt Homeros, Shakespeare och Bronte men stupade på Boyes Kallocain efter 20 s. eftersom de inte hittade något insitament att läsa vidare (Fine, prova igen om 4 år, vi snackar om nått annat idag).
En annan gång hade jag novelläsning med en grupp tjejer, ingen med svenska som förstaspråk. Efter ett lite tag blev de så intresserade av novellformen att de krävde att få läsa Boccaccios Decamerone. Jag hade själv aldrig kommit på tanken att introducera Boccaccio i 8:an. Men det gick.
Wow, Asalun001! Jag blir så sugen på att cirkla med ungdomar så att jag håller på att gå åt!
Hmm, undrar om jag har en hemlig lust för spioneri för jag vet inte riktigt hur kodsiffororna addades till signaturen…
[...] på boken länge på bibblan, men efter att ha läst en intervju med Lena Kjersén-Edman hos bokhororna där hon sa positiva saker om Lowden kände jag att det var dags. Jag har haft Kjersén som lärare [...]
Hej Lena,
flyttar över en av mina kommentarer till dig hit… apropå vad vi bloggat om, om att ¨vaska fram guldkorn”. Jag kom på en titel till dig:
Vi kan byta namn på barnlitteraturkanonlistan och döpa den till GULDKORN INOM BARN- OCH UNGDOMSLITTERATUREN DU BARA INTE FÅR MISSA – då kanske folk blir mindre rädda?!
För det är väl det de är, rädda att bli pådyvlade en kravlista på måste-läsa-böcker-annars-är-du-en dålig-människa, eller något pubertalt/obstinat motstånd: jag-tänker-inte-läsa-någon-bok-som-någon-annan/vuxen-har-sagt-är-bra-för-jag-fattar-den-ändå-inte!
: )
Du får titeln av mig!
Y