Sonja min Sonja
Vet ni, vet ni! Jag blev så GLAD igår kväll när jag slog på SVT precis innan jag skulle somna och där var en dokumentär om Sonja Åkesson. Upprymd, ledsen, arg, lycklig och nävarna, de nävarna knöt jag under täcket (ety jag är en frusen person som gärna bara låter hårtofs sticka fram under täcke kvällstid). Sonja är en av mina favvopoetissor! Och så gillar jag Eva Beckman sm gjort dokumentären. Jag tänkte, det gör alls ingenting att planet till Mmö lyfter Arlanda 06:45 imorgon bitti. För Sonja kan jag strunta i sömnen helt. Jag låg vaken länge efteråt och tänkte på allt jag ville skriva om henne.
Så nu har jag sovit två-tre timmar i natt, haft en säljpresentation på ett par timmar och ett föredrag om oss ”amatörkritiker” på ytterligare ett par, druckit ett glas vin, ätit en bit chevre och flugit hem till Stockholm igen och här är jag nu, kan inte för mitt liv minnas ett enda av de där långa hyllningsinläggen jag formulerade. Eller så går det inte riktigt att beskriva Sonjas storhet, jag måste smälta. Det kommer mer, det kommer en Sonja Åkessonvecka, en Sonja Åkessonmånad, ett helt liv med bara Sonja Åkesson
Älska – titta här, titta ni också! Så ska vi bilda Sonjaklubben sedan. Ända sedan jag upptäckte henne under gymnasietiden har hon varit min absoluta favorit. Men skamligen hade jag glömt henne för en stund. Nu blev jag påmind. Ska aldrig glömma igen.
Åh! Ett sådant liv, ett sådant lidande, en sådan person, jag ska skriva mer om modiga Sonja sedan.
Loading ...
RSS Bokhora.se