Sen kväll med Johan
Jag orkar inte göra många knop på kvällen när jag kommer hem efter en ansträngande arbetsfredag. Gör i ordning ett stort lass med pasta och lägger mig sedan i soffan med Johan Kindes ”Någon sorts extas” som just kommit i pocket. Det är vad min hjärna förmår. Jag tycker mycket om klädbeskrivningarna i den boken, jag är också lite för ung för att ha en ordentlig relation till åttiotalet, mitt åttiotal bestod mycket av Reagan, kriget mellan Iran och Irak och Olof Palme. Om man ska hårddra, det är ungefär vad jag minns av detta årtionde. Förutom Dallas och Samantha Fox och den omedelbara, djupa kärlek med vilken jag omslöt Madonna (jag är född 1976). Det är därför jag tycker om de många dagens outfits som Johan presenterar. Klädstilen, det ger mig många bra bilder i huvudet av hur det såg ut på den tiden. Det tidiga åttiotalet.
Jag vänder mig lite emot språkbruket som är en smula för högtravande. Replikerna känns så framkrystade. Eller så vill Johan visa att det var just vad åttiotalet handlade om när det kom till klubbscenen. Detta ständiga poserande. Det behöver ju inte alltid vara något dåligt att vara posör, i alla fall känner jag att det finns hjärta i den klubbvärld han beskriver med hjälp av Walthers pompösa språkbruk.
Sedan kommer Daniel hem och hittar mig i sängen med Hanifen igen, han lyfter anklagande upp boken och säger har du inte hunnit längre än såhär? Man får väl vara glad att han inte bråkar om hushållsfrågorna utan dundrar för att jag inte hunnit mer än halvvägs i en bok. Jag förklarar att jag redan läst en bok från pärm till pärm under den tiden han rumlat runt Söder, jag tycker det är ett gott dagsverke av en utpumpad bokhora.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Haha, jag känner igen det där med att igfrågasätta hur långt sambon kommit i en bok; ofta är det någon jag tipsat honom om och då är jag nyfiken på vad han kommer att tycka :D