Lahiri-pendling
Tredje dagen i rad med Jhumpa Lahiris novellsamling ”Unaccustomed earth” som pendlarläsning, och jag läser med handen på hjärtat. Den är så fin.
Ibland är texter för obehagliga (ett exempel var ”Drömfakulteten” för mig) så man kan inte läsa dem, men ibland är de precis lagom. Det är jobbigt, men man vill ändå utsätta sig för det. Så känns Jhumpa Lahiri nu. Hon har alltid varit väldigt bra, ända från början med ”Interpreter of maladies” och ”The namesake”, men nu är hon bättre än någonsin. Igen handlar det om rötter i Indien men uppväxter i USA. Och så om mig. Extremt mycket om mig. Det är påfrestande, men nyttigt. Och ingen möjlighet att smita, måste fortsätta läsa för jag vill ju absolut höra vad hon ska säga.
Kommer snart på svenska, ”Främmande jord”.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag läste nyss Den indiske tolken, tyckte jättemycket om den. Ser fram emot Främmande jord.
Ja, och du har ju två bra böcker att se fram emot om du vill, för The namesake är ju också ”mmm, books”!!
Verkligen! :-)
Blir lite nyfiken: vad var det du inte gillade i Drömfakulteten? Jag tyckte myckte om den, väldigt speciell bok, ibland mera prosapoesi än prosa.
Carin här : http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/06/laskoma-pa-stranden-del-2/