Måndagsmöte: Hanna Hellquist

Hanna Hellquist. Foto: Caroline Andersson
Denna måndag möter vi Hanna Hellquist som förgyller både DNs Namn & Nytt och På Stan med sina krönikor. I vår kommer hennes debutroman ”Karlstad Zoologiska”.
Vad läser du just nu?
Jag har precis börjat läsa Erik Wijks bok om sin pappa, ”Allt vi här drömma om”. Vi ska prata om varför man skriver böcker om sina pappor, han och jag.
Du är ju som jag värmlänning. Har du några värmländska författarfavoriter?
Jag älskar Gustav Fröding, ingen fångar min känsla av Värmland som han. Eller som jag vill att Värmland ska vara. Min pappa är väldigt lik honom till utseendet. Och Selma Lagerlöf naturligtvis. Båda sägs spöka på sina respektive barndomshem.
Finns det några böcker som har betytt speciellt mycket för dig?
Roald Dahls ”Matilda” har jag läst kanske 20 gånger, och ”Sträcka vapen” av Francoise Sagan läste jag fram och tillbaka och uppifrån och ner. De är de första som jag kommer att tänka på, när jag börjar tänka på vad jag har läst, så de måste ha betytt väldigt mycket. Jag vet bara inte vad.
Vad läste du som barn?
Allt jag kom över. Klassiker – ”Greven av Monte Cristo”, ”Flugornas Herre”, ”Hemsöborna”, hundratals tunna böcker om motarbetade småtjejer som äntligen vinner ridklubbens hopptävling, tummade tunga böcker från ungdomssektionen på Karlstads bibliotek som jag för allt i världen inte kan minnas vad de hette. Om jag mindes så skulle jag läsa dem igen.
Hur sorterar du din bokhylla?
Sorterar? Pocket för sig, i hyllpartier som är precis lagom stora för det formatet. I övrigt råder ett klädsamt kaos i stringlandet.
Du debuterar ju i vår med boken ”Karlstads Zoologiska”, hur känns det?
Det känns skönt att det äntligen blir av samtidigt som jag är skitnervös för att bli recenserad. Boken har ju varit klar sedan i september, nu vill jag ha ut den. Hela familjen är engagerad i den här boken. Jag vill ha releasefest nu! En sån där fest som är familjär men samtidigt så pass officiell så att pappa måste skärpa sig och vara trevlig mot mamma, en sån där fest som pappa måste lägga sig i badet inför.





Kul måndagsmöte! Hanna är dessutom, enligt min mening, den enda behållningen i Morgonpasset på P3 just nu.
Det spelar ingen roll hur många Hellquistar och Schulmän som skriver pappaböcker, de kommer bara blekna mot ”Mig äger ingen”.
Äsch, Mig äger ingen är så överskattad!
Jag längtar också efter att Hannas bok ska komma ut! Det är nog den av vårdebutanterna jag är mest intresserad av.
Jag älskar Hannas krönikor i DN, de är alltid helt fantastiska, så jag ser verkligen fram emot ”Karlstads Zoologiska”.
Jag älskar också Hannas krönikor och har använt dem i undervisningen på gymnasiet. Hennes minst sagt självutlämnande stil tilltalade Byggkillarna, som efteråt skrev egna krönikor i vilka de härmade henne på ett underbart vis. Flera av dem tyckte att det var väl onödig Hanna skulle vara singel.
Shit, hennes röst i Morgonpasset är oersättlig och när hon fick sånglektioner häromdagen och sjöng ”Vämeland du sköna…” så blev jag på så bra humör. Inte för att det har något med hennes bok att göra, men hon verkar så himla härlig som person att det är nog för att vilja läsa hennes bok!