You had me at ”Kids”, Steve
Jag noterar nöjt att dagen då jag återupptar mitt kärleksförhållande med 1900-talets kanske bästa skräckroman, Stephen Kings väldiga tusensidorsepos ”IT”, är en dallrande het dag. Kalla kårar svalkar extra skönt när fotsulor bränns i sanden och termometern klättrar sig uppåt trettiogradersstrecket. Min näst bästa skräckupplevelse någonsin (med ovan nämnda roman som etta dårå) är när jag sträckläste Peter Straubs ”Ghost Story” på en stekhet strand vid Drevviken; det var som om de fiktiva snöstormarna och min högst verkliga ståpäls intensifierades av hettan. Min femtonåriga kärleksaffär med Stephen King, som var nära att avslutas helt mellan 1999 och 2002, då jag dejtade andra och Steve led av en formsvacka som kanske eller kanske inte hade något att göra med den där bilolyckan, har alltid varit som mest passionerad i sommartider. Förutsättningarna för mitt omläsningsprojekt kunde knappast vara bättre.
Några frågor jag vill få besvarade när jag läser om en gammal älskling för första gången på tio år: Håller den fortfarande? Tilltalas 28-åriga Helena av samma saker som fjorton, femton-, och sextonåriga Helena? På vilka sätt har min läsning förändrats? Redan innan George Denbrough har påbörjat sin pappersbåtslek längs Derrys regniga gator noterar jag en sak: jag har blivit en mer uppmärksam läsare, så till den grad att jag till och med läser dedikationer och låtcitat. Alltså dröjer jag kvar vid Stephen Kings dedikation till barnen (varav mellanbarnet, tolv år vid bokens trycktid, gått och blivit skräckförfattare själv) Naomi Rachel King, Joseph Hillstrom King (aka Joe Hill) och Owen Philip King. Det är så fint!
Kids, fiction is the truth inside the lie, and the truth of this fiction is simple enough: the magic exists.
När orden kommer från King är det lätt att tro det.
Loading ...
RSS Bokhora.se
Ah, jag måste läsa den. Försökte mig på Knackarna och Desperation men orkade inte, men jag har inte gett upp hoppet om Stephen! Kan tilläggas att jag är 15 år och inte har hunnit med så mycket inom vuxenlitteraturen ännu.
Mer spännande nyheter: Janet Fitch meddelar på sin blogg att en ”cool indie-producent” nyss har lagt en option på att göra film av ”Painted Black”! Han är visst uppvuxen i Echo Park i L.A. Det är en lång väg kvar till ev. inspelning såklart, men jag kände när jag hade läst boken att den skulle kunna bli ett fantastiskt drama så mina tummar ska hållas tills de blir blå..
”Paint it Black” skulle jag ju skriva (Painted Black är en holländsk dressyrhäst) :)
Bra nyheter! Tack, budbärare med god smak och fint namn. :)
Och LAP, läs ”IT”, det är lätt Kings bästa.
Jag förstår precis vad du menar när du pratar om varma stränder och kalla kårar. Jag läste själv just ”Ghost Story” på en grymt het strand på Santorini för ett decennium sen. Kombinationen funkar bättre än man kan tro. :)
Åh, jag går helt på din linje. It som etta och Ghost Story som tvåa. Ja, vi har ju redan tjatat om det på Fejan men min grättna litteraturvetare till man är nu devot King-fan efter att ha höjt skeptiska ögonbryn så fort jag brustit ut i lovsång.
Hans kommetar: ”Men John Irving som är lättläst är ju ändå erkänd författare och det här är ju enormt mycket bättre rent litterärt.”
Folk som inte gillar Kingen har inte läst honom. Fast sista tredjedelen på It är ju lite sappy.
Minstingen i familjen King är för övrigt också skräckförfattare!
Word, Lisa. Och är det alltså skräck Owen skriver? Jag hade fått för mig att han skriver litterära noveller, typ. Har du läst? Joe Hills ”Heart-Shaped Box” var ju jätterolig.
Spooky-noveller i alla fall vad jag fatat som grottade ner mig i familjen King efter MITT tårdränkta återseende med It i somras. Har inte läst Joe Hill, läser mest om beriberi och skörbjugg denna sommar pga jobbuppdrag. Men jag garanterar att det är King-kvalitet på beskrivningarna av gamla ärr som spricker upp till färska sår när dieten varit skeppsskorpor, med eller utan mask men garanterat utan C-vitamin brus, efter ett par månader till sjöss.