En snabb om ”Snabba…” igen
Men åh! apropå ”Snabba Cash” som jag ju läste om på nytt, mest av en slump, häromdagen: J grabbade tag i den när jag kom hem till honom efter min julvistelse och började läsa. Så fick jag ett SMS igår kväll:
Jag tycker den är lite jobbigt talspråkig so far. Och sen annat med språket t e x ”Jorge: receptiv”
Jag svarar:
Men det är ju det finurliga med den!
För jag tycker om språket kan tänka. (Och nej, som ni ser, J är inte en av alla de där killarna som bara har läst en enda bok i hela sitt liv och det är Snabba Cash. Han är så sofistikerad min man förstår ni)
Loading ...
RSS Bokhora.se
Snabba Cash är ju helt fantastisk – den samtidsroman som alla väntat på, och alla stölder från Ellroy tycker jag bara tyder på god smak. Även Ellroy blev väl kritiserad för sin staccattoprosa när han slog igenom – men jag tycker det är så fint gjort i Snabba cash. Särskilt när man tröttnat på den ranelidartade blommighet, ”sensitivitet” och inte minst pratighet som utmärker så mycket annat.
Okej! NU blir jag nyfiken…
Martin: Visst är det fint! Jag läser den mycket för språkets skull. Och för att få läsa om när Mrado steker falukorv och gör fullkornsmakaroner till sin dotter. Så mjukt även i en balkansälle.
Ja, Mrado är ju allvarligt den fulländade antihjälten (väl i linje med exv Buzz Meeks för den som läst Ellroy). Jag tycker att det blir en sådan effektiv chockverkan av att han är så mänsklig samtidigt som han är så oerhört rå (när han knäcker fingrarna på polisinfiltratören på gymmet t ex). Burr! Men är så rar mot Lovisa!