”Boktjuven” – Markus Zusak
Boktjuven har stått i min bokhylla sedan något av våra bokbyten för länge sedan. Men den var inbunden och alltför tung för att jag någonsin skulle känna mig sugen. Så kom den då nu ut i pocket och då köpte jag mig ännu ett exemplar och denna gång gick det bättre att börja läsa. Men oj vilken utdragen läsning. Jag somnade av utmattning varje natt efter knappt några sidor och det var inte förrän i förrgår som jag läste ut den helt. Sällan har jag gråtit så mycket som till slutet av denna bok. Vad tyckte jag då? Både bu och bä. Den är väldigt stark, men jag störde ihjäl mig på att Döden (berättaren i boken) hela tiden skulle ta och berätta vad komma skulle. Jag gillar ju inte ens att läsa baksidestexter och när man väl vet att någon ska dö eller så tappar jag lite lusten till att fortsätta läsa och jag tycker att det bygger det upp en spänning som är lite obehaglig. Men när jag väl fick upp ett lite högre lästempo så klarade jag av även denna invändning och den hamnade på plus. Men jag läste ju Spiegelmans ”Maus” samtidigt och som Andra Världskriget-skildring så var den ändå enormt mycket starkare.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Jag älskar Boktjuven! Hade lite svårt för den i början, men måste erkänna att den nog seglat upp på min lista över bland de kanske tjugo bästa böckerna jag läst … Dessutom är det den bok som jag utan tvivel har köpt flest gånger. I år säkert fyra exemplar. Av den anledningen att jag tycker det är en så utmärkt presentbok att ge bort till folk i alla åldrar (i alla fall från tonåren och uppåt).
Jag måste nog läsa om den…Det hör jag det. För mig tog det fasligt lång tid att ta mig igenom Boktjuven….och därför har den fått ganska dåligt betyg från mig. Men vadå, läsning nummer två kanske förtar det sämre första intrycket.
Allt gott/heidi
Vi verkar tycka väldigt lika Ett utdrag ur min rrecension ”Boktjuven var lite svårt att komma in i, det tog några kapitel innan läsrytmen och jag var överens men sen gav det utdelning och jag tyckte om den. Det enda som retade mig lite var när Döden envisades med att spoilera händelser, Döden bad förvisso om ursäkt för det men vissa saker vill man inte veta men å andra sidan lindrar det smärtan lite när det sen väl händer.” Jag gav mig fasiken på att den skulle bli utläst så när jag väl fick tid så sträckläste jag den nästan. Och även jag tokgrät på slutet.
Köpte en tjock inbunden på 2nd-Hand (för 7:50).
Den har stor ”bara-lite-till”-faktor tack vare korta kapitel men blev lite lång och sorglig mot det förutsägbara slutet…
Ja, jag är också hemskt förtjust i ”Boktjuven”! Jag försökte läsa den på jobbet, men det fick jag lägga ned nästan på en gång, det är något med Dödens formuleringar som fick mig att vilja stortjuta på nästan varje sida. Fast jag håller med, slutet var värst.
Jag läste Boktjuven under julhelgen. Den tog tid att läsa men det var en otroligt stark läsupplevelse. Skönt att höra att jag inte var den ända som grät när jag läste slutet. :) Jag tyckte faktiskt om berättargreppet, dvs. dödens kommentarer och att han ibland portionerar ut glimtar av vad som ska hända längre fram i berättelsen. För mig störde inte framåtblickarna läsningen utan gjorde mig mer nyfiken att läsa vidare. Jag tyckte t.ex. att bilden av den lite tragiska karaktären Rudy och hans kärlek till Liesel blev starkare då man kände till hans öde. Förutom berättargreppet tycker jag att romanens personporträtt är väldigt starka (även bikaraktärer som borgmästarinnan och Frau Holtzapfel).
Det är en fantastisk bok som vi på Barnens Bokklubb hade som huvudbok. Den har humor, den är sorglig, spännande, inkännande, välskriven. En bok som alla borde läsa som har fyllt 11-12 år.
Jag grinade som jag-vet-inte-vad på slutet! Den var så bra!!! Helt grym. Har hört att den kanske ska komma ut på film, och då ska jag se den! Det här kommer definitivt bli en klassiker… tror jag. Fast jag blev så ledsen på slutet… döds slut. Men det var i alla fall bättre än ett ”happy bunny ending”.
Alla borde läsa den! <3
Men åh, jag älskade ju att man fick spoilers. Jag är en sån där sjukt nyfiken människa med alldeles för lite tålamod. En som tjuvläser slutet så fort hon får chansen. Mer döden-perspektiv i litteraturen, tack! :D
Boktjuven är en av mina absoluta favoritböcker. Jag läste den för drygt ett år sedan men jag minns fortfarande allting, den etsade sig verkligen fast. Jag brukar också störa mig när jag får veta saker i förväg. Det är många gånger jag köpt en bok och läst på baksidan och sedan fått nästan hela historien berättad. Men just Boktjuven stör jag mig inte på. Jag tycker att det passar bra in när döden avslöjar lite då och då, jag tror jag skulle blivit mycket mer ledsen i slutet om jag inte fått varningar av döden innan.
/Hanna
Fick den i julklapp, började läsa på kvällen, var klar tre-fyra dagar senare.Slukade den med allt för stort begär och förlorade mig själv hos Döden. En aning sorglig, men sjukt bra!Gillar Döden-perspektivet och att man får lite glimtar från framtiden och dåtiden ibland.Max-kapitlerna var så gripande att jag fick svårt att läsa…
På framsidan av Boktjuven står det att det är en vacker och sällsam roman. Sånt brukar jag fnysa åt och säga att det är väl inget vackrare med den här boken än alla andra?
Men om jag skulle beskriva Boktjuven med ett ord så skulle det vara just det – vacker.