Det stavas CHICK!
Jag blir galen varenda gång jag ser stavningen på det här ordet : chic lit, och man förstår att skribenten menar chicK lit. Begreppet kommer ju för guds skull från slangordet chick som betyder tjej. Tjej-litteratur = chick lit!
Om man läser chic lit å andra sidan, då är det chick lit som handlar extra mycket om mode och fashion. (Sen har vi mom lit, och alla möjliga varianter.)
Vi tar det tillsammans, chick chick chick.
Hur svårt är det?
Loading ...
RSS Bokhora.se
Bra där!
Har också reagerat på det där, trodde dock i början att det fanns någon form av tanke bakom (kanske rent utav en ordvits) att kalla det för chic (alltså chic som man refererar till i mode: t.ex. http://www.thefreedictionary.com/chic ) i och med att termen verkar sprungen ur märkesfixering från Sex & The City et al.
(och sedan skadar det inte heller att läsa igenom blogginlägget noggrant innan man postar kommentar hehe)
Det är jättesvårt faktiskt! Kom ihåg första gången jag skulle skriva något på ämnet och skrev först chick lit för att det är mest logiskt, men blev lite osäker och var tvungen att googla runt lite. Hittade då enbart chic lit-referenser så jag körde på det :) Men nu vet jag och skall inte synda igen!
Intressant observation. Men om en ursprunglig betydelse missuppfattas så till den grad att själva uttrycket förändras – så vore det inte första gången.
AMEN! Jag blir så vansinnigt irriterad när jag ser den där vitt spridda felskrivningen – särskilt när skribenten ondgör sig över en genre hon eller han uppenbarligen inte ens kan stava till.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det skall aldrig hända igen. Chicklit chicklit chicklit chicklit!!!
Där satte du spiken i kistan, Helena…
Åh men alltså, ni får inte bara skälla på skribenterna nu! Ibland är det faktiskt så att skribenten har stavat alldeles rätt, trots att hon(/han) nu ondgör sig över genren, och sedan passerar texten en redigerare/redaktör/whatever som tror att det heter CHIC lit (eller som kanske googlar och får flest träffar på ”chic”) och ändrar utan att informera skribenten, som sedan får skämmas och vill skrika JAG VET ATT DET HETER CHICK…! …men som är en försynt person och nöjer sig med en kommentar på Bokhora…
Inte svårt alls! Jag tycker som du, och blir rysligt irriterad.
Therese: Är det så illa, alltså? I så fall får vi ju ta och skälla lika mycket (om inte mer) på redigerare/korrläsare nästa gång vi ramlar över en text om CHIC lit. :)
Haha, vad underbart! Jag blev precis irriterad på det när jag läste D.N från i lördags! Hoppas D.N läser detta och bättrar sig!
Word!
Jag stör mig också på ”chic lit”, men det är åtminstone inte lika dumt som ”shabby chick” som jag läste någonstans häromdagen.
Var det inte Göran Greider som skrev ett helt uppslag (på kultursidorna) i en av kvällstabloiderna för ett par år sedan och genomgående använde fel stavning? Rysligt pinsamt. Man tycker att någon borde kunnat ha rättat den om genren ovetande Greider.
Shabby chick? Det vill jag inte ens tänka på vad det kan betyda…
Men av någon anledning talas det mindre om lad lit.
Kurt, kanske inte så konstigt med tabke på att det är en i sammanhanget rätt marginaliserad genre? Det ges ju ut betydligt mindre lad lit än chick lit, men det som finns är riktigt bra. Mike Gayle, t ex, som ju jag skrivit om här på Bokhora är ett ypperligt exempel på läsvärd lad lit. Tony Parsons är helt okej också, och Louise Weners (ja, gamla Sleepersångerskan!) debut ”Goodnight, Steve McQueen”, var en höjdare inom genren.
Måste bara få säga tack, tack tack tack!
Jag är helt lyrisk över alla tips på Chick-lit!
Underbaaaart!