Måndag igen! Vi möter idag Kjell Westö, vars nya roman ”Gå inte ensam ut i natten” släpps denna vecka. Jag är ett stort Westöfan, och vi har haft en liten Westörevival här hemma i samband med att min sambo läste ”Drakarna över Helsingfors” och jag gick på ”Lang” ännu en gång.

Nu köar jag till ”Gå inte ensam ut i natten” och hoppas få läsa den snart. Boken är den sista delen i en fyrväppling över Helsingfors och förhoppningsvis lika läsvärd som de övriga tre (bonus: snyggt omslag!). Och som en bonus verkar Kjell dyka upp på bokmässan i Göteborg, det ser vi fram emot!

Jag har precis avslutat Merete Mazzarellas essäsamling ”Tanten och krokodilen” som jag verkligen gillade och undrar vilken bok du senast avslutade och vad du tyckte om den?
Jag avslutade just Jonas Hassen Khemiris ”Montecore”, jag håller på och ”läser ifatt” sådant som jag missat de senaste åren när jag varit uppslukad av arbetet med min egen bok. Jag tyckte väldigt mycket om ”Montecore”. När en ung författare blir så upphaussad som Khemiri blivit så grips en äldre kollega lätt av en liten avundsjuk reflex, ett behov att få säga, ”nåja, men…”. Men Khemiri är värd allt beröm han fått, det är en fantastisk författare. Jag har också just läst Henry Parlands dikter på nytt, eftersom jag skall delta i ett snack om 1920-talet på Göteborgs bokmässa. Det var också en fin läsupplevelse.

Och vad började du på sedan, dvs vad läser du just nu?
Jag läser Jörn Donners nya bok om Ingmar Bergman, några sidor varje morgon. Jag har inte kommit särskilt långt ännu men den är fin, det är ”vintage” Donner. Och så läser jag en bok som heter ”New York City, A Short History”, eftersom jag just var där och eftersom den staden alltid fascinerat mig. Och så ströläser jag i en trettio år gammal spansk bok som heter ”Diario de un snob”, eftersom jag inte hinner gå på spanskakurs just nu men ändå vill hålla språket vid liv. Men snart måste jag byta läsinriktning, jag har nyutgivna böcker jag både vill och måste läsa före Göteborgsmässan i slutet av månaden.

Hur ser en typisk bokhyllerad ut hemma hos dig?
Sjukt råddig, för att använda ett finlandssvenskt ord. Både hemmet och arbetsrummet svämmar över av böcker, jag blir snart tvungen att rensa och föra till antikvariat. Och det grämer mig att så många bra böcker förblivit olästa. Det är paradoxalt, men de har förblivit olästa för att jag skriver så mycket.

Nu är ju du inne i en lanseringsperiod av din senaste bok – tycker du att ditt eget läsande förändras när du är i skrivarperioder jämfört med annars?
Ja, det är helt klart att det förändras. Jag har blivit säkrare i mig själv och mitt eget språk med åren. Men som yngre översatte jag teaterpjäser och var något av en språklig kameleont, d.v.s. jag tog väldigt lätt intryck av de författare jag läste. En viss försiktighet vad gäller att läsa skönlitteratur på det egna språket när jag har en egen skrivperiod sitter i från de åren, jag vill inte låta som någon annan än mig själv. Man kan säga att under skrivperioderna läser jag mest biografier, memoarer och annat historiskt material. När jag fått en bok färdig brukar jag ha en period då jag vrålläser böcker jag missat.

Jag är från svenska Tornedalen och känner därför ganska stort släktskap med Finland och den finska litteraturen. Vad har du för bra finlandstips till den som vill lära känna finländsk litteratur och är trött på Paasilinna?
Eftersom du nämner Paasilinna antar jag att du uttryckligen menar den litteratur som skrivs på finska. Annars finns det också gott om bra finlandssvenska författare som förblivit alltför okända i Sverige. Den finska sidan är jättespännande just nu, där finns många som borde översättas. På sätt och vis bär det mig emot att nämna namn, man minns aldrig rätt och minuterna efteråt kommer jag att komma på någon viktig författare som jag glömt. Av de etablerade är t.ex. Leena Lander, Kari Hotakainen och Asko Sahlberg översatta till svenska, medan Jari Tervo av någon orsak inte är det. Jag tycker om allihop. Jag hör till de få finländare som ännu inte läst Sofi Oksanens senaste, men jag har läst annat av henne och hon är bra. Bland de lite yngre eller åtminstone lite mindre kända finns t.ex. Juha Itkonen, Elina Hirvonen, Miika Nousiainen, Sirpa Kähkönen. Och tiotals till, finsk litteratur är väldigt bra just nu, tycker jag, och jag tycker egentligen inte om att med myndig röst dela in mina kollegor i får och getter.

Här i Sverige är vi inne i en debatt kring bokens framtid och ganska mycket handlar om e-boken. Pratas det något om detta i finska litteraturkretsar och vad har du för åsikter i debatten?
Först hade man ju en känsla av att många försökte vifta bort e-boken, så där som (konservativa) människor ofta gör med nya teknologier. Men nu debatteras den nog, man har förstått att den kommer vare sig man vill det eller inte. Jag tror själv att e-boken kommer att bli stor, vi har anammat många nya teknologier de senaste årtiondena och jag ser inga skäl till varför vi inte skulle anamma den här. Det här med hur författare och kompositörer skall få ersättning för sitt arbete kommer att bli en ytterst knepig fråga, ifall utvecklingen fortsätter som nu.