”Ivans återkomst”
”De här måste du läsa” sa Jeanette och räckte över två pocketar av Tawni O’Dell till mig häromkvällen. Jeanette tycker, precis som jag, väldigt mycket om Torey Hayden så när jag började på ”Ivans återkomst” (trots att Jeanette hade sagt att jag skulle börja med ”Avvägar” först) slog det mig direkt att det är något i Tawnis sätt att skriva som påminner om böcker av Torey. Att jag liksom förstod varför J trodde att jag skulle gilla dessa. Det kanske är stämningen och berättarstilen.
I alla fall, ”Ivans återkomst” handlar om en gammal fotbollshjälte som återvänder till sömnigt f d gruvsamhälle, bärandes på dunkel hemlis. Liksom, lokala original, Vietnamhjältar, skönhetsdrottningar, snygga lokala doktorer (och hjältar), fyllon och white trashfamiljer med alldeles för många gevär. Mixa ihop de ingredienserna med en bra berättelse som inte är alltför osannolik men inte heller helt enkel att genomskåda, ta någon deciliter av Tawnis fina småstadskänsla och du får en ganska mysig bok. Jag sträckläste.
Och det var något i boken som jag tyckte om, när Ivan förklarar varför man återvänder hem till slut i alla fall: det är något ingen kan ta ifrån dig, platsen där du kommer ifrån. Jag som ganska ofta tampas med längtan hem till Vittangi tycker om den tanken. Eftersom jag inte har tappat min dialekt får jag nästan en gång per dag berätta om den plats som är min hembygd och det är ganska fint. Man kan inte förlora platsen där man kommer ifrån.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Tawni O’Dell! Har stått på min att läsa-lista i åratal. Varför gör jag aldrig slag i saken?
”Avvägar” är en nästan otäckt bra bok. Skrämmande i sin förmåga att sätta fingret där det gör som ondast.
Har båda i hyllan men har inte kommit mig för att påbörja. Nu får de bli med på sommarläslistan!
torey hayden är helt underbar. läst alla hennes böcker.
kanske skulle testa denna författare med! tack för tipset!
Åh, än en gång känner jag mig så hemma hos er andra bokhoror…trodde bara det var jag som läst/tyckt om Tawni O´Dell…
Tips på fler böcker i den stilen (faktiskt ännu bättre, enligt mig) är Daniel Woodrells ”Gryningen kommer aldrig åter” och ”Fel sida järnvägen”.
Nån har kallat stilen Country Noir, och jag håller med. Så bra!
Diana: Visst kommer Daniel Woodrell med en ny roman snart? Den har jag tänkt recensera. Gick igång på ”country noir”. :)
Till hösten kommer ”En helvetes vinter”. Bara titeln gör ju att man längtar…
Diana, just det, så heter den! Längtar jag med.
se där ja, ju fler som upptäcker denne oslagbare författare desto större chans att vi fortsätter utgivningen…det är förbanne mig det bästa i läsväg som skrivits på denna sida millenieskiftet, och då menar jag alla tre böcker vi givit ut!!!
”white trash”…läs också en svensk variant…Sven-Olof Karlssson…*wow*…