Året är 1991. Jag är 14 år och tillbringar lördagen den andra maj med att tillsammans med pappa se SVT:s eftersändningar av finalen i hockey-VM som detta år går i Helsingfors (matchen sändes direkt i TV3, en kanal som ännu inte nått de norrländska skogarna). När Mats Sundin smäller in det avgörande målet bakom en chanslös Trefilov föds hos mig en idolbesatthet som jag varken förr eller senare har upplevt. Senare samma kväll skriver jag i min dagbok:

Vi vann både hockey-VM och stora melodifestivalen idag. Mats Sundin är jättesnygg.

De följande veckorna ägnar jag all vaken tid åt att samla ihop tidningsurklipp om Mats Sundin. Det är inte särskilt svårt. Han vann skytteligan och fick sitt stora genombrott, 20 år gammal. Tidningarna är överfulla med urklippbart material. Jag plastar in bilderna där han ser snyggast ut. Det går åt en försvarlig mängd plastfickor. Snart är hela flickrummet tapetserat. Jag lider med honom när jag får veta hur Djurgården behandlat honom efter att han skrivit på för Quebec och jag försvarar honom i otaliga diskussioner om vem av Rundquist och Sundin som är bäst.

Mitt tonårshjärta står i total brand. Jag har förstås varit (olyckligt) kär i några killar därhemma, bland annat Mattias och Samuel, men kärleken till Mats Sundin sväller över alla gränser. Jag vet inte vad jag ska göra med alla känslorna.

Men hockeysäsongen är över, så småningom glöms 2-1 målet bort och tidningarna börjar fyllas med andra saker. Vi åker på semester till Grekland och samma sommar får jag min första pojkvän. Mats Sundin faller i glömska.

När jag läser Sara Shamloos ”Gloria” som handlar om idoldyrkan dyker det här minnet upp hos mig. De starka, starka känslorna. Det ouppnåeliga. Besattheten. Fantasierna. Sara beskriver det så bra.

Och jag antar att om jag varit 14 år idag skulle jag ha skrivit om kärleken till Mats Sundin på en blogg någonstans. För, det slår mig att upplägget i Saras bok påminner väldigt mycket om en blogg. Korta känslofulla stycken om hur det är att vara ung och olyckligt kär i sin idol.

Men också gemenskapen med de andra som lider av samma kärlek. Tonårstjejer som tåligt väntar dag ut och dag in för att få en skymt av de personer som så hett eftertraktas. En vinkning, en blick och världen blir plötsligt en ljusare plats.