Den här måndagen träffar vi kritikern (Expressen och Axess) och bloggaren Therese Bohman.

Vad läser du just nu?

Jag läser alltid tusen böcker samtidigt. Just nu bland andra Anaïs Nins ”Incestens hus” som precis har kommit ut på svenska, Maja Lundgrens ”Pompeji” som jag skäms över att inte ha läst tidigare för den är toppen, Axel Munthes ”Boken om San Michele”, som handlar om både en tid, en miljö och ett gäng personer som intresserar mig och som dessutom är otroligt underhållande skriven, Sven Christer Swahns ”Den tvinnade enheten”, som är något så underbart som en bok om enhörningar, samt en bok om den tyska romantikens måleri, inför en artikel jag ska skriva. Och så ströläser jag lite i ett gäng böcker, jag gillar att plocka upp en bok och bara läsa en snutt var som helst: Bill Brysons ”En kortfattad historik över allting”, Kerstin Ekmans ”Herrarna i skogen” och Simon Goddards ”Mozipedia” är sådana jag gärna ströläser lite i just nu. Imorgon ska jag börja läsa Carola Hanssons ”Med ett namn som mitt”.

Tre oumbärliga böcker?

Flauberts ”Madame Bovary”, som är världens bästa roman, Stina Aronsons ”Tolv hav”, som är den mest omvälvande poesi jag läst, och Ola Hanssons ”Sensitiva Amorosa” som är en av de bästa och coolaste böcker som skrivits på svenska.

I din roll som kritiker, läser du på ett annat sätt när du valt en bok helt själv än när du ska recensera den?

I bästa fall: nej. Jag försöker att stryka under och anteckna lite mer bara. Om en bok jag ska recensera är för bra brukar jag glömma att anteckna och sedan kan det bli lite besvärligt att skriva och jag får sitta i evigheter och bläddra och fundera på vad det var jag gillade med den egentligen. Eller så ritar jag bara en massa hjärtan i marginalerna och har ingen särskild glädje av dem när jag ska börja skriva ändå (så var det när jag läste Anneli Jordahls bok om Ellen Key nyligen, hjärtan överallt…). Sedan finns det ju böcker som jag aldrig ens skulle ha läst ut om det inte var för att jag skulle skriva om dem. Då känns det mer pliktskyldigt.

Vilken var din första riktigt stora läsupplevelse?

Ernest Hemingways ”Edens lustgård”. Det var en av de första böcker jag läste som inte var ren underhållningslitteratur, när jag gick i åttan och skulle göra ett skolarbete om valfri Nobelpristagare. Den ligger intrigmässigt verkligen inte särskilt långt från underhållningslitteratur, kanske var det därför jag valde den, men språket! – det var första gången jag fattade vad stil var för något. Jag har läst den många gånger sedan dess och tycker fortfarande att det är en fantastisk bok.
Vad utmärker en bra bok för dig?

Oj, hm… Kanske att den säger något grundläggande om att vara människa. Och att den slår an någonting inom mig – det är något som är svårare att förklara, och det är så klart extremt subjektivt – men att den drabbar mig… Ja. Jag vill gärna bli drabbad av böcker.