Måndag igen! Vi träffar den charmerande Malte Persson idag, författare till bland annat ”Edelcrantz förbindelser” som åtminstone jag höll en tumme för i samband med Augustpriset förra året, min absoluta favorit bland de nominerade.

Hej Malte, vad läser du just nu?
Jag har precis läst ut Hjalmar Bergmans ungdomsroman ”Savonarola” och den nya brevutgåvan ”Brev I: 1897–1908″. Den sistnämnda mest för jobbets skull och den förstnämnda mest för min egen skull. Men som författare och kritiker är det svårt att riktigt veta var gränsen mellan arbete och fritid… Sedan har jag som vanligt åtskilliga böcker som jag läser parallellt och med vissa avbrott. Just nu har jag på köksbordet bland annat andra delen av James Boswells självbiografiska anteckningar ”Boswell in Holland” och W.H. Auden ”Selected Poems”. På nattduksbordet har jag bland annat Juli Zehs nya roman ”Fritt fall”, och Ciceros dialog om vänskapen ”De amicitia”, som jag med viss möda tagit mig tio sidor in i… kanske borde jag umgås mer med mina vänner istället!

Finns det några böcker som du återkommer till regelbundet?
Nej, men det finns rätt många som jag återkommer till oregelbundet. Olika klassiker som jag kanske ska kolla upp något i, och där jag sedan fastnar och läser om åtminstone bitar. Vissa böcker av Willy Kyrklund, som ”Om godheten”, har jag läst om ganska många gånger; de har också ett omläsningsvänligt format. Skulle jag snubbla över någon av de mer vuxna Mumin-böckerna, kanske särskilt ”Sent i november”, så har jag svårt att låta bli att läsa om den. Poesi är också lätt att plocka ut på nytt ur bokhyllan. Liksom gamla nummer av ”Kapten Stofil”…

Hur är en bra bok; är fint språk viktigast, eller spännande handling, eller…?
Jag är rätt besatt av stil, men en bra stil kan se ut på många olika sätt, och den existerar alltid i ett sammanhang. Om en bok vore en poplåt skulle ”fint språk” motsvara en tonsäker och kanske originell röst, medan ”spännande handling” skulle vara en catchy melodi. Och en poplåt behöver både röst och melodi, men det är inte alltid helt nödvändigt vare sig att rösten är perfekt eller att melodin är särskilt catchy. Typ.

Något man heller inte ska underskatta är humor. Poeter kan klara sig utan, men alla eller nästan alla bra romanförfattare är också roliga.

Vilka författare har inspirerat dig i ditt skrivande och på vilket sätt (om det finns några)?
Alla bra författare är inspirerande, genom att de visar på litteraturens möjligheter. Därför blir jag inte minst inspirerad av sådana författare som har helt andra talanger än dem jag själv har. Flaubert, till exempel, eller Henry James.

Men mer konkret: Skulle man göra en kemisk analys av min första bok skulle man kanske komma fram till att den var något slags juvenilt försök att skriva om Bibeln i en imiterad Willy Kyrklund-stil körd genom ett speedat Erik Beckman-filter där Nikanor Teratologen blockerat någon säkerhetsspärr med hjälp av ett ex av Stig Larssons ”Autisterna”. Och släng in lite Pynchon — limerickarna i ”Gravity’s Rainbow”! — och Burroughs for good measure… (Låter hälsovådligt, inte sant? Konstigt nog vill jag minnas att jag snarare läste Virginia Woolf på den tiden.)

Min senaste bok, den historiska romanen ”Edelcrantz förbindelser”, är framför allt inspirerad av 1700-talslitteratur: Kellgrens brev, förstås, och på ett mer indirekt sätt ”Farliga förbindelser” av Laclos och ”Tristram Shandy” av Sterne, med mera. Sättet att använda tankstreck i dialogen är stulet från Sophie von Knorring. På ett eller annat sätt har jag säkert också påverkats av diverse andra historiska romaner jag läst, från Delblanc till Pynchon igen. (Jag är ett oförbätterligt Pynchon-fan.) Parallellt med att jag skrev den läste jag också ”Infinite Jest” av David Foster Wallace, vilket inspirerade mig att ta ut svängarna mer när det gällde att använda montageteknik o dyl.

Vad som kan tänkas ha inspirerat min poesi orkar jag inte fundera över. Tråkiga poesiuppläsningar brukar inspirera mig att göra något bättre själv.

Och slutligen; Finns det någon bok som du önskar att alla människor läste? I så fall vilken?
Min bok! Nej, allvarligt talat… jag tror inte det.