Bokhora.se

Why I love Drömfakulteten

Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan.

Men för att ta det från början: jag gjorde ett aktivt val att inte läsa
Drömfakulteten därför att jag var inte överkär i Happy Sally, och för att jag kände att jag orkar inte allt elände, ibl måste man faktiskt pausa. Men så hände att min mamma sade: Drömfakulteten är fantastisk, du måste läsa den! Tänkte jag att OK, om den är fantastisk så borde jag ju det. Så medan jag stod i längtansfull kö till mitt mors ex hann min svärfar komma nedför trappan med just en drömfakultet i handen: har du läst den här?

Blommorna i hennes odlingar är döda, men hon lagar mat igen och skrattar igen, hon är alldeles självlysande av förtvivlan.

Språket är så vackert att jag gråter. Livet är så hemskt att jag gråter.

det var inget särskilt, det var bara att Louis brukade våldta mig i hammocken när Dorothy hade åkt in till stan och trädkronorna flöt omkring på natthimlen och hammocken skrek och gjorde motstånd under honom.

Sara Stridsberg, hon skriver mest utmärkt och det vet jag därför att: för varje mening hon skriver tänker jag minst sju. Säkert kan du dra igenom den här fantastiska romanen på ngra hrs men varför skulle du vilja det? Man vill suga på vartenda ord och vinkla dem tusen olika sätt så man säkert inte missar ngt, vilket man antagl ändå gör, men lyssna: Stridsberg förmedlar perfekt känslan av klarsynthet och hur lätt det är för sanningssägaren att paralysera världen esom är den räddast av allt just för sanningen.

Jag har aldrig sett en sådan liten polis förut och ändå lyckades han arrestera mig.

Drömfakulteten är alla vackra vägar man vill köra längs och alla hemska handlingar man önskar inte existerade. Romanen är en sådan vars sidor jag vill riva ur, strimla och klistra över min hud, möjligtvis även svälja och låta spira inuti mellan skelett, nerver och tex lårkött.

More Bokhora & drömfakultet: Johanna K älskade den inte och Johanna Ö tappade bort sitt halvlästa exemplar. Jag tänker ge den i present till alla jag känner och lovar mig själv, ännu en ggn: aldrig mer skall jag läsa halvkassa böcker, jag skall bara läsa de underbara böckerna, böcker som injicerar hjärnan tusen olika verkligheter i vilka ngra av dem lutar det kanske alldeles för mkt åt norr, men det är det skeva, det är det skeva man vill åt.

8 kommentarer till “Why I love Drömfakulteten”

  1. Cornelia skriver:

    Åh, jag önskar jag också bara kunde läsa BRA böcker, men inbland orkar jag inte läsa det som kräver mer av min hjärna. Ibland måste jag äta smågodis i stället för mat, Men i längden är det lika otillfredsställande som att tugga tuggummi när man är hungrig.

  2. Niklas skriver:

    Jag håller med dig fullständigt! Stridsberg bländar en ibland med sitt språk men lyckas ändå hålla en på vägen då karaktärernas röster hörs ändå. Hennes förord till SCUM-manifestet är nitroglycerin!

  3. mana skriver:

    Måste ta och läsa boken genast! =)

  4. Lisa skriver:

    Har läst den etappvis varje gång jag väntar på min tuna melt på Copa. Strålande sätt att läsa en strålande bok.

  5. Svf i Granboda skriver:

    Den nedför trappan nedkommande svf. ( Ni ungdomar orkar liksom en gammal man int skriva ut orden i sin ”fulla” form.) Till Caroline: lita på mina rek som aldrig skall innehålla annat än skevheter. Men möjligen ett och annat ur den ”kassa” katalogen.
    I dag tex Hugo Alfvén MINNEN. Ur hans egen baksidestext: Detta contrasubjekt i livets stora fuga tonar över texten; `Jag går mot döden var jag går`.”
    (ISBN 91-1-711571-X) Pocket PAN

  6. Caroline skriver:

    Hittar ingen info om just Alfvéns Minnen, men hans Brev verkar lite (hoppas jag!) småtokig.

  7. [...] kontinent under samma solnedgång, inom samma tvångströja. (Men är ju i detta fall positivt ety älskade jag innerligt [...]

  8. Jessie skriver:

    åh, åh. minns när jag läste den här intervjun, hur jag älskade den. jag kände ju precis samma sak när jag läste drömfakulteten. Helt underbar bok som jag försöker sälja på alla mina vänner men ingen verkar riktigt lockad. Finns det andra böcker man borde läsa om man gillar denna?

Lämna en kommentar

Aktuellt

Bokhora möter Gunnhild Øyehaug

För två år sen läste jag en norsk roman som jag gillade massor, och nu har den glädjande nog kommit på svenska. ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug. Den är både lättsam, djup och pretentiös, fast pretentiös på ett väldigt charmigt vis.
”Vänta, blinka” är skickligt komponerad på ett Short Cuts-sätt där ett antal olika människor kopplas [...]

Språktidningen

Köp vårt Album!

Album

Twitter med mera