Kommentarer till Bara en grej om chicklit

Av: Anna Kittybloggarn

Anna Kittybloggarn — Mon, 23 Nov 2009 15:25:16 +0000

Hmm, jag läste en intressant grej om att föräldraskapet ändrades i och med att samhället började industrialiseras. Och eftersom England var först, i slutet av 1700-talet så har det landet kanske haft en sådan omhändertagande mammaroll och ett samhälle med strukturer som stödjer rollerna mellan mamma och barn väldigt många fler år än Sverige. Tillsammans med andra utvecklingslinjer och grejer gör det att svensk litteratur skildrar andra saker och att USA har en lite annorlunda syn på barnuppfostran och förhållanden mellan mamma och barn????

Av: Paperback Lover

Paperback Lover — Mon, 23 Nov 2009 08:45:24 +0000

Vi har väl neurotiska relationer till våra mammor i Sverigen också, vi tycker väl bara inte att det passar in i en genre som ska vara underhållande och kul. Det blir lite Norén över destruktiva familjerelationer och då känns det svårsmält att vi samtidigt ska skratta åt det. Vi har ju lite svårt att slappna av angående sånt. Vi tar oss själva och våra relationer på så stort allvar. Det är liksom ”lyckat” att ha en bra mor-dotter-relation så vi pratar gärna inte om den om det är pajjig. Det är vad jag tror.

Av: Marnie

Marnie — Sun, 22 Nov 2009 20:48:43 +0000

Tja… kan det helt enkelt inte vara Fieldings Bridget Jones – som i princip var först – som ”spökar”? Och hon i sin tur bygger ju tydligt på ”Stolthet och fördom” och hemskare mamma får man väl leta efter både i litteratur och verklighet! : -)
De brittiska galna mödrarna har anor lååångt tillbaka!

Av: Béatrice Karjalainen

Béatrice Karjalainen — Sun, 22 Nov 2009 20:42:28 +0000

Jag kan rekommendera läsning av denna bok Chick lit: från glamour till vardagsrealism (recenserad här
http://www.pocketblogg.se/2009/06/maria-nilson-chick-lit-fran-glamour-till-vardagsrealism/ ) Där beskrivs bland annat det neurotiska förhållandet till mammor.

Av: Em

Em — Sun, 22 Nov 2009 20:33:41 +0000

Intressant iakttagelse! Själv skämsälskar jag chick-lit. Kanske ligger det något i vad du skriver om kvinnans frigörelse. Enligt min mening porträtteras kvinnor i chicklit ofta som streetsmarta men ändå enormt fåfänga. Alla verkar ha en enorm skofetischism och skulle nästintill sälja själen för ett par nya klackisar. Mannen, the love interest, är ofta just det… stereotypt manlig… en mr darcy. Så det är kanske inte konstigt att könsrollerna bäddar för en slag neuros när det kommer till relationen med modern. (Fadern står ju ofta för det lugna och trygga att prata klokskaper med, kolla bara på Bridget Jones el i Marian Keys Änglar t ex )

Vilket svammel, ville ju bara säga som sagt, intressant iakttagelse! :)

Av: Johanna Ö

Johanna Ö — Sun, 22 Nov 2009 16:36:26 +0000

De är ju liksom inte värdelösa, mammorna. Det är ju döttrarna som tror att mammorna tycker att de är dåliga. Mammorna är den där superomhändertagande sorten, oftast. Som fyller kyl och frys och lägger sig i och vill ha barnbarn.

Av: Maria

Maria — Sun, 22 Nov 2009 13:29:43 +0000

Helena: Egentligen framgår det väl av sammanhanget, men värdo = värdelös, yada yada = bla bla/osv..

Av: Anna

Anna — Sat, 21 Nov 2009 21:25:17 +0000

Själv har jag lite problem med chick-lit som genre, men gillar värdelösa mammor, då jag tyvärr själv har en (eller åtminstone en alkoliserad icke-närvarande).
Men det är klart, är det mammorna som ”räddar upp allt” till slut finns det ju inte ett uns trovärdighet och bara det gör ju böckerna skittrista.

Annars läser jag gärna om kassa mammor…

Av: Helena

Helena — Sat, 21 Nov 2009 19:07:51 +0000

Vad betyder värdo? Och vad betyder yada yada?

//Helena