Måndagsmöte: Cecilia Nilson
Cecilia Nilson är publicistisk chef för 7+ och förläggare på Rabén&Sjögren. En regnig, vanlig måndagsförmiddag i april 2005 när jag bodde i Bergen, Norge, och just höll på att baka bröd, fick jag ett helt fantastiskt mejl av henne. Hon skrev att de gillade min bok, som då gick under (det dåliga) arbetsnamnet ”En av världens äldsta historier”, så mycket att de ville ge ut den.
De ville ge ut den.
Fatta??!!
Nej!!
Jag rindge min dåvarande sambo på hans jobb och han trodde direkt att någon dött för att jag lät så konstig. Det var stor chock!
Vi bestämde att jag skulle komma upp till förlaget på möte två veckor senare när jag var i Stockholm, och under den här tiden var jag nervös varenda dag att de skulle ringa och säga att de ångrat sig eller att det blivit ett missförstånd. Men inget sånt samtal kom, mötet gick jättebra, boken skrevs om en massa, bytte namn och kom ut som ”En liten chock” i juni 2006. Sen har det blivit ett par böcker till, och under den här tiden och arbetet även massa fler mejl. Fortfarande ingen ånger eller missförstånd, tack och lov!
En av förläggarnas roligaste arbetsuppgifter måste ju vara just att kontakta människor som hoppfullt skickat in sitt manus och berätta för dem att de ska få bli utgivna. Hur brukar de reagera? Finns det några likheter? Någon som svimmat?
Det är absolut det roligaste i jobbet! Och så svårt att inte chocka författaren. Nästan alltid ringer vi och det är ju rätt svårt att linda in ärendet. Jag brukar presentera mig, säga nåt i stil med ”Du har ju skickat ditt manus till oss, bla bla … Vi gillar det och skulle gärna ge ut det.” Och då blir det oftast helt tyst i luren. Efter en stund säger personen i andra änden nåt försiktigt, som ”Vad kul”. Nån har skrikit högt av lycka när jag ringt, nån har bett att få återkomma en timme senare. Hittills har ingen svimmat, vad jag vet. Och alla blir mer eller mindre förvånade/överraskade/chockade.
Vad ska man göra för att bli antagen? Finns det någon ”manual”? Hur många spontanmanus får ni ungefär per år? Vad faller ni för när ni antar?
Vi får ett par tusen spontanmanus till förlaget per år, både bilderboks- och text. Det varierar lite från år till år, men kanske tre-fem av dessa antas. Men det är ju väldigt sällan som texten funkar ”rakt av”. Oftast ser vi att texten har potential, att det kan bli nåt, men det brukar vara en bit kvar innan det kan bli bok. Det finns ingen manual att jobba efter, en bra text känns i magen. Vi faller för en bra berättelse, så enkelt och så svårt.
Är svenska barn&ungböcker typiska på något sätt? Stil, ämnen? Har vi ett rykte internationellt?
Svenska böcker för unga är än i dag ganska modiga. Vi vågar till exempel ta upp kontroversiella ämnen, vågar vara icke-politiskt korrekta, i ungdomsböckerna är det okej med sexskildringar. På omslagsfronten är vi också rätt långt framme. Svenska barn- och ungdomsböcker har ett mycket gott rykte internationellt. Det är till stor del Astrid Lindgrens förtjänst, men på senare år har en hel massa svenska författare fått stor spridning utomlands. Henning Mankell, Per Nilsson, Åsa Lind, bland många andra.
Du måste ju läsa massa barn&ung i jobbet, men vad läser du privat?
Jag försöker hålla mig hyfsat uppdaterad på dels våra konkurrenters utgivning, men också på vuxensidan, läser förstås många av Norstedts författare. Läser också en hel del chicklit och underhållningslitteratur, främst amerikansk och engelsk.
Vad läser du just nu?
Har precis läst klart Jennifer Belles ”Little Stalker” (gillade mycket), håller på med Sarah Dessens (som vi börjar ge ut i sommar) ”Lock & Key” och Hanna Hellquists ”Karlstad Zoologiska”.
Vilka böcker tycker du var typiska för 00-talet i stil och ämnen?
Så himla svårt att minnas, men på senare år mycket utlämnande ”jaglitteratur”, från Carina Rydberg, Lars Norén till Maja Lundgren, vampyrtrenden förstås, ”kändislitteraturen” – alla kan skriva om sitt liv eller göra en kokbok.
Några författare som förtjänar ett genombrott och många fler läsare under 2010 för att de är så himla bra?
Svårt att inte vara partisk här, så jag säger: Jonathan Tropper borde ges ut på svenska! Och så hoppas jag att Sarah Dessen kommer att slå skitstort i Sverige.
Raben&Sjögren har en redaktionsblogg där de skriver om olika bokrelaterade saker, har författare som gästbloggare, med mera. Norstedts likaså.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Mycket intressant. Ser gärna fler intervjuer i denna anda.
Eftersom det handlar om en förläggare så vill jag även ta tillfället i akt att efterlysa ny litteratur i genre som är i stort sett obefintlig. Jag jobbar som skolbibliotekarie F-9 och börjar få ganska många förfrågningar på lättläst science fiction i läsnivå som t ex de lättlästa fantasyserierna Tam, Drakherren och Beast Quest. Jag kommer ihåg hur det var för cirka fem år sedan när man egentligen bara kunde rekommendera Spiderwick (och den serien är rätt svårläst). Nu för tiden finns det mycket att välja mellan inom lättläst fantasy. Men var är science fiction-böckerna? Jag kan inte lämpa över en tegelsten som Larklight på lågstadieelever. Hur ser det ut på detta område? Vad säger förläggaren och de andra förlagsmänniskorna?
En liten chock är underbar, tycker jag!
Tack!
Kul text!
Förlaget jag blev antaget på mejlade mej först under helgen och sa att de skulle återkomma på måndag. Yeah, sure, tänkte jag. Och så ringer mobilen måndag efter lunch. Förlaget. De överöste med så mycket beröm över manuset att jag blev övertygad om att de ringt fel person. Jag kunde omöjligt ha skrivit ett bra manus, jag som var så refuserad…
Jag debuterar alltså i år (om dom inte ändrar sej) ; )
Hälsningar
Liz
Frid: Vi letar alltid efter bra serier för 6-9, i alla genrer. Dock har vi inte aktivt letat efter sci-fi, kanske beroende på att det känns som en ganska smal genre. Såvitt jag vet finns det inte särskilt mycket sci-fi för de yngre målgrupperna i England och USA heller. Men det är snart barnboksmässa i Bologna, då ska jag hålla ögonen öppna!
Visst är det en riktigt smal genre. Men med rätt bok borde det fungera. Håll ögonen öppna. Vore jättekul om det kommer något eftersom den lättlästa delen är obefintlig just nu.
Med läsplattor borde förlagen i princip kunna acceptera ALLA manus, i stället för någon promille.
Så bara för att publiceringsutrymmet blir mer eller mindre obegränsat så ska man ta in allt som kommer in, hur dålig kvaliteten än är? Jag hade i alla fall ALDRIG resonerat så som förläggare, eller för den delen i något annat sammanhang där mitt rykte och mitt namn förknippas med andras verk. Däremot kan alla publicera själva med läsplattans hjälp. Helt annan sak.
Finns inte en chans att det blir så. Varför skulle förlagen helt ändra sin utgivning pga läsplattan? En text blir ju inte bra för att mediet är ett annat. Om en text inte håller måttet för att tryckas, håller den inte måttet som e-bok heller.