För skribenten, inte för läsaren
Håller med JoK, de är roligare att göra än att läsa, de här enkäterna. Egentligen.
Som läsare är jag: Otålig och intensiv. Men också trygg och säker i mitt urval. Jag läser brett, kanske står jag för den absolut bredaste och spretigaste smaken bland oss fem bokhoror, men även om jag rör mig inom en mängd genrer, vet jag snabbt vad jag gillar och inte, inom varje genre.
Som bloggare är jag: Ungefär som i verkliga livet. Spontan och för det mesta glad. Inte förtjust i att skriva ”kultursidesrecensioner” och har nog knappt aldrig producerat en regelrätt sådan. Jag skriver absolut minsta antalet reccar av alla bokhoror tror jag. Jag vill hellre ”rencensera” böcker ungefär som när jag skrev om ”Flickvännen” om jag tvunget skall skriva recensionsliknande. Jag tar stort avstamp i det personliga och helst skriver jag om annat bokrelaterat. Trygg och säker även här. Har skrivit på nätet sedan januari 1998, så jag är gammal i gamet.
Senast lästa bok: ”Tittaren”. Jag blev väldigt stressad av den och skall utveckla det och en annan spaning i ett inlägg framöver, det går att koppla ihop även med Alakoskis nya, och det jag kände när jag läste Daniels senaste bok.
Senast påbörjade bok: ”Den röda grevinnan”.
Senast köpta bok/böcker: Kanske var det den där Adlibrisbeställningen i januari? Eller så minns jag bara det just nu eftersom det var så spektakulärt av flera orsaker. Dels att jag aldrig köper böcker via nätet, dels för att det tog så inihelvete lång tid.
Favoritdeckarförfattare: Barbara Vine – om de är deckare, är litet osäker där egentligen, Åsa Larsson, öht mycket svenskt. Carin Gerhardsen gillar jag för hennes ämnesval.
Jag läser allt av: Typ alla författare jag gillar. Om man i frågan lägger in aspekten att det är menat att författarna lever, är aktiva och kommer ut med nytt med jämna mellanrum. Jag är nog sämre på att gå på backlisten hos döingar och sådant.
Jag läser helst inte (genre/författare): Skräck. Dels för att det är svårt att skriva bra skräck och jag har blivit avskräckt (…) lite för ofta när jag försökt, men också för att jag är litet räddhågsen av mig, och inte vågar läsa sådant vid läggdags.
Vid hyllan för fackböcker letar jag: Nästan alltid först, innan jag går på skönlitten. Jag läser oerhört mycket fakta. Har inte så stora behov av att fly in i litteraturen. Kanske också därför jag länge har föredragit diskbänksrealism, även om jag börjar tröttna en del på sociala problem nu. Där finns ingen identifieringsfaktor som kan hålla fast mig i genren.
Förutom svenska läser jag gärna: på engelska, helst om jag är på resande fot. Läsningen går långsammare på engelska och packningen behöver inte innehålla lika många böcker då. Jag läser betydligt mer på engelska än vad som syns på bokhora, jag är bara lite dålig på att skriva om det. Mycket i musikbiografiväg kommer ju bara på engelska, så där är jag storkonsument.
Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Pernilla Glasers senaste. Åtminstone var det den senaste boken från min önskelista som anlände till kontoret.
Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Per Hagmans nya såklart! Men först i maj. Ibland är väntan lång. Lite snabbare går det att få Carin Gerhardsens ”Vyssan lull”, den väntar jag också på.
När jag går på antikvariat letar jag alltid: Efter Henrik Tikkanens gatuserie i en speciell formgivning. Jag har bara en bok kvar nu (hurra), men hittills har jag inte hittat ngt ex som lever upp till kvalitetskraven. Jag har litet annat jag också gärna samlar på för att jag vill ha kompletta bibliografier, men ingenting jag letar efter så aktivt som denna.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag verkligen hatar namnet ”bokhora”, och ert sätt att referera till er själva som bokhoror. Vad är tanken? Att det ska vara lite provokativt? Det är bara smaklöst. Jag menar inte att moralisera, utan det är bara en rent allmän estetisk ståndpunkt.
Att ni aldrig har tipsat om någon kvalitativ litteratur och att ni ständigt koketterar med hur mycket och snabbt ni läser är en helt annan sak.
Jag skulle för övrigt uppskatta en recension av senaste Fantomen.
Om du läser under kategorin Om Bokhora uppe till höger får du svaret på din fråga om varför de kallar sig för Bokhora och inte något annat. Dessutom skriver de väl om det du kallar för kvalitativa böcker också? Jag personligen uppskattar verkligen den enorma blandning av olika genrer och författare jag blivit tipsad om genom bokhorornas hjälp.
Lite fjantigt av mig kanske att jaga upp mig över er harmlösa verksamhet. Anledningen är att jag tycker det är lite synd att ni alltid, urskillningslöst, väljer erkänt värdelöst skräp. Särskilt med tanke på er enorma kapacitet att ta till er och reflektera över de gigantiska floderna av bläck som ni faktiskt gör. Visst ser jag värdet i att vara kontemporär, men som läsare hade jag uppskattat någon form av känsla för kvalité än den senaste pocketen från pressbyrån.
Och nej, jag behöver inte läsa om jag inte gillar bloggen.
Ett mer konkret tips är att ta in Jonas Thente som gästbloggare, om han nu mot förmodan skulle ställa upp.
Och nej, jag heter inte Jonas Thente.
”den senaste pocketen från pressbyrån”??? Du verkar läsa bokhora som Linda Skugge läser systrarna Brontë.
Saknar du Thente här så kan du ju läsa vår intervju med honom
http://www.bokhora.se/blog/salong/mandagsmote/2007/10/mandagsmote-jonas-thente/
Vad är det för slags kvalitativ litteratur som vi missat som du anser att vi borde skriva om? Testa sökfunktionen t.ex.
Är nyfiken på vad, exakt, du menar med kvalitativ litteratur, Bokfittan? Om du tittar på de senaste fem recensionerna vi skrivit så är det böcker av Åsa Ericsdotter, Mattias Ronge, Anne Swärd, Sofi Oksanen (som för övrigt även Thente läst och gillat!) och Dave Eggers. Mmm, det är vad jag skulle kalla erkänt värdelöst skräp – direkt från Pressbyråns pockethylla….
Oj. Vilken hemskt arg kommentar. Får man fråga vad syftet med inlägget är? För jag förstår inte alls vad du, ”Bokfittan”, vill uppnå med utläggningen. Om det bara är att få läsa texter skrivna av Jonas Thente kan du väl lika gärna läsa DN.
Blä på bitterfittan (förlåt, bokfittan) ovan i kommentarsfältet. Avis på att hon/han själv inte skulle kunna skapa en lika framgångsrik blogg kanske? Hursomhelst är det trist med folk som sprider negativ energi på det där sättet, utan att komma med förslag till (realistiska) förbättringar. Hurra för positivitet och konstruktiv kritik istället, och hurra för bokhora (namn + blogg)!
[...] skreko de alla 12 02 2010 Jaha, nu är det tydligen bokenkät. Det kan förhoppningsvis förvirra mig en stund och få mig att glömma bort det helvetiska [...]
”Den röda grevinnan” har påbörjats i ljudboksformat och är väldigt uppskattat, särskilt då den uppläses av bokens författare Yvonne Hirdman som får boken att låta så ”personlig”. Mycket uppskattad och rekommenderas helhjärtat!