Jag har läst ganska många ungdomsböcker det senaste halvåret som handlar om dystopier; Collins, Westerfeld och nu Malley. Det som är intressant med författarna är att de alla utgår från ett fenomen, en vetenskaplig möjlighet och sätter den i centrum för sin roman. Det handlar om dokusåpor, utseendefixering eller möjligheten att leva för evigt.

I ”Oönskad” målar Gemma Malley upp ett samhälle där vetenskapsmännen hittat en medicin som förhindrar kroppen från att åldrar. Naturligtvis får det här konsekvenser för samhället. Inte minst är jorden skapad att härbärgera så många människor som skulle leva på jorden om ingen dog (cancer, AIDS och andra sjukdomar är helt utrotade, man kan naturligtvis bli skjuten, misstänker jag, men läkemedelsindustrin är väldigt väl utvecklad i Malleys ungdomsbok), därför handlar en stor del av boken om hur energiförbrukningen ska hållas nere.

Om ingen dör, men om nya människor hela tiden föds, då kan vi väl verkligen snacka överbefolkning? Ja, verkligen. I ”Oönskad” är problemet löst genom ett kontrakt. Tar man medicinen för att kunna leva för evigt får man inte skaffa barn. Om man nu skulle göra det har man tre val. Antingen får man själv ge upp medicineringen, för sitt barns skull, annars får man gå under jorden för att rädda sig själv och sitt barn eller så får man lämna sitt barn till en institution, där barnet uppfostras till att bli en slav/hemhjälp åt de ”önskade”.

Som ni säkert förstått bor bokens huvudperson, Anna, på en sådan där institution. Anna är välanpassad, helt inriktad på att bli en värdefull tillgång till samhället och sin framtida husfru. Som alltid behövs en katalysator, i ”Oönskad”  kommer den i form av Peter, som är nästintill vuxen när han kommer till institutionen.

Peter säger att han känner Annas föräldrar, att han vill ta med henne därifrån, att hon inte behöver leva i en värld där hon bara är värdefull för vad hon kan göra åt andra människor. Naturligtvis kämpar Anna mot Peter till en början. Till en början, ja, för sedan blir det hela ganska förutsägbart, eller säg så här: boken är förutsägbar redan från baksidetexten, men egentligen spelar det inte så stor roll. Man vet vad man får, man kan räkna ut hur det ska gå på mindre än en sekund; Malley presenterar ändå en väldigt spännande historia, hon målar upp en intressant alternativ framtid (även om jag såklart inte vill leva i den). Det behöver inte bara vara dåligt när det är förutsägbart. ”Oönskad” är litegrand som marängsviss (en efterrätt som jag råkar tycka väldigt mycket om): man vet vad man får, det blir aldrig särskilt spännande, men (!) det är liksom gott under tiden man käkar/läser.

Jag tycker att det är synd att Malley byggt upp en sådan intressant handling, med så mycket potential, men inte tänkt ut något bra slut. Det är väl min största invändning mot boken. Och att det är så mycket raka språket, Malley låter aldrig läsaren ta del av Annas känslor, tankar, hur Anna reagerar på allt som hon är med om (särskilt i just slutet av boken). Det finns dock en hel del moraliska dilemman att diskutera i boken, på så vis är den särskilt utmärkt att diskutera tillsammans med en grupp högstadieelever. För vuxna läsare? Nja, det finns bättre så kallade ungdomsböcker att kolla upp. Till exempel ”Hungerspelen” och ”Ful” som jag nämner i inledningen.