Måndagsmöte: Siska Humlesjö
Ny vecka, nytt måndagsmöte. I dag träffar jag Siska Humlesjö, som arbetar som bibliotekarie och driver bloggen Högsbo bibliotek tillsammans med Elin.
Vad läser du just nu?
”Numera negerkung” av Kevin Frato. I början lite krånglig men nu helt underbar. Jag älskar hur Kevin Frato använder språket, inte bara för att förmedla berättelsen utan och som en del i den. Dessutom kombinerar han humor med svärta på ett kungligt sätt.
I vårt album diskuterar vi (faktiskt bl a med just Kevin Frato!) definitionen av en ungdomsbok. Du läser ju väldigt mycket ungdomslitteratur i ditt jobb, så jag tänkte passa på att fråga – vad är en ungdomsbok för dig? Ge gärna några exempel på bra respektive mindre bra ungdomsböcker.
En enkel definition: en bok skriven med ungdomar som målgrupp. Verkligheten är självklart otroligt mer komplicerad. Det ska vara en bok som fungerar att läsa om du är ung och som gärna har en ung person i fokus. Sen finns det otaliga undantag och massvis med ungdomar som skiter fullständigt i ungdomsböcker och går direkt på vuxenlitteraturen. Jag tycker ibland att jag märker av en märklig tendens hos folk att tro att det är enkelt att skriva ungdomsböcker. Mer fel kan man nästan inte ha. Ungdomar är överlag otroligt kräsna. Absolut mer än de flesta vuxna.
Det finns mängder med fantastiska ungdomsböcker som både unga och vuxna borde läsa. Det är väldigt svårt för mig att välja ut några favoriter men jag ska göra ett försök. Sen tycker jag att alla ska se det som sin plikt som läsande människor att varje år läsa minst en ungdomsbok så inte hjärnan fastnar i vuxenperspektivet.
”Sprickan” av Bali Rai. Kanske den bästa lättlästa ungdomsbok som jag läst. Fruktansvärt obehaglig historia om rasism i brittisk småstad. Förlaget Barrington Stoke som gett ut den först är en fantastisk källa för lättlästa böcker med otroligt hög kvalitet. Ofta med socialrealism och ofta skrivna av fantastiska författare. I Sverige ges böckerna ut av Argasso, kudos till dom.
”Jinx” av Margaret Wild. Det här är en helt underbar bok som är det uppenbara beviset att ungdomsböcker kan passa minst lika bra för vuxna. Om första kärleken, vänskap, döden, sorg och dessutom en underbart fin skildring av hur det är ha ett syskon med en utvecklingsstörning. Dessutom är det nästan prosalyrik utan att på något sätt vara svårt, härligt för oss som är lite rädda för lyrik.
”Den femte systern” av Mårten Sandén. Kan det bli bättre än såhär när det är spännande ungdomsskräck? Jag tror inte det. Förutom en fantastisk huvudkaraktär innehåller den här boken oknytt, hemliga sällskap, konspirationer, djävulen och allt detta i Sverige.
Mindre bra ungdomsböcker är böcker som försöker skriva läsaren på näsan, det facket tycker jag tyvärr Christina Wahldén faller i alltför ofta. Sen har jag väldigt svårt för böcker som moraliserar över tjejers sexualitet, där faller många i övrigt spännande och roliga ”tjejböcker” in. Meg Cabot och självklart Stephenie Meyer kvalar in där.
Vad tror du blir nästa stora grej inom ungdomslitten efter Bella & Edward-masspsykosen?
Den är ju fortfarande i full gång med ännu sämre vampyrkopior i taskigt skrivna relationsromaner som får ”Pamela: eller dygdens belöning” av Samuel Richardson att likna den mest lössläppta porrnovellen. Men jag tror att skräcktrenden, som jag ser Twilight-hysterin som en mindre del av, kommer att fortsätta. Eller, jag hoppas det i alla fall. Nedan nämnda Darren Shan är ett utmärkt exempel på den.
Något annat som jag tycker är spännande är vad som händer nu när mangatrenden dör ut allt mer. Vad kommer barnen att läsa istället? För min del hoppas jag på en ny serietrend.
Vi har en sak gemensamt, du och jag: vi är båda skräckfantaster. Vad är det som lockar med skräckgenren?
Att bli rädd! Rädsla är ju något fundamentalt mänskligt, alla vet hur det känns och alla kan relatera till det. Det ska vara kittlande otäckt och blodigt. Riktigt bra skräck kryper under huden och är dessutom betydligt mer legitimt att läsa som verklighetsflykt är fantasy som alltför oftast är allmänt lökigt i bemärkelsen konventionell, stereotyp och repetitiv till döds. Ge mig hellre en cool vampyr som i Charlie Hustons böcker om den laglöse vampyr Joe Pitt som gör New Yorks gator blodiga och stundtals mer och stundtals mindre farliga. Dessutom är Huston ett under av underbara bikaraktärer och fantastiska titlar, vad sägs om ”Half the blood of Brooklyn”, kan det låta bättre? Det är ju nästan så man vill fråga om den på biblioteket bara för att få säga det högt.
En annan vampyr som jag hoppas fler kommer få upp ögonen för är Darren Shan som dessutom kommer som film nu. En serie intelligenta och spännande ungdomsrysare. Vilken underbar stämning! Den har lite Carnivale-feeling som extra grädde på moset.
Har du några skämsböcker?
Oooo ja. Jag har tidigare erkänt att jag faktiskt gillade ”Alkemisten” när jag läste den, vilket är ett karaktärssjälvmord i de flesta kretsar. Men mest skäms jag nog för min förkärlek för riktigt slaskig pulpserieaction á la Seriemagasinet.
Nämn tre omistliga böcker…
”Anathem” av Neal Stephenson, ”Recension” av Johannes Nilsson (denna bortglömda pärla!) och ”Lilith’s brood” av Octavia Butler.
och en bok man under alla omständigheter bör undvika.
Underhållningsdeckare som inte är underhållande. För mig betyder det ”Predikanten” av Camilla Läckberg. Jag har absolut inget emot dåliga deckare som avslappning för hjärnan, men då ska det ju vara spännande i alla fall, och det kan man verkligen inte säga om det här som gör senaste Beckfilmen till ett under av mystik och spänning.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Vilken trevlig överraskning att mötas av på måndagsmorgonen, en intervju med Siska på Bokhora.
Hej, tack för tipset om Högsbo bibliotek!
Jag gillar verkligen urvalet av böcker där. Och musik.
[...] Bokhoras senaste måndagsmöte snackas det lite om skräcklitteratur och om att gilla att bli rädd, vilket fick mig att tänka [...]
”Riktigt bra skräck kryper under huden och är dessutom betydligt mer legitimt att läsa som verklighetsflykt är fantasy som alltför oftast är allmänt lökigt i bemärkelsen konventionell, stereotyp och repetitiv till döds.”
Nu ska jag gnälla lite, men är det inte en aning snett att jämföra kvalitetsskräck med dålig fantasy? ;) Skräckgenren som helhet är knappast mindre lökig och stereotyp än fantasygrenren: i båda fallen får man gräva lite för att hitta det som är riktigt bra.
Jo det är klart att det är! Men jag har försökt hitta bra och annorlunda fantasy men förutom nedan nämnda The steel remains har jag inte hittat något. Tips bra fantasy av hög kvalitet mottages därför tacksamt.
Jag läste nyligen ut Palimpsest av Catherynne M Valente och tyckte att den var helt underbar. Originell också. :)
Maria skrev det jag själv borde ha skrivit. Kan förresten rekommendera The steel remains av Richard Morgan som jag nyss läst ut. Tänk Conan barbaren som bög i en värld som är genomrutten. Men huvudpersonen är inte bara en medeltidsmotsvarighet till läderbögar utan har under den hårda ytan ett känsloliv lika komplicerat som vilken romanperson som helst. Om man vill få utlopp för det som driver en att läsa slaskig pulpserieaction och samtidigt ta del av litteratur med bra språkbehandling och trevliga personporträtt är det ett givet tips.
Låter som ett genrefuck i stil med Anna-Karin Selbergs ”Skymning över Al-Omistan” (som jag dock tyckte var rätt kass). Tack för intressant tips, Pål!
Varsågod :)
Hej Siska!
Förslag på FinFin Fantasy:
Mio min Mio (oöverträffad)
Maria Gripe
Mikael Niemi
Ursula K. le Guin: Earthsea-böckerna med flera
Patricia Wrightsons böcker om Drömtiden (och aborginer)
Alan Garner och Katherine Kerr (historier ofta byggda på keltiska myter)
Lloyd Alexander
Stephen R Donaldson (de två trilogierna om antihjälten Thomas Covenant)
Terry Pratchett (samhällskritik)
Robert Jordan
Robin Hobb ( Farzeer-trilogin)
Lian Hearn
PHILIP PULLMAN (hurra!)
Pratchett är ju såklart underbar. Hobb borde jag kanske äntligen ta tag i. Wrightson låter väldigt intressant.
Barnfantasyn tycker jag ofta är fantastisk men överlag tycker jag vuxenfantasyn jag träffar på är sådär.
Jag skulle rekommendera George RR Martins ”A Song of Ice and Fire”. Annars innehåller The Guardians massiva SF&Fantasylista det mesta av det bästa:
http://www.guardian.co.uk/books/2009/jan/22/1000-novels-science-fiction-fantasy-part-one
Vad glad jag blir att du tipsar om Octavia Butler. Läste min första Butler för några veckor sen, Wild seed, och det ska bli fler. Hon är väldigt bra!
Åh, då har du en del att se framemot. Jag gillar Lilith’s brood- och Parableserierna mest. Parable of the Sower och Parable of the seeker är två otroligt mörka och dystopiska skildringar av en ung kvinna som försöker skapa ett fungerande samhälle i det totala kaos som finns runt henne. Lilith’s brood är mer en sf-bok men såklart om genus, etnicitet och vad en familj är, m a o Butlers vanliga teman.
Siska hej –
ytterligare en fundering om fantasy.
Vuxenfantasy. Ungdomsfantasy.
Jag vet inte hur ni hyllplacerar (Hcg,uHc.uHce,Hc,Hce) på ”ditt” biliotek, men på ”mitt” bibliotek kan låntagare från tolv år och uppåt hitta all slags fantasy (utom småbarnsböcker) på samma hylla.
När jag fantasybokpratar för ungdomar och vuxna är det självklart att också berätta om till exempel Niemis norrbottensfantasy (=ungdomsböcker) – ofta okända storverk även för de mest inbitna fantasyläsarna.
Mitt mentala bibliotek ser nog likadant ut.
Mio min Mio (Astrid Lindgren) räknas väl signummässigt som en barnbok, The Stone Book (Alan Garner) som en ungdomsbok medan väl till exempel trilogin om Mara (Janny Wurtz) har signum Hce. De är alla älsklingsböcker.
När jag väljer en fantsybok att försvinna i är det mig totalt likgiltigt om protagonisterna i berättelsen är barn, vuxna eller åldringar (som hos Ursula Le Guin)..
Det enda viktiga är att språket sjunger och att jag ständigt om och om igen förförs.
(Du har förmodligen rätt i att fler toppen-fantasyböcker har sgnum uHce än Hce. Men det spelar ju ingen roll för låntagar-läsarein – bara böckerna inte står placerade på olika avdelningar i biblioteket, så att den vuxne låntagaren inte hittar pärlorna.)
Vi har samma uppdelning som ni och jag tror precis som du att låntagarna vinner på det. Fantasyläsare tycker jag överlag är bättre än andra på att läsa över åldersgränserna (väldigt roligt!). Själv läser jag på fritiden gärna något som är skilt från jobbläsandet, och därmed hellre en vuxen skräckis än en ungdomsfantasy (som jag dessutom med största sannolikhet redan läst till något bokprat). Nu måste jag dock ta tag i några av de vuxenfantasytips som jag fått här i kommentarerna, skoj!
Åh va skönt att höra att du tyckte Alkemisten var en skämsbok, jag skäms över att sagt hur bra den var för att den ”skulle vara så bra”. Kännde mer att den var så förutsägbar och smygreligös. Har även läst 3 andra böcker av honom utan att himla med ögonen.
Jag är lite gnällig i dag såjag fortsätter med det.
Jag blev vansinnigt irriterad när jag läste Camilla Läckbergs Stenhuggaren. Den handlar delvis om en kille med Asbergers syndrom. Camlilla måste vara dåligt påläst och rena faktafel om syndromet fanns i boken. Jag har en son med Asbergers syndrom (och andra nära vänner) och blir så förbannad på sättet att spegla syndromet Asberger och dessutom försöka lägga in fakta som inte stämmer. För de som inte är insatt i vad Asberger är så får man helt fel bild.
Siska, annars så tycker jag att det blev ett mycket trevlig Måndagsmöte med dig trotts att det är onsdag nu.
Elin och Siskas blogg är verkligen helt fantastisk!