En av fördelarna med våra måndagsmöten är att den för veckan ansvariga Bokhoran faktiskt får fråga vem den vill (så länge personen har litterär anknytning). Faktum är att jag aldrig får så många boktips som när jag redigerar måndagsmöten och söker på titlar och författare.

Åsa är litteraturpedagog och startade i höstas ett eget förlag. Det heter Myrios och riktar sig i första hand till skolungdomar. På Bokhora kommenterar Åsa ofta under signaturen Asalun. Jag har haft nöjet att diskutera läsning med Åsa vid ett flertal tillfällen, men sådär särskilt ingående hinner man ju aldrig vara vid ett vanligt samtal, så jag tänkte att jag skulle vara det nu istället.

Hej Åsa! Du har nyligen startat novellförlaget Myrios. Vad är egentligen grejen med noveller?
Grejen med novellen är att den är kort, flexibel och koncentrerad. Samma text kan läsas flera gånger, läsas på väg till jobbet, den kan påbörjas och avslutas stunden innan man somnar. Myrios riktar sig mot skolungdomar och deras lärare. I skolan är novellen suverän. Flera olika författare och texttyper kan hinnas med, elever som inte kan eller orkar läsa en hel roman fixar oftast en novell. Även tekniskt sett är novellen lätthanterlig. Myrios noveller laddas ner som text- och ljudfiler från internet och iPoden kan tankas med en ljudnovell av Martina Lowden, Amanda Svensson eller Jonas Hassen Khemiri.

Vilka novellsamlingar gillar du själv bäst?
Den svenska samling jag läst flest gånger är Alejandro Leiva Wengers “Till vår ära”. Jag tröttnar aldrig på de novellernas berörande oförutsägbarhet. Romanaktuelle Junot Díazs noveller i “Sjunk”, som utspelar sig i Dominikanska republiken och USA, är också briljanta. “Ingen hör hemma här mer än du” av Miranda July var nog en av förra årets höjdpunkter, ingen annan skriver så självklart om torrsim och staplande av stolar. Men noveller behöver ju inte läsas i grupp, jag gillar dem också som singlar. Khemiri är mästerlig på att ladda en kort solitär text med mycket mening.

Till vardags arbetar du som litteraturpedagog. Vad gör egentligen en sådan?
Jag jobbar med litteratur och läsning med både elever och lärare i ett skolområde i Märsta. Det rymmer allt från lässamtal med små och stora till övergripande frågor som hur vi kan höja elevernas textkompetens med hjälp av skönlitteratur.

Det har ju diskuterats en hel del om vad som gör en bok till en ungdomsbok.
Jag tycker egentligen inte att den debatten är så intressant. En ungdomsbok är för mig en bok som behandlar ämnen och frågeställningar som är relevanta för unga, vare sig det är samtidsrealism eller fantasy. Den ska helst vara skriven i en form som unga, med den textkompetens de förvärvat, kan tillgodogöra sig. Sedan finns det ju viss vuxenlitteratur som attraherar unga och många ungdomsböcker vuxna kan ha behållning av. Så finns det ungdomsböcker som unga dissar och som vuxna vurmar för. Men att jag som vuxen sällan väljer att läsa en ungdomsbok privat tycker jag är helt okej. Jag är ju i en helt annan livsfas, läsning måste få följa livets skiftningar.

Vad tycker du? Hur ska en bra ungdomsbok vara? Finns det någonting som man bör undvika i en ungdomsbok?
Jag själv tycker om böcker som sticker ut, texter som inte är fegt förutsägbara, författare som väljer småvägar före motorvägen. Jag vill inte att läsningen ska vara alltför bekväm. Men för att få unga att läsa handlar det i första hand om bokdating; att hitta rätt bok till rätt elev. Det är mötet mellan text och läsare som är avgörande. Stephenie Meyer har varit en effektiv inkastare med Twilight-serien. Att jag sedan suckar över språkliga upprepningar och könsschabloner är irrelevant. Jag har också svårt att tänka mig något som inte bör skrivas i en ungdomsbok, men jag tycker att många böcker bör inramas av samtal. Överhuvudtaget behöver vi diskutera läsning och litteratur mer med kidsen.

Vad läser du just nu?
I sängen läser jag PO Enquists “Ett annat liv” varvat med Cortázars noveller. Bredvid sängen ligger Murakamis “Fågeln som vrider upp världen” och samlar damm eftersom jag fastnat 500 sidor in i boken och har svårt att motivera mig att fortsätt samt Nina Bouraouis “Innan männen” som jag vill läsa om. I min väska finns Chinua Achebes “Allt går sönder”. Till och från jobbet Jo Nesbøs barnbok “Doktor Proktors pruttpulver”. På vänthyllan står Junot Diaz och Richard Yates.

Läste du mycket när du var tonåring och vad läste du då?
Mycket och passionerat. På högstadiet allt jag kom över utan urskiljning. I min läslogg samsades Virginia Andrews med Moa Martinson och Knut Hamsun. När jag på gymnasiet längtade ut i världen valde jag gärna bohemisk mellankrigslitteratur och författare som Kerouac. Och Hamlet.

Om du måste välja:
Bibliotek eller bokhandel: Nätbokhandel
Pocket eller inbundet? Pocket, med undantag för favvosar.
Böcker på engelska eller svenska: Svenska
Fiktion eller biografier: Fiktionen, oftast sannare än biografin.

Fotograf: Ola Kjelbye