1) Är du med i en bokklubb/cirkel?
2) Brukar du irritera dig på att de andra inte hunnit (prioriterat att!) läsa ut boken?
3) Tycker du att ni har lite för lätta titlar, du skulle gärna ha seriösare grejer?
4) Blir du ledsen när samtalet alldeles för snabbt lämnar boken och kommer in på annat?
5) Är du judisk, eller lever tillsammans med en partner som är det?

Om du får ihop minst 3 ja rekommenderar jag ”You or someone like you” av Chandler Burr. Den handlar om det äkta paret Harold och Anne Rosenbaum. En gång i tiden började de som litteraturstudenter i NY, men efter att Howard blivit upplockad av en filmstudio för att jobba in romaner till ev manus och snabbt stigit i graderna, bor de nu i LA. Howard är hög boss, Anne representativ fru med intresse i trädgård och sonen Sam. Och läsning! Hon är en kvinna som aldrig lämnar hemmet utan en bok.

Allt börjar på en fest där en producent ber henne rekommendera några bra titlar för privat läsning. Anne går glatt med på detta. Dagen efter ringer en annan Hollywood-hot shot och undrar om han inte kan få komma med i den här bokcirkeln också. Och nästa dag ytterligare en. Det som skulle bli en lista blir snabbt fullfjädrade bokcirklar ett par gånger i veckan med allt från kända stjärnor till såna som är på väg upp i filmindustrin.
Och nu kommer vi till frågorna ovan. Man måste alltid ha läst hela böckerna i Annes bokcirklar. Hon går inte precis på ”Tusen strålande solar” och liknande, utan här talar vi Shakespeare, Golding, Henry James och andra klassiker. Varje kväll inleds med en introducerande föreläsning av henne och sen kommer diskussionen igång. Den är djup och koncentrerad. Och den pågår längre än 10 min. Härligt, va?

Anne lever (nästan osannolikt mycket) genom sina böcker. Vad som än händer i livet kan hon plocka fram ett smart citat, utantill såklart, som passar. Howard är likadan. Sonen blir också helt ordbesatt, vrider och vänder på allting. Härligt, ja, men nästan för mycket av det goda. Jag sympatiserar helt med kärleken till böcker och att alltid vända sig till läsning, men vissa partier känns mest som att Chandler Burr bara måste få stoltsera med allt han kan och nånsin läst. Det tar över en aning.

Hursomhelst, den sista frågan då? Howard är jude, Anne är det inte. När de träffas och ska gifta sig gör hans familj och föräldrar väldigt klart att de misstycker. Han bryr sig inte för han är inte så religiös och han älskar Anne. Allt är ändå i stort sett okej fram tills sonen Sam åker till Israel som sjuttonåring och råkar ut för en religiös incident. Det sätter plötsligt hela världen i gungning för Howard och allt han trodde och inte trodde vänds upp och ner. Inte minst hans äktenskap. Denna kris kommer mitt under peaken för alla Annes bokklubbar och hon använder dem för att tala till Howard – eftersom hon vet att de medverkandes skvaller om allt hon säger och i vilket tonfall når honom direkt. Ganska speciell form av kommunikation. Med hjälp av utvalda böcker och vad som kan sägas om dem pratar Anne genom andra till Howard.

Visst låter den som den ultimata bok-boken, eller hur? Mycket nördigt! Lyckas man bara svälja Annes och Howards superhjältefasoner när det gäller att absorbera läsning så är det jättebra. Jag hade gärna sett att allt bara handlade om bokcirklarna, men då gillar jag ju verkligen böcker där det inte händer något. De hade så gärna fått sitta i Annes trädgård och diskutera Henry James i 300 sidor, utan att Howard måste komma i religiös kris. Den ger mig lite samma känsla som när man vaknar mitt i natten och är skitstressad eller har ångest över något och man trissar upp sig själv som tusan. Sen när man vaknar igen några timmar senare känns allt mycket, mycket lugnare och man fattar inte riktigt hur man tänkte. Det var ju så överdrivet? Men som sagt, då är jag också en människa som svarar nej på fråga 5. Jag säger däremot rungande ja på de övriga fyra, även om det nu var himla länge sen jag var med i en regelbunden bokcirkel (och efter det här lär det väl dröja innan något erbjudande kommer, haha!).

PS. Den finns att låna på Diesel!